HOCKEYKORTET: ”Vi hade nästan ingen kontakt med våra familjer”

”Slava” Fetisov är en av världens genom tiderna bästa backar. Hans backspel tillsammans med Alexej Kasatonov var erkänt över hela världen. Till och med de mest kritiska kanadensiska journalisterna nickade gillande när de båda var inne på isen tillsammans – oftast med Igor Larionov, Vladimir Krutov och Sergei Makarov.

Men resan till framgången i det gamla Sovjet var inte alltid den lättaste. Anläggningen i Archangelskoje kom att bli superfemmans hem under många år. Varje dag var lik den andra, vittnar Igor Larionov om. Frukost, träning, dusch, mat, träning, dusch, mat, sova och så lång väntan i telefonkön till förläggningens enda telefon som var den enda kontakten för spelarna med familjen.
– Visst var det stor skillnad att senare komma till New Jersey, berättar Fetisov för hockeysverige.se.
– I Sovjetunionen levde jag och bodde med övriga laget elva månader om året. Under sommarmånaderna kunde vi träna upp till fyra pass om dagen.
– I USA tränade vi bara tillsammans under säsongen och varje dag kunde vi spelare åka hem till familjen efter träningar och matcher.

Sergei Makarov berättar för hockeysverige.se:
– Jag kände ingen av dom andra speciellt väl i det som blev vår superfemma innan jag kom till CSKA. Krutov och Larionov är yngre än jag. Båda är födda 1960 så vi hade inte spelat tillsammans i något juniorlandslag eller i klubblag. Fetisov och jag är jämngamla och spelade tillsammans i juniorlandslaget. Om jag inte minns fel spelade även Kasatonov med oss i junior-VM borta i Kanada. Han kom från Leningrad, Fetisov från Moskva och jag från Tjeljabinsk.

Sergej Makarov har kallat CSKA:s camp, Archangelskoje, för ett fängelse. När man ser bilder från området kan man förstå vad Makarov menade. Hela anläggningen påminner om en sliten grå militärförläggning där skillnaden var att man inte bodde i stora sovsalar utan två och två i varje rum.
– Sergej Babinov kom liksom jag från Tjeljabinsk och jag bodde en hel del med honom under min första tid i Moskva. Han blev som en extra bror för mig och hjälpte mig med allt nytt som det innebar att komma till CSKA:s anläggning. Jag tillbringade även mycket tid tillsammans med Babinov när vi hade ledigt på somrarna.
– Vi bodde på anläggningen ute i Archangelskoje och där levde vi tillsammans med laget elva månader om året och vi hade nästan ingen kontakt med våra familjer utanför området. Alla dagar såg likadana ut och gick efter ett förutbestämt mönster. Frukost, träning, tvättning, mat, träning, mat och sedan gick vi och la oss för att dagen efter göra samma rutiner igen.

På frågan hur Fetisov minns sin första match i ligan så skrattar han först innan han tar till orda:
– Ja du, hur minns jag den? Då var jag bara arton år, det var alltså trettiosex år sedan. Uppriktigt sagt minns jag faktiskt inte vilka vi spelade mot. Men det jag vet var att jag då kände mig förberedd och redo för att ta det stora och viktiga steget.

Hur togs du emot av alla stjärnorna?
– Med ömsesidig respekt. Det gällde att jobba hårt på varje träning och match och visa respekt mot mina medspelare. Samtidigt skapade min närvaro en ännu tuffare konkurrens mellan oss spelare i laget som var bra för alla.
– Jag spelade i CSKA från 1975 fram till 1989 och vi hade hela tiden ett fantastiskt bra lag där alla verkligen jobbade för varandra och för CSKA. Dessutom hade vi väldigt bra tränare och ledare under mina år i klubben, Viktor Tikhonov, Boris Mikhailov, Viktor Kuzkin med flera, som gjorde ett väldigt bra och noggrant jobb med laget. Vi tränade nästan jämt och antagligen hårdast av alla spelare och lag i Sovjet och övriga delar av världen.

Kan du peka på vilken av dina mästerskapstitlar hemma i Sovjet som du värdesätter högst?
– Jag vann med CSKA tretton år i rad vilket är helt fantastiskt. Det går inte att säga att det ena mästerskapet var roligare än något annat. Alla tretton titlarna är lika stora minnen för mig, avslutar Vyacheslav Fetisov som i dag jobbar inom CSKA Moskva.

Hockeykortet kommer från Semic förlags VM-album 1982.