Därför valde Sara Hjalmarsson Linköping: "Snackade med en del lag"

Sara Hjalmarsson är tillbaka i Sverige efter fem år på college - och gör succé i Linköpings tröja. Nu berättar hon om åren i USA och valet att spela för Linköping.
– Det var ett svårt beslut att ta, vilket jag inte ska sticka under stolen med, säger hon till hockeysverige.se.

LINKÖPING (Hockeysverige.se)

Efter fem säsonger på Providence College har Sara Hjalmarsson nu återvänt till svensk hockey, Inte till AIK, som hon lämnade 2018, utan till Linköping.

Och som hon har levererat. 

Under de inledande 16 matcherna har hon svarat för tio mål och totalt 22 poäng. Dessutom plus 16 i plus/minus-statistiken. 
– Jag hade inte så många förväntningar då jag åkte över till Providence utan tänkte mer att det var något jag ville testa. Trivdes jag inte hade det bara varit att åka hem igen, berättar Sara Hjalmarsson då hockeysverige.se träffar henne för en intervju i Stångebro Ishall.
– Direkt då jag kom över var alla väldigt omhändertagande och allt kändes riktigt kul. Jag kände ganska snabbt att jag ville stanna. 

Hur var första dagen där?
– (Skratt) Det var ett sjå att försöka förstå sig på all engelska. Att bli van vid den tyckte jag nog var det svåraste. 
– Flytta hade jag gjort innan så det var inte den svåraste biten. Skolan och engelskan skulle jag säga var dom två tuffaste grejerna.

“Mer och mer sugen på att stanna inom hockeyn”

Sara Hjalmarsson gick Business Management under fyra år. 
– Efter det gjorde jag en master. Jag var tvungen att i början ta några standardkurser som alla måste ta. Då var det en del gammalengelska. Det var tufft och inte jätteenkelt att förstå. Typ till vartannat ord fick jag använda google translate, säger Sara Hjalmarsson med ett skratt och fortsätter:
– Riktigt så illa som vartannat ord var det kanske inte. Jag förstod sammanhanget, men det var några ord här och där som jag fick googla. Speciellt då jag läste böcker där det var mycket gammalengelska. 

Du var givetvis där för att spela hockey, men hur viktigt var det för dig att få en bra utbildning också?
–Viktig såklart. Hockeyn var självklart den stora delen jag tänkte på, men utbildningen var också något jag ville åka över för. Det var något som lockade, att jag kunde utbilda mig till något. 
– På den tiden fanns det ingen proffsliga och att då kunna göra någonting vid sidan av hockeyn under och efter karriären kändes som något viktigt för mig.

Det finns en dag imorgon, har du tänkt vilken yrkesbana du vill in på efter karriären med tanke på den utbildning du har nu?
– Nej, det har jag inte. Jag har känt mig mer och mer sugen på att stanna kvar inom hockeyn på ett eller annat sätt. Hur det skulle se ut har jag ingen aning om, men så känner jag just nu i alla fall. 
– Sedan har jag absolut ingenting emot att testa andra yrken. Jag har också gjort det med lite PRAO och sommarjobb, men ingenting där jag känner att det här är verkligen vad jag vill göra. 

Sara Hjalmarsson rekommenderar också andra tjejer att åka över till Nordamerika för att testa på collegelivet. 
– Ja, det skulle jag göra. Dels då utbildningen som man får. Gymnasiet och NIU är en grej, skolan och hockeyn, att man får den delen. College är två nivåer till. 
– Dessutom alla förutsättningar som finns där borta. Det går knappt att jämföra med det som är i Sverige, inte än så länge i alla fall, så college är definitivt något jag skulle rekommendera.

Hur var Providence som hockeystad?
– Det är inte Minnesota eller Kanada och det var inte så att vi hade jättemycket fans på läktarna. Jag tyckte att det var kul ändå. 
– Vår skola och campus var ganska litet så allting var på samma ställe. Det var max tio, femton minuter att gå mellan hallen, hem, mat och skola. På det viset var det perfekt. Det fungerade bra för mig och jag tyckte att det var riktigt kul. 

“Har betytt jättemycket för mig”

Som coach på Providence College hade Sara Hjalmarsson Matt Kelly. 
– Han kom in samtidigt som jag och har betytt mycket för mig, men även hela det ledarteamet som var där. Jag hade även Ali Domenico under hela min tid i Providence. Båda två har såklart betytt jättemycket. Det var dom två, tillsammans med mina lagkamrater, som fick mig att känna mig bekväm, hjälpte mig med hockeyn och även skolan för att bukt på den ibland. Båda har varit ett fantastiskt bra stöd där borta och gett mig enormt mycket. Inte minst på hockeyplanen med sina tips och trix. 

Vad har du utvecklat mest som hockeyspelare sedan du åkte över till Providence?
– Det har att göra med liten rink, att kunna spelare snabbare eftersom det får mycket fortare då det är en mindre isyta. Jag har blivit skickligare på liten yta och i spelet runt sargen, som man måste använda sig av mycket mera där borta. 

Känslan är att du tar dig rakare in på mål idag än vad du gjorde innan du lämnade AIK, håller du med om det?
– Ja, och det är något jag definitivt har fått därifrån. Med mindre rinkarna blir det närmare till mål och rakare. Man kan stå vid sargen, skjuta och det blir en farlig målchans på ett sätt som man kanske inte riktigt kan göra här. 

Under senaste säsongerna har Sara Hjalmarsson alltid försökt komma hem och spela för Damkronorna, något som kan tyckas slita en del med tanke på resor etc, men 25-åringen från småländska Bankeryd har inte upplevt det som något stort problem. 
– Förra säsongen åkte jag hem till decemberturneringen, men samtidigt åkte jag hem för julen. Då blev det ”bara” en resa. Då har varit helt lugnt och jag har varit hemma under två veckor innan jag åkt tillbaka. Dessutom var VM i Kanada under förra säsongen och nära för mig. För det mesta har det inte varit något som påverkat mig speciellt mycket. 
– Under OS-säsongen var det en del med alla resor. Då behövde jag åka till Sverige för OS-kvalet och sedan till Kina för OS. Då kände jag att det blev mycket resor, men övriga säsonger har det inte varit något som påverkat mig speciellt mycket. 
– Jag har inte heller haft matcher super tätt inpå då jag kommit tillbaka så det har fungerat rätt bra måste jag säga.

Därför valde hon Linköping

Landslagsspel är också något som betyder mycket för henne.
– Ja, det betyder såklart mycket. Att få representera Sverige var något jag drömde om då jag var liten. Det var där förbilderna och även min målbild fanns. 
– Helt klart har Damkronorna varit ett mål jag alltid haft och det är alltid lika roligt att dra på sig landslagströjan oavsett tillfälle. 

Inför säsongen 2023/24 valde alltså Sara Hjalmarsson komma hem till Sverige och spela för Linköping i SDHL. 
– Jag skulle säga att det var magkänslan som till slut avgjorde var jag ville spela. Jag snackade med en del lag när jag visste att min tid där borta var på väg att ta slut. Det var bra samtal med många, men det kändes bra och rätt när jag pratade med ”Sabbe” (Sabina Eriksson). 
– Det var ett svårt beslut att ta, vilket jag inte ska sticka under stolen med. Jag pratade med pappa och vi bollade även hans tankar för att kunna sätta saker i sitt rätta perspektiv. 

Fanns AIK med i bilden?
– Ja, AIK fanns med ett litet tag, men det blev till slut Linköping. 

Hur har omställningen varit att gå från små till stora rinkar?
– Stora rinkar är vad jag växt upp på så det har inte varit så konstigt att komma tillbaka hit även om jag såklart hade vant mig vid små rinkarna. En del skillnad har det ändå varit, vilket jag märkt inte minst på försvarsspelet med vinklar och sådana grejer. 
– Nu borde jag ha anpassat mig tillbaka till stora rinkar. Jag tycker att det i alla fall gått ganska fort. När jag med jämna mellanrum varit hemma på landslagsgrejer har jag ändå spelat på stor rink.

Behövde du ändå lite startsträcka när du kom tillbaka till SDHL?
– Ja, jag kan hålla med om det. Det hade jag förväntat mig och lite så jag tänkte, att allting inte skulle gå perfekt direkt. 
– Med stor rink och ett helt annat spel förstod jag att det skulle ta lite tid, men jag har försökt att ha tålamod för att anpassa mig. Jag tycker ändå att det har gått bra. 

Hur har det varit socialt att flytta till Linköping?
– Det har gått jättebra. Jag bor ganska mitt i stan och har ett par kusiner som bor här. Mamma kommer inte långt härifrån, strax utanför Gränna, så jag har en del släkt i trakten vilket har gjort att dom kunnat komma på en del matcher. 
– Laget har varit otroligt välkomnande. Vi är dessutom ganska många nya den här säsongen så det har inte bara varit jag som behövt lära känna staden och allt. Det har verkligen känts jättebra. 

Känslan är att Linköping är SDHL:s stora överraskningslag den här säsongen, vad har varit nyckeln till det?
– Bra fråga… Jag tyckte att vårt lag såg bra ut redan under försäsongen. Många har tagit kliv under de här månaderna. Framför allt har många av våra yngre spelare stora kliv, vilket har varit jättekul att se. Det kanske inte jättemånga hade räknade med. 
– Sedan har vi två bra målvakter (Selma Luggin, Ebba Svensson Träff). Det har varit jättekul att se hur dom tävlat mot varandra och spelat under matcherna.
– Självklart är det många delar som bidrar till det här och jag tycker att vi har ett jättebra lag som varit väldigt kul att spela med. 

Vad visste du om Linköpings stora överraskning, Haruka Toko, innan säsongen?
– Jag har spelat mot henne en del på landslagsnivå och hon har varit en av bästa spelarna i Japan. Så lite grann skulle jag ändå säga. 
– Det har varit kul att följa Haruka på nära håll och lära känna henne. En fantastisk hockeyspelare. 

Hur långt kan det här laget räcka?
– Uppsatta målet är topp fyra och där ligger vi just nu. Förhoppningsvis håller vi oss där uppe. När sedan slutspelet väl kommer, om ett bra tag, får vi se hur långt det räcker, men det har känts bra så här långt och vi hoppas fortsätta på den inslagna vägen. 

Och målet är att vinna sista matchen för säsongen eller?
– Ja, så är det alltid, avslutar Sara Hjalmarsson med ett leende.

TV: "En spelare man behöver i ett derby"