Nobbade chansen till SM-guld – för att spela med Leksand: ”Känt att jag behövt något nytt”

Han hade kunnat stanna i Skellefteå och jaga ännu ett SM-guld. Men vid 36 års ålder vill Fredrik Lindgren ha en annan utmaning. Därför gick han in till sin storebror, sportchefen Mikael, och berättade att han skulle lämna klubben. Nu ska han försöka hjälpa Leksand tillbaka till SHL.
– Under tidens gång har jag känt att jag behövt något annat, en ny miljö och nytt runt omkring

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Inför säsongen 1999/00 lämnade Fredrik Lindgren moderklubben Arvidsjaur för spel i Skellefteå. Sedan dess har han varit klubben mer eller mindre trogen under hela sin karriär. Det blev ett kort stopp i Karlstad för spel i Färjestad säsongen 2009/10, men det är givetvis Skellefteå man förknippar den skridskoskicklige backen med.

Han har varit med om att ta upp Skellefteå i elitserien en gång (2006), vunnit två SM-guld (2013, 2014) och fyra SM-silver (2011, 2012, 2015, 2016), men nu är tiden i Västerbottensklubben över för 36-åringen.
– Under tidens gång har jag känt att jag behövt något annat, en ny miljö och nytt runt omkring. Nu har jag ändå börjat komma i den åldern där jag funderat på vad jag ska göra och snacket där hemma har varit om jag skulle lägga av eller prova något annat, säger Fredrik Lindgren när hockeysverige.se träffar honom för en intervju efter Leksands fysträning i Tegera Arena.
– Kroppen känns väldigt bra så då föll det sig naturligt att jag skulle prova något annat. Det kändes bra att vara kvar i Sverige. Jag har tre barn och att bryta upp dom och flytta utomlands kändes inte riktigt aktuellt. Därför blev det Leksand.

”ALLA IDROTTSMÄN BEHÖVER EN MOROT”

En som påverkade Fredrik Lindgrens val av ny klubb var tidigare Leksand och Skellefteå-spelaren Gabriel Karlsson Pears. 
– Klart att ”Gabbe” varit med i processen eftersom vi känner varandra jätteväl sedan tiden i Skellefteå. Jag bollade lite med honom och han har påverkat mig åt det positiva hållet, så han har varit med i bilden han också.

Nu byter du ner dig från SHL till Hockeyallsvenskan, varför väljer du att ta ett sådant steg?
– Som du sa så har jag spelat på den högsta nivån så pass länge och ser det ändå inte som ett ned byte. Däremot har jag gjort den här resan med Skellefteå förut. Vi var ju i allsvenskan och tog klivet upp och just dom känslorna som blir då man lyckas med någonting är otroligt bra.
– Det är svårt att beskriva, men jag hoppas att få vara med om samma sak här givetvis, att ta klivet upp igen.

Är det en utmaning som kittlar lite extra?
– Absolut, så är det. Alla idrottsmän behöver en morot att sträva efter. Inte minst då man kommer upp i åren.

Fredrik Lindgren firar SM-guldet 2013. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

”KÄNDE TIDIGT ATT JAG VILLE PROVA NÅGOT ANNAT”

Det fanns även en öppning för Fredrik Lindgren att stanna i Skellefteå ytterligare en säsong, men efter att ha haft en dialog med sin bror Mikael Lindgren, sportchef i Skellefteå, kom dom överens om att den 36-åriga backen skulle röra på sig söder ut.
– Vi hade ett avtal som låg med ett optionsår. Micke och Skellefteå ville att jag skulle vara kvar, men det här var något som hade vuxit fram inom mig. Det fanns en dialog, absolut, men jag kände ganska tidigt att jag ville prova något annat.

Och det är var inga problem för Micke att acceptera?
– Det var absolut inga problem. Vi har haft en proffsig relation hela tiden. Visserligen är vi bröder så det blir lite känslor på så vis, men det finns inga hard feelings.

Fredrik Lindgren har haft en fantastiskt framgångsrik tid i Skellefteå, men när vi ber honom plocka ut höjdpunkten under hans tid i klubben blir det svårt för honom att ta fram russinet ur kakan.
– Det är en jättesvår fråga. Avancemanget upp i dåvarande elitserien var väldigt, väldigt stort för oss i och med att vi hade varit utanför så länge. Vi hade misslyckats och fallit på det berömda håret under så många år, bland annat här, säger Fredrik Lindgren med ett leende och nickar ut mot den nu folktomma arenan.
– Det var en otrolig känsla att ta klivet upp givetvis, men det är två väldigt olika saker att jämföra. SM-guld, då är man bäst i Sverige och en väldigt stor grej att vara med om. Båda sakerna har etsat sig fast näthinnan och är häftiga grejer.

JÄMFÖRS MED TIMANDER OCH FRÖGREN: ”KÄNNER INGET TRYCK”

Fredrik Lindgren, 36, och Jesper Ollas, 33, blir Leksands två åldermän den här säsongen, vilket också innebär att de båda får lite speciella roller i laget.
– Min roll blir lite grann som jag hade i Skellefteå. Jag får delge min kunskap som jag har dragit på mig under alla år och erfarenheten. Det är många unga killar här, men så var det även uppe i Skellefteå.
– Jag får försöka bli en ledarfigur både på och utanför isen givetvis. Som jag sa så den erfarenhet jag har byggt på mig får jag försöka sprida vidare. I mångt och mycket handlar det om lite lugn och att vara en ledarfigur helt enkelt.

Leksand har haft Mattias Timander och Jonas Frögren som just lugna och trygga försvarsklippor när det blåst kallt. Nu förväntar sig många att du ska iklä dig samma roll, känner du en extra press att uppfylla dom förväntningarna?
– Det kanske blir så automatiskt med tanke på att Leksand gått upp båda gångerna när dom varit här. Jag kan i alla fall tänka mig att det är den bild folk har på sina näthinnor.
– Jag kan inte säga att jag känner något tryck på så sätt, men däremot är det kanske vad Leksand har sökt, att ha en lite äldre pjäs som är en lite ledare och så vidare. Det ska jag försöka bidra med.

Det finns en annan aspekt i och med att du kommer från Skellefteå. Klubben har fostrat en rad skickliga backar, är det här något du kommer ta med dig ner till Leksand och jobba vidare med bland föreningens unga backar?
– Självklart kommer jag försöka mitt jobb till 110 procent. Det blir väl samma sak här, att vi får försöka hjälpas åt så att alla blir så bra som möjligt givetvis.
– Min roll där blir ingen större skillnad mot den jag hade i Skellefteå. Vi ska hjälpas åt att ta kliv och är det någon som behöver hjälp, har frågor och så vidare så finns jag, ”Mackan” (Markus Åkerblom) och ”Limpan” (Örjan Lindmark) där. Men det är inte en kille som ska göra det här utan det är hela laget.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”DET KÄNNS SHL-MÄSSIGT”

Är det stor skillnad ute på isen, träningsmässigt, mellan Skellefteå och Leksand med tanke på att det är lag i två olika divisioner?
– Jag är faktiskt imponerad över tempot vi har på träningarna nu och sättet vi vill spela. Det är ganska likt det vi hade i Skellefteå. Jag tycker faktiskt att det känns SHL-mässigt, i alla fall nu i början, men vi har varit på is under så kort tid. I alla fall tycker jag att det känns bra.
– Sedan är det så, det finns inga hemligheter, att det alltid är lätt med entusiasm i början och vara väldigt på. När det sedan blir november, december, det är lite mörkt ute och inte alltid jättekul att gå till jobbet det är egentligen då man ställs på prov. Att hela tiden komma till jobbet och göra det dag ut och in är egentligen den svåra biten.
– Att stå nu och säga att skillnaden inte är så stor är en sak, men vi får se under brinnande säsongen hur vi kan hålla i det.

Där har antagligen du en viktig roll genom att vara en förebild?
– Absolut. Uppe i Skellefteå har vi aldrig lämnat någonting åt slumpen. Då vi drog på oss grejerna och gick ut på isen så var det fullt ös. Där har vi på något vis skolat varandra under hela säsongen, att vi ska träna lika bra som vi spelar och inte tvärtom.
– Det får inte vara så att man tränar på en lägre nivå så när man kommer till match känner att ”shit, här går det fort”. Känslan ska vara tvärtom, att vi ska träna på en så hög nivå att matcher känns lättare. Det är en konst att utföra.

Vad är målet för dig den här säsongen i Leksand?
– Det är inget att hymla om, givetvis ska vi ta tillbaka det som är vårt. Det är en lång väg, men vi har bra förutsättningar och förhoppningsvis kommer vi ha en rolig vår, men framför allt en rolig säsong tillsammans.