Collegeäventyret blev en mardröm: ”Det kändes som att hjärnan låg i nacken”

Collegeäventyret i Maine skulle bli Ebba Strandbergs stora lyft i karriären. Men i stället förvandlades USA-flytten till en mardröm för den tidigare Modobacken. Efter en misslyckad diskbråcksoperation blev hon liggande på golvet i sitt studentrum – utan någon förklaring till vad det var som hade gått snett.
– Det var jobbigt varje gång mina föräldrar ringde eftersom jag inte ville att dom skulle se mig ligga där, berättar Ebba Strandberg för hockeysverige.se.

Det var en dröm som skulle gå i uppfyllelse.
Under flera år hade Ebba Strandberg siktat in sig på att få möjligheten att kombinera hockey på högsta möjliga nivå med en utbildning. Efter att ha avslutat säsongen 2015/16 med Modos damlag skulle hon äntligen få leva den drömmen. Ett stipendium tog henne till Orono och University of Maine, där bland annat Gustav Nyquist spelade innan han blev en NHL-spelare med Detroit Red Wings.
– Jag har alltid velat gå på college. Det har alltid varit viktigt för mig att gå på college och spela hockey samtidigt som jag får en utbildning på högsta nivå. Det var just den kombinationen som fick mig att åka över, berättar Kalmartjejen för hockeysverige.se.
– När University of Maine kontaktade mig fick jag ett väldigt stort förtroende för dom. Jag kände att dom såg mig på samma sätt som jag ser på mig själv som hockeyspelare, att jag fick vara en tvåvägsback samtidigt som man ville använda mig i alla spelformer.

Hur var första tiden i Maine?
– Första tiden där var jätterolig. Jag hade ett grymt första halvår samtidigt som hockeyn var väldigt rolig och jag fick spela mycket.

Men lika lyckad som första tiden på college var, lika mardrömslik blev resten av vistelsen i USA. Problemen började i mitten av december när Ebba Strandbergs rygg började säga ifrån. Diskbråck, löd den inte så upplyftande domen och den snart 20-åriga backen tvingades till operation i julas.
– Jag blev bra väldigt fort efter operationen, men efter ungefär två månader började jag spy och få huvudvärk så fort jag ställde mig upp, berättar hon.
– Jag sökte vård där borta och dom sa att det var migrän. Det gick inte över så under ”spring break” i mars åkte jag hem för att kolla upp vad det var för fel. När jag kom hem till Kalmar sa läkarna här att jag bara hade spänningshuvudvärk trots att jag själv trodde att det hade ett samband med operationen. Man sa att jag lugnt kunde åka tillbaka till USA och fortsätta utbildningen.

”JAG BLEV FELDIAGNOSTISERAD OM OCH OM IGEN”

Foto: University of Maine

Men så enkelt var det inte. Ebba Strandbergs symptom blev bara värre och starkare. När hon återvände till skolan blev det problem på allvar.
– Det tog bara en vecka då jag var tillbaka där borta så kunde jag inte ta mig utanför rummet. Jag blev liggande på golvet och kunde varken ta mig till matsalen eller gå på lektionerna. Jag hamnade efter i skolan och rasade i vikt eftersom jag inte kunde käka tillräckligt. Mina kompisar kom springande med maten och jag fick ligga där på golvet och äta. 
– Jag sökte vård igen och man sa att det var stress och låsningar i nacken. Jag blev behandlad med olika grejer, men skolans medicinska team hittade aldrig vad som egentligen var fel. I stället blev jag feldiagnostiserad om och om igen. Jag låg ju bara där på golvet och kunde inte göra någonting.

Hur hanterade du situationen där du var förblev liggande på golvet och egentligen inte kunde resa dig upp?
– Det var jobbigt varje gång mina föräldrar ringde eftersom jag inte ville att dom skulle se mig ligga där…
Ebba Strandberg tystnar lite och tycks samla kraft innan hon fortsätter:
– Till slut fattade jag att jag måste ta mig hem. Det var en lång process att avbryta terminen i skolan men jag kunde inte göra något skolarbete då jag låg där.
– Jag fick flyga hem till Sverige liggande. Direkt då jag kom hem blev det ambulansen till sjukan. Där såg man att någonting gått fel under operationen av diskbråcket. Det som hade hänt var att läkaren hade tagit hål på ryggmärgen. Det här gjorde att jag hade läckt ryggmärgsvätska. I sin tur har det gjort att hjärnan har åkt ner. Det kallas för ”sagging brain”. För mig kändes det som att hjärnan låg i nacken så fort jag ställde mig upp eftersom jag inte orkade hålla upp huvudet.
– För att åtgärda det här fick jag åka upp till Linköping. Där blev det en ny operation och den tog åtta timmar.

”JAG KUNDE KNAPPT PRATA OCH DE TRYCKTE I MIG MORFIN”

Det här var en operation som var mycket påfrestande för Ebba Strandberg.
– Man gick in på exakt samma ställe som vid den första operationen och tätade till det här hålet. Det låter kanske lite enklare än vad det är. Det här stora ingreppet tog riktigt hårt på mig. Under ungefär en vecka efter ingreppet låg jag bara och skakade. Jag kunde knappt prata och dom tryckte i mig morfin.

Medicineringen medförde ännu mer problem för den unga backen.
– Morfinet gjorde att jag spydde så fort jag försökte äta någonting, så jag käkade knappt någonting på en vecka. Så fort kroppen började återhämta sig slutade jag med det där och blev utskriven från sjukhuset för ungefär två veckor sedan. Det vände som tur var och i dag mår jag rätt bra faktiskt.

Trots att det gångna året varit påfrestande både fysiskt och psykiskt har Ebba Strandberg på intet sätt gett upp sina planer på att fortsätta spela hockey. Allt fokus ligger just nu på att ta sig tillbaka till isen i bra form och att återuppta de studier som hon tvingades lägga åt sidan under våren.
– Nu är det stenhårt med rehab för jag ska tillbaka till hockeyn. Jag ska självklart åka tillbaka till Maine igen och fortsätta mina studier.

Hur stor belastning kan du ha på din träning under sommaren?
– Just nu är det ganska lugnt, men om en eller två veckor bli det att köra igång med lite intensivare rygg-rehab. Så fort ryggen känns bra tänker jag köra på för att bygga upp musklerna som jag har tappat, avslutar Ebba Strandberg med mycket optimism i rösten.