Skellefteå mot Växjö – två målmedvetna och imponerande finalresor

Det blir Skellefteå mot Växjö i final. Två klubbar som  påminner en del om varandra, samtidigt som man absolut inte påminner om varandra.
Olikheterna är inte speciellt svåra att lista ut. Det ena är en klubb som funnits så länge att de blev svenska mästare 19 år före den andra klubben bildades.
Det ena är en klubb som har halva truppen bestående av utländska spelare och ständigt blir hånade för sin juniororganisation. Det andra en klubb som ständigt hyllas för hur de får fram juniorer en efter en efter en.

Men likheterna finns där. Det handlar om två extremt målinriktad klubbar med tydliga idéer om vad man vill.
Växjö har ju i flera år haft lagbyggen som varit väldigt tydliga om vem som förväntas spela var. Det har inte direkt funnits mycket utrymme för någon större missämja i truppen – även om vi sett både Malte Strömwall och David Åslin lämna den här säsongen för att de inte känt att de fått den speltid de velat ha.

Vi snackar oftast om en ytterst noggrann scouting, till skillnad från hur man känner att det funkar från merparten av SHL-klubbarna. Henrik Evertssons förmåga att plocka till sig rätt transatlanter är kort och gott anledningen till att Växjö är var man är i svensk hockey idag.
Det som många svenska klubbar känner är ‘lite av ett lotteri’ är som att plocka vilken svensk landslagskille som helst för Växjö, vad det verkar.
Man jobbar också med en hel del kontinuitet.

Skellefteå har också den där tydligheten och kontinuiteten som Växjö har. Fast inte på samma sätt. De har sin tydlighet i sitt träningsupplägg som formar spelarna att kunna spela det spel man spelar och att man gör det ledet över. En idé som gör att det, tydligen, blir lätt (om nu lätt är rätt ord kan man diskutera) för spelare underifrån att bara kliva in och spela som om de aldrig gjort något annat.

Det är den tydligheten som gör att Skellefteå kan spela som man gjort den här säsongen, trots att ingen egentligen trodde att det skulle vara möjligt efter de spelartapp man hade efter förra året.

En annan likhet Skellefteå och Växjö har är hur de, med bara ett undantag, lyckats förbättra sig för varje år som gått efter de gick upp.
Det var Växjö som hade ett sämre andraår än förstaår efter uppgången 2011. I övrigt har de tagit kliv framåt för varje år. Missat slutspel, missat slutspel, semifinal och final.

Skellefteå å sin sida har på ett eller annat sätt varit bättre varje år efter att man gick upp 2006. Efter att man blivit elva, åtta, sexa, fyra, trea och tvåa i ligan har man under sina tre senaste säsonger där man blivit etta blivit det genom att säkra ligasegern med fler och fler omgångar kvar.

Så att det är just de här lagen som spelar final känns inget annat än logiskt. Det finns helt enkelt inga andra lag i SHL som känns i närheten av att utstråla samma lugn, pondus och tydlighet som de här två lagen just nu.

Båda klubbarna har ju dessutom testats på olika sätt det senaste året. Skellefteå med sina enorma spelartapp som man löste. Växjö med sitt stora favoritskap inför säsongen och den lite knackiga starten (man låg åtta efter 20 omgångar) man hade på säsongen som man hanterade förträffligt utan panik eller kaos. Inga panikvärvningar, inga desperata spelarsparkningar. Bara lugnt och sansat fortsätta tro på vad man gjorde.

Och på något sätt är det väl rätt läckert att det blivit som det blivit också. För tio år sedan var det bara snack om HV71, Frölunda, Färjestad och Linköping som De Fyra Stora. Där och då fanns det säkert folk som trodde att någon annan kunde ta sig in och upp i toppen igen.
Då, för tio år sedan, spelade varken Skellefteå eller Växjö i SHL och det fanns ju inte på kartan för speciellt många att tänka att dessa lag skulle vara bäst i Sverige idag.
Tiderna förändras och det är väl viktigt att det fungerar så här också. Att saker går i vågor, att nya lag tar över. Det är ju inte sällan så det fungerar i NHL, men då oftast tack vare att man har ett draftsystem vi inte är närheten av att använda oss av här.

Däremot blir jag extremt trött på de slentrianmässiga utspelen folk gör angående Skellefteå och Växjö.
Att båda lagen ‘dopar’ sig för att de råkar få bra spons från sina kommuner. Eller att Växjö har ‘för många utlänningar’.
Jag vet inte om folk inser själva hur extremt fult det låter att gnälla om ‘för många utlänningar’ och vilket budskap det sänder ut till deras omgivning.
Men det har en ganska främlingsfientlig klang.

Jag förstår inte hur det kan vara så viktigt för motståndarfans hur andra lag sköter sina klubbar. Varför motståndarfans, som inte bryr sig ett skit om svensk hockey i sig utan bara sina egna klubbar, orkar sitta och försöka låta brydda i ”Växjö är ett hot för svensk hockey med alla dessa utlänningar”. Varför låtsas man ens, och dessutom med indirekt SD-propaganda, när man själva jublar över varenda utländskt starkt nyförvärv egna klubben gör?
Vi är så jävla noga med att vara måna om att seriesystemet ska vara så öppet att klubbar kan göra den här sortens resor. Men så fort någon faktiskt gör det så ska bitterheten och avundsjukan snabbt fram och det ska förklaras att man helst inte får använda pengar och helst bara bör använda svenska spelare. Förslagsvis bara egna produkter, dessutom.

Och angående att de är i final för att de får mest pengar. Nej, det är inte riktigt så enkelt. Hade det varit så enkelt hade Linus Klasen spelat upp Malmö till SHL när han var i klubben. Det var inte ens nära.
Hade pengar varit det som räknas hade Södertälje inte åkt ur HockeyAllsvenskan.
Det är inte mest pengar som vinner. Man måste veta vad man sysslar med också. Precis som både Växjö och Skellefteå gör.

Hur blir finalen då? Det kan nog bli en av de mer välspelade på många år. Kanske kan vi till och med få en första Game 7 på elva år? Vågar vi hoppas på så mycket?