Från vardagsrummet till SHL och SDHL - succésyskonen Hedqvist

Då gjorde de upp hemma i vardagsrummet. Nu är de båda målskyttar i Sveriges högsta serier.
För hockeysverige.se berättar nu Ebba Hedqvist om sin och brorsan, Isac Hedqvists resa.
– Jag tror att han alltid varit lite bättre än jag, skrattar 17-åringen.

Isac Hedqvist gjorde i senaste omgången sitt första SHL-mål. Målet kom i powerplay mot Malmö framspelad av Adam Brodecki och Oskari Laaksonen. 18-åringen från Svedjeholmen, alltså samma klubb som fostrade Anders Hedberg, spås en lysande framtid, liksom hans yngre syster Ebba Hedqvist som idag redan är etablerad i Damkronorna.

– Det måste ha varit han som började med hockey först av oss två eftersom Isac är ett och ett halvt år äldre, men jag var nog faktiskt inte långt efter, berättar Ebba Hedqvist som liksom sin bror fått sitt hockeyintresse genom pappa Ola Hedqvist.
– Pappa var målvakt och lirade i Björklöven, MoDo, tyska ligan och så vidare. Jag tror att det var han som fick oss att börja.

Han var målvakt, varför blev varken du eller Isac också det?
– (Skratt) Jag vet faktiskt inte. Någon gång har jag väl testat på det, men var ingenting jag fastnade för.

Hur såg dagarna ut efter skolan hemma i Svedjeholmen?
– Efter skolan hade vi först träning, men efter det var det hockey här hemma i vardagsrummet eller uppe på Isacs rum. Var det vinter körde vi i stället ute på gatan. Det var mycket sådant efter skolan.

Vem var största talangen av er?
– Oj… Jag tror att han alltid varit lite bättre än jag, skrattar Ebba Hedqvist som också berättar att syskon har spelat tillsammans.
– Ja, det har vi faktiskt gjort, i Svedjeholmen. Han körde egentligen med de som var ett år äldre. Sedan gick han ner och körde med 05:orna samtidigt som jag gick upp och körde med det laget. Då fick vi till och med spela i samma ”lina”.
– Det där minns jag rätt bra och ett minne jag kommer komma ihåg länge. Det var faktiskt riktigt roligt.

Isac och Ebba Hedqvist. **Foto:** Privat.

Syskonen Hedqvist var inte ensamma som stora talanger från Svedjeholmen. Där fanns bland annat även syskonen Elias och Mira Hallin.

– Vi var riktigt tajta och är så fortfarande. Vi hängde varje dag på hallen. Dom bodde ganska nära hallen så vi kunde dra hem dit efter träningen. Det var riktigt bra att ha dom där.
– Vi körde rätt mycket landbandy också, men var också mycket på O-rinken i Svedjeholmen. Ofta efter skolan var det ledig is där så alla brukade åka dit och köra. O-rinken är en hall som har tak, men den kanske inte är världens finaste är och lika kall som att vara ute.

Målskytt i SHL för första gången

Efter Svedjeholmen gjorde Isac Hedqvist knappt två säsonger i MoDo U16 innan han tog steget över till Luleås J18.

– Jag tror att det var jättebra för Isac att han fick åka till Luleå. Dels för att han fick bo ensam och utvecklas som person.
– Hockeymässigt har vi sett att det gått riktigt bra och jag tycker att han har utvecklats mycket där uppe. Det har varit roligt att se.

Vad ser du som hans styrka som spelare?
– Jag tycker att han är riktigt duktig i närkamperna vid sargen, att han där får pucken under kontroll.

Upplever du att det finns likheter mellan er båda som spelare?
– Jag tror att vi båda har rätt bra spelförståelse.

Hur mycket kontakt har ni under säsongen då han är i Luleå och du i MoDo?
– Inte supermycket eftersom vi båda har matcher och träningar hela tiden. Vi hörs någon gång då och då. Sedan är jag ibland med då morsan och farsan pratar med honom.
– Sedan kollar jag såklart nästan varje match, hur det går för honom och det är roligt att se.

Vad tror du det betyder för Isac och hans självförtroende att få göra sitt första SHL-mål?
– Det tror jag betyder mycket, att han längre inte har pressen på sig att göra första målet. Jag tror att han nu kan släppa lite av den pressen och i stället bara gå ut och köra.

Minns du ditt första mål i SDHL?
– Ja, farsan frågade mig faktiskt om det i förrgår. Jag tror att det var mot SDE hemma. Pucken finns här hemma, avslutar Ebba Hedqvist.