KARLSSON: När kommer avhoppen?

Det är inte ens en månad kvar tills dess att Four Nations Face-Off drar igång. Och inte en enda spelare har hoppat av turneringen. Jag måste säga att jag är en smula förvånad, skriver Måns Karlsson.

Landslagsuttagningar är alltid luriga. Trupperna till de stora mästerskapen tas ofta ut långt i förväg, och det är kort och gott omöjligt för en förbundskapten att göra en helt rättvis bedömning när det gäller en dagsforms betydelse. Ska spelarna som är hetast vid trupputtagningen tas ut, eller spelarna som troligtvis kommer vara bäst när turneringen drar igång?

När det gäller Four Nations var trupputtagningarna rekordsvåra. Redan i somras (!) skulle de sex första namnen tas ut, och i december (över två månader innan turneringsstarten) togs resten av spelarna ut. Sedan dess har vi sett ett helt gäng icke-uttagna spelare vara bland de hetaste i ligan. Där kan namn som Mark Scheifele, Jason Robertson, Rickard Rakell, Zach Hyman med flera lyftas fram.

Men jag tror vi kommer få se ett gäng av dessa spelare i turneringen ändå, när allt kommer omkring. Jag räknar nämligen kallt med att det kommer börja ramla in avhopp till turneringen inom kort. Förr eller senare kommer det börja kommuniceras vilka som inte kommer spela.

Hittills har inte en enda spelare meddelat att den lämnar återbud till turneringen (inte offentligt åtminstone=, men det är klart att några spelare kommer vara skadade. I det svenska laget är Jonas Brodin just nu skadad, och det känns som att Adam Larsson, Marcus Pettersson, Oliver Ekman Larsson eller kanske Simon Edvinsson kan börja förbereda sig på att få ett samtal av Sam Hallam. Och Linus Ullmarks skadesituation är också oroande. Samuel Ersson och Anton Forsberg kan nog hålla ett vakande öga på telefonen.

Kommer de släppa sina stjärnor?

För let’s face it: Om inte spelarna är närmare 100 procent hela och fräscha kommer de inte åka på turneringen. Det är för mycket som står på spel om man åker iväg och spelar den här häftiga ”låtsasturneringen” som det trots allt är. Det är trots allt ingen mästerskapsmedalj som står på spel likt i OS om ett år. Det är inte heller en World Cup-titel som står på spel. Det är en seger i Four Nations Face-Off.

Missförstå mig rätt: Jag tror alla spelare i ligan ville bli uttagna till turneringen och de vill representera sitt landslag med de allra bästa – mot de allra bästa. Men den viljan räcker bara till en viss gräns. I det här läget är lojaliteten mot klubblaget – förstås – starkare. Annat är det när det är ett OS om ett år, eller ett VM som spelas efter säsongen. I alla fall för de svenska spelarna.

Jag har också svårt att se att alla klubbar bara ska acceptera att släppa sina spelare – mitt under säsongen – till den här turneringen. Kommer Toronto verkligen vilja se Auston Matthews, som varit skadad ett par gånger den här säsongen, åka iväg och spela ”betydelselösa” matcher? För att ta ett exempel. Kommer Vancouver vilja se sin tidigare skadade superstjärneduo Quinn Hughes och Elias Pettersson spela turneringen?

Så fort en uttagen spelare kommer dras med någon krämpa här under de kommande veckorna innan dess att lagen samlas gissar jag att diskussionen kommer upp.
”Ska du verkligen åka? Det kommer ju ett OS om ett år”

Eller kanske rent av:
”Du ska inte åka. Nöj dig med OS om ett år”.

Det blev en del avhopp inför World Cup 2016, trots att den turneringen såklart var mer prestigefull och spelades inför säsongen. Och den turneringen kändes, med något enstaka undantag, mer som en glorifierad uppvisningsturnering än något annat. Nu trodde nog ingen att det skulle dröja till 2025 innan vi fick se en ”bäst mot bäst”-landslagsturnering igen, förvisso. I så fall hade läget nog varit annorlunda.

Men vad händer med turneringen om Auston Matthews eller Quinn Hughes slänger in handduken för att han är småskadad? Blir de enskilda undantag, eller drar de då igång en ”trend”? Tappar turneringen i värde? Eller känner alla en sån oerhört lojalitet mot NHL och sina länder att de kommer köra ”no matter what”?

Vi kommer få se avhopp. Frågan är bara när. Och hur många. Och hur tunga.