Anton Johanssons ovissa framtid: “Har faktiskt ingen aning”

Anton Johansson visade framfötterna på Leksands blålinje den gångna säsongen. Till hösten är det ovisst var JVM-backen ska spela.
– Jag har faktiskt ingen aning, säger han till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Inför säsongen 2020/21 lämnade Anton Johansson Saltsjö-Boo och Djurgården för att flytta med familjen upp till Leksand där pappa Thomas Johansson klivit in som sportchef. Efter det har resan gått stadigt uppåt. Efter en säsong 2023/24 som inleddes med blandade insatser från 19-åringen kom han att vara en av Leksands bästa backar i kvartsfinalserien mot Frölunda.

– Vi har sålt allting i Nacka och just nu är jag det på heltid, svarar Anton Johansson då hockeysverige.se frågar honom om hur mycket mas han hunnit bli på sina fyra säsonger i Leksand. 
– Det är fantastiskt att vara här. Jag hade lite oro innan att Leksand skulle vara lite litet då jag kom från en stor stad, men jag har inte känt av något sådant utan tycker det är ganska lugnt och skönt här.

Det är inte hockey 24/7 i Anton Johanssons liv även om det lätt kan bli så på den nivå han spelare. 

– Jag gillar att spela golf på somrarna. Sedan tycker jag det är kul att spela tennis och padel. På vintrarna blir det mest fokus hockey och man gör inte så mycket andra aktiviteter. 

Har du några andra intressen utöver idrott? 
– (Skratt) Nej, faktiskt inte. Jag gillar att spela lite tv-spel, men inget speciellt annat. 

"Han är min chef här och pappa hemma"

Pappa är sportchef i Leksand och man kan tro att det då kan komma tuffa kommentarer mot Anton Johansson kring det, men han tycker själv att det varit lugnt vad det gäller just den biten. 

– Det kanske var mer då jag kom hit, men jag har lärt mig hantera det. Vi hade samma situation i Djurgården då pappa var sportchef där och jag spelade i ungdomslagen. 
– Jag har vant mig. Han är min chef här och pappa hemma. Det här har vi skilt på ganska bra. 

Är det här också något ni pratat om hemma?
– Ja, det är klart vi pratat om det, att det kommit upp, men vi har hållit det på en bra nivå. Som jag sa, att han är min pappa hemma och min chef här på jobbet. 

Simon, du, Victor, vem är den största talangen av er?
– Jag skulle faktiskt säga Victor. Han har den största potentialen och talangen. 

Hur låter din beskrivning av honom som hockeyspelare?
– Lite samma som jag, ”lirig” orädd och vågar ta för sig. Sedan är han mycket bättre än mig på skridskor och att ställa forwards åt olika håll. Det försöker jag ta efter honom.

Och Simon?
– Simon är lite mer försiktig ute på isen, men väldigt bra på skridskorna och med ett bra spelsinne. 
– Jag har sagt till honom många gånger att han måste hugga någon framför mål för att vinna lite respekt och köra på. Det har han att jobba på, att där ta efter mig och Victor. Utöver det är Simon en otroligt bra hockeyspelare.

Är ni tre lika som personligheter?
– Nej. Jag och Victor är lite mer lika än vad jag och Simon är. Victor och jag är mer ”high on life” medan Simon är mer ”laid back” och lugn. Det är vad som skiljer.

Tror du vi får se er tre någon gång spela tillsammans i samma byte?
– Det är såklart att få spela med mina brorsor. Tyvärr är vi alla tre backar så någon kommer hamna vid sidan, men det hade varit otroligt kul att få spela tillsammans någon gång i framtiden. 

Kunde inte du då ta centerollen framför Simon och Victor?
– (Skratt) Jo, absolut. Jag är en jäkel på att teka på träningarna, då skulle vi får se om det skulle gå lika bra på matcherna. 

“Det var helt magiskt med all inramning”

Anton Johansson svarade för tre mål och totalt åtta poäng på 46 matcher i SHL senaste säsongen. I slutspelsserien mot Frölunda blev det två mål och totalt fyra poäng på sju matcher.

– Jag tycker att säsongen var bra. Efter jul och JVM fick jag ett litet lyft, blev mognare i mitt spel och lite bättre över hela banan. 
– Jag är jättenöjd med min säsong och då framför allt slutspelet. Där kände jag att jag kom upp ytterligare en nivå.

Känslan var att du mognade i spelet efter just junior-VM, att du städade bort ”valpiga” misstagen.  
– Det fungerade bara efter JVM och jag kunde inte fortsätta göra misstag. Man behöver vara på tå varje byte man får. Det växte jag in i mer och mer efter JVM.

Vad det här något ledarstaben i Leksand pratade med dig om?
– Nej, inget speciellt. Jag har pratat om det med pappa ibland, att när vi närmade oss slutspel gick det inte att göra så många misstag för då ringer det bakåt. 

Leksand gjorde sin bästa säsong på många år och var inte långt ifrån att ta sig till semifinal, men förlust i sudden mot Frölunda i sjunde och avgörande matchen skickade masarna på semester. 

– Eftersom alla inför säsongen tippade oss långt ner så var vår säsong över förväntan. Vi visste själva att vi hade det i oss. Vi har ett väldigt bra lag och kommer ha så nästa säsong också.
– Hoppas vi kan gå längre nästa säsong. Vi nådde ändå en kvartsfinal och det kändes som den kunde gå åt vilket håll som helst. Vi var väldigt bra i den serien. Tråkigt bara att vi inte gick vidare. 

Trots förlust så tyckte Anton Johansson det var en speciell upplevelse att spela kvartsfinalserien mot Frölunda. 

– Det var helt magiskt med all inramning, fans… Även Frölundafansen bjöd upp och Leksandsfansen, över 4 500, där nere. Det var helt otroligt. Att dessutom sedan komma hit till hemmaplan… Magiskt.

Vad skiljde lagen åt som du ser det?
– Det var så små marginaler och nästan omöjligt att svara på. Frölunda kanske var lite mer noggranna än oss i vissa saker. Framför allt i sista sekunden. 

Fick spela JVM på hemmaplan

Runt jul och nyår plockade Magnus Hävelid med Anton Johansson till junior-VM. 

– Lärorikt även fast jag kanske inte spelade jättemycket. Jag kände mig ändå som en del av laget och försökte hjälpa och peppa på när jag satt där på bänken. 
– En otrolig upplevelse och dessutom på hemmaplan. Det är få förunnat att få vara med om något sådant. 

Hur var känslan att inte vara en av de sex backarna som matchades hårdast?
– Så är det ibland. Det är hockey. Tränarna gör sina val. Om det var rätt eller fel kan ingen svara på. 
– Jag tog den roll jag fick samtidigt som jag visste att det var en kort turneringen och coacherna behövde bestämma sig. 

Du avslutade turneringen i utvisningsbåset efter en ganska omtalad fight, vad hände där egentligen?
– Det var inte någon ren ilska utan en av deras killar gav sig på mina medspelare. När man blir så tajt med sina kompisar… Jag hade gjort samma sak om någon gav sig på någon här i Leksand.

Oviss framtid: “Har faktiskt ingen aning”

Anton Johansson är draftad av Detroit, men hur det blir kommande säsong vet han idag inte. 

– Nu blir det först campen efter midsommar. Efter det får vi helt enkelt se. Jag har faktiskt ingen aning. 
– Jag har ett år kvar i Leksand, men det spelar ingen roll då det gäller en NHL-klubb. Om Detroit sajnar mig är det dom som bestämmer vart jag ska någonstans. 

Är känslan att du kommer spela i Leksand kommande säsong?
– Jag vet faktiskt inte och ingen känsla alls kring det. Det är svårt att svara på för jag har ingen aning.

Om du blir kvar i Leksand samtidigt som Anton Lindholm och Olle Alsing lämnar, ser du att din roll i laget blir större kommande säsong?
– Absolut. Klart jag känner att min roll kan bli större. Jag hoppas såklart också på det, at få spela dom här tunga minuterna. Det är vad jag framför allt siktar på nu och hoppas på att få.

Ingen Björn Hellkvist i båset kommande säsong, hur tänker du kring det?
– Såklart tråkigt. Jag tycker jättemycket om Björn som både människa och tränare. 
– Han har betytt jättemycket för mig. När jag kom upp första träningen sa han bara ”Du behöver inte vara nervös för någonting utan det är bara att köra”. Samma sak första matcherna. 
– Björn har alltid också varit där och peppat oss yngre som kommit upp genom åren, avslutar Anton Johansson.

TV: Sverige tar sin sjätte raka U18-VM-medalj