Efter buropen – USA:s stjärnor ger Kanada något att frukta

Burop dränkte den amerikanska nationalsången när USA klev in i Bell Centre för sin premiär i 4 Nations Face-Off. Men det tycktes bara sporra amerikanerna, som med sin 6–1-seger mot Finland har gett Kanada något att frukta inför helgens stjärnspäckade drabbning, skriver Matt Larkin.

Den här texten har publicerats på DailyFaceoff.com och är översatt från engelska till svenska.

MONTRÉAL

Vissa lag är som skapta för att spela skurken.

Och det tog inte lång tid att lista ut vem som var skurken i Bell Centre på torsdagskvällen när USA och Finland möttes i den andra gruppspelsmatchen i 4 Nations Face-Off. Med tanke på det nuvarande politiska klimatet och inställningen till USA:s president Donald Trump norr om gränsen, var det knappast en överraskning att se Montreals publik sluta upp bakom Finland för en kväll – särskilt med tanke på att det finska laget hade flera nuvarande och före detta Canadiens-spelare.

Det tog heller inte lång tid att förstå att amerikanerna var redo att omfamna rollen som den stora mobbaren från det ögonblick pucken släpptes i deras 6–1-seger. Redan under första minuten av första perioden flög kropparna genom luften. Det på papperet största, starkaste och tuffaste laget i turneringen visade sin dominans direkt, svärmade runt målvakten Juuse Saros kasse, och J.T. Miller drog igång ett gruff. Han var en av spelarna som verkade trivas med buropen.

– Jag tror vi gillar det, sa Miller. Inte politiskt, men bara i den bemärkelsen att vi vet var vi befinner oss i Kanada. Jag tror att det eldar på oss mer än något annat. Så det är fantastiskt.

Bröderna Tkachuk dominerade

Finland matchade USA:s fysiska spel i början, inte minst tack vare den reslige backen och regerande Stanley Cup-mästaren med Florida Panthers, Niko Mikkola. Men deras uthållighet kunde bara hålla dem kvar i matchen så länge – inte när de saknade så många viktiga backpjäser som Miro Heiskanen, Rasmus Ristolainen och Jani Hakanpää, och inte när amerikanerna gång på gång malde ner dem med sin forecheck.

När Brady Tkachuk väl kom igång – efter att ha kvitterat för USA i den första perioden genom att skicka in pucken via Saros rygg – plockade coach Mike Sullivan fram sin hemliga plan. Mitt i den andra perioden parade han ihop Brady med hans bror Matthew, med Jack Eichel som center. Den tunga och skickliga trion dominerade spelet. Matthew bröt dödläget tidigt i tredje perioden och gav USA en 3–1-ledning när han skickade iväg ett ”varför-inte-skott” från blålinjen som styrdes in via Mikkolas klubba. Brady bjöd sedan på en vacker dragning framför mål och lurade Saros efter ett pass från Eichel till amerikanernas femte mål. När kvällen var över hade bröderna gjort två mål var. I spel fem-mot-fem toppade Brady och Matthew statistiken för förväntade målchanser med svindlande siffror på 87,07 % respektive 85,61 %. Snacka om att luta isen åt sitt håll.

Att se bröderna spela tillsammans gav liv åt en tanke som hade frestat Sullivan när han först började fundera över sina kedjor inför turneringen.

– Vi satte ihop olika kombinationer men har inte haft möjlighet att se det i riktig matchmiljö. Och en annan faktor är turneringens natur – det finns inte mycket tid att låta saker spela ut sig, sa Sullivan på torsdagskvällen. Så vi skulle titta och se vad vi gillade och var vi kunde göra små justeringar. Jag ska inte ljuga – när jag funderade på kedjorna och diskuterade med coachstaben kom frågan upp om att sätta Brady och Matthew tillsammans. De är inte bara fantastiska spelare, utan också fantastiska lagkamrater. Och jag tror att det är rätt häftigt när man får chansen att spela med sin bror – det kan ge lite extra motivation och inspiration.

Det gjorde det definitivt. Efter matchen bubblade Brady av glädje över hur mycket det betydde att få spela best-on-best med sin bror. Han kallade det för höjdpunkten i sin hockeykarriär hittills. Men det var mer än bara roligt – i en kort turnering ger det en tydlig konkurrensfördel att kunna lita på brödernas naturliga samspel, format under hela deras liv tillsammans.

– Det som hjälper oss är kommunikationen – vi är ganska brutalt ärliga med varandra, sa Matthew. Om jag ville ha pucken på ett visst ställe, sa jag det direkt, och om han ville ha den någonstans, sa han det också direkt. Så vår anpassning under matchens gång var väldigt bra.

Amerikanerna dränktes i burop

Torsdagskvällen började med att amerikanerna dränktes i burop. Men den slutade med en tystad publik som tvingades lyssna på Lynyrd Skynyrds Free Bird gång på gång.

Amerikanerna fick sista skrattet – och de ser ut att vara mer än redo för sin episka drabbning med Kanada på lördagskvällen. Kanada är byggt för att vinna, med generationsspelare, turneringens bästa spetskompetens och fantastiska tvåvägsforwards, men de är inte elaka. De har eldfängda tävlingsmänniskor som Sidney Crosby och Nathan MacKinnon, samt storlek och styrka på backsidan i form av Colton Parayko och Travis Sanheim, men deras lag är inte byggt för att slåss slag för slag mot de tunga amerikanerna.

Coach Jon Cooper måste överväga att plocka in sin tuffaste spelare, Sam Bennett, från pressläktaren och in i hetluften på lördagskvällen – för Kanada gör bäst i att vara redo för krig. De är sportens traditionella förvaltare, men USA är Cobra Kai till deras Miyagi-Do. Team USA slår först och visar ingen nåd.

– Vi har pratat sedan dag ett om vikten av att ha en viss attityd och vikten av att bli ett lag – talang i sig kommer inte att vinna den här turneringen, sa Sullivan. Det finns en stolthet i att vara amerikan, och jag tror att vi kan ta med oss en viss självsäkerhet in i spelet. Det speglar kanske de egenskaper vi alla har lärt oss från äldre generationer.

Gamla generationer, nya generationer – oavsett vilka, så kommer de att vara laddade för drabbningen på lördag. Två matcher in i 4 Nations Face-Off är det tydligt att intensitetsnivån är skyhög när lagen spelar best-on-best för sitt land. Kan Kanada matcha amerikanernas råstyrka? Med bröderna Tkachuk i spetsen blir det ingen lätt uppgift.

– Det kommer att vara den största matchen jag spelat i min karriär, så jag ser verkligen fram emot den, sa Brady. Det blir ett enormt laddat möte.