Så hittade Mina Waxin tillbaka: "Det var tufft mentalt"

När utvecklingen stod still valde Mina Waxin att flytta från MoDo till Brynäs. 
Nu berättar landslagsbacken om beslutet och hur hon hittat tillbaka. 
– Min första dipp var ganska lång. Nu har jag kommit över den, men det tog mentalt, säger 22-åringen. 

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Mina Waxin inledde sin hockeyresa i Västerhaninge, men har i SDHL spelat för Djurgården, MoDo och nu Brynäs. Tiden i MoDo var okej och hon fick chansen i VM. Under säsongen 2020/21 valde Waxin att lämna MoDo för spel i Brynäs där först hennes utvecklingskurva stod stilla, men i slutet av förra säsongen återigen började att peka uppåt. Efter att inte spelat VM senaste säsongen är hon nu dessutom tillbaka i Damkronorna. 
– I Brynäs är vi ett mer spelande lag medan MoDo var ett mer arbetande lag. Jag har haft bra spelare runt om mig här som har gjort att jag kunnat använda min spelförståelse mer och utveckla det offensiva spelet eftersom vi spelar mer i anfallszonen med Brynäs, berättar Mina Waxin då hockeysverige.se träffar henne för en intervju utanför klassiska Gavlerinken (Monitor ERP Arena) och frågar vad som ligger bakom hennes utveckling senaste säsongen. 

Var MoDo ett mer defensivt lag?
– Nej, det skulle jag inte säga. Utan mer, som jag sa, ett hårt arbetande lag. Här är det mer att vi spelar på spelförståelse samtidigt som det är mer ”skills” i laget här. 
– Jag har fått använda mina ”skills” mer nu. I Modo var det svårt för mig att använda ”skillsen” på det sättet. Det var mer under min första säsong då Michaela Cava och Kaitlyn Tougas var där, då var vi ett mer spelande lag. 

Mina Waxin trivs inte bara på isen i Gävle utan även vid sidan av rinken. 
– Jag trivs jättebra och har ett liv utanför. Det är familjärt och alla känner alla. Jag tycker det är skönt och alla kan prata med vem som helst.

Hur viktig har just den biten varit för dig då det kommer till att du ska prestera i hockeyn?
– Jätteviktig. Att kunna ha ett liv utanför och känna sig hemma vart man än går. Eller vara på kontoret som jag är nu, surra med folk. Allt är avslappnat.
– Sedan är det nära hem till Stockholm. Jag brukar åka hem ibland. Det kan vara svårt när det är säsong, men familjen kommer upp ganska ofta. 

Brynäs tog sig till final senaste säsongen och för Mina Waxins del blev innebar det två mål och totalt elva poäng på 30 matcher. 
– Säsongen var ganska tung. Det var ett nytt lag, men jag jobbade för att komma upp till en maxprestation mot slutet, vilket jag också gjorde. 

Blev du bekvämare under resans gång?
– Ja, men det var en ganska hektisk första säsong. Jag kom från MoDo och hit, skulle ta en plats i laget, prestera och en ny stad. Det var ganska mycket och jag behövde landa i det under sommaren och fokusera på vart jag är. 
– Det kunde jag göra, men sedan började säsongen och det var mycket där också. Jag tycker ändå att jag växte in i det och nu känns det jättebra. 

Du var landslagsspelare då du kom till Brynäs, kände du en press över att du måste leverera?
– Press känner jag alltid. Jag behöver alltid ha krav på mig och jag ställer jättehöga krav på mig själv, vilket alla säger ”Du har för höga krav”. 
– Ibland kan man ha en dipp, men jag tycker att min första dipp var ganska lång. Nu har jag kommit över den, men det tog mentalt. Det är mitt jobb att prestera, så det var jobbigt. 

Påverkades av skräcksituationen: “Skärrade”

Vad saknades hos Brynäs för att ni skulle gått hela vägen?
– Jag tycker inte finalmatcherna speglade resultatet för vi hade rätt mycket i matcherna. Vi tappade några viktiga spelare på vägen som blev skadade. Bland annat blev Klára (Peslarová) skadad. Sedan var även (Alena) Mills borta. Hon är en center som är ”jätteskillad”. Det var tunga tapp. 
– Samtidigt kan man inte säga att det föll på två spelare, men det var ändå två viktiga spelare i truppbygget. 
– Jag tycker ändå att vi gjorde vårt bästa, men det var synd att vi inte fick in några mål i sista matchen. Det var problemet för det var ändå tajta matcher och inte så att vi förlorade med exempelvis 7-0. Det var bra matcher och därför tycker jag att det var synd att resultatet blev som det blev. 

I en av finalmatcherna möttes vi av skräckbilder då Luleås stjärna, Jenni Hiirikoski, fick en skridskoskena över halsen, vilket medförde ett djupt och elakt sår bara centimetrar ifrån halspulsådern. 
– Det var jobbigt. Vi alla blev skärrade. Det spelade ingen roll vilken spelare det var eller vilket lag hon tillhörde. Det var hemskt att det hände. 
– Det är tråkigt att se att det ska behöva hända en sådan grej för att vi ska kunna få sjukvårdare och ambulans på plats under våra matcher. Jag kan tycka att det är lite pinsamt. Att någon nästan ska mista livet för att det ska hända, att man inte sett det innan. Jag tror det här blev ett ”wake-up call” för alla. Även herrspelare.   

Togs inte ut till VM: “Han visste om att det inte var aktuellt”

Mina Waxin kommer närmast från landskamper i finska Vierumäki där Damkronorna spelat mot Finland och Tjeckien. 

– Stundtals gjorde vi det bra, men samtidigt var vi slarviga. Det går inte att enbart skylla på försäsong, men tajming, spelet, nytt folk i laget, nya femmor… Jag skulle säga att vi kan lite bättre, men vissa saker gjorde vi jättebra. 

Som?
– Visst anfallsspel och ingångar var något vi gjorde bra. Vi gjorde det också bra i försvaret på så vis att vi inte släppte in så mycket, men vi hade många ”turn overs” mot oss och motståndarna kom in med pucken i vår zon ganska lätt. Långa byten och inte så bra spel. 

Ni slog trots allt Finland i en av matcherna. 
– Ja, det gjorde vi, vilket var bra. Det finns mycket att bygga på från den matchen, men det är, som sagt var, försäsong. 

Hur upplevde du din personliga prestation under matcherna med Damkronorna?
– Det är alltid svårt att blicka tillbaka, men vi spelade på liten rink och då blir det annorlunda. Jag tycker ändå att det gick bra. 

Kom det något folk för att se matcherna?
– Nej, det var inte mycket folk, fem, tio personer på läktaren. Kanske bara några bekanta till spelarna i Finland. 
– Det kändes mest som att det var träningsmatcher och inte som att man är på en landskamp. Samtidigt är jag van eftersom det är damhockey. Tyvärr är det så, men intresset växer. 

Mina Waxin spelade OS och VM säsongen 2021/22, men senaste säsongen blev det inget VM-spel för henne. 
– Jag har haft kontakt med Uffe (Lundberg) under en längre tid. Vi kom överens om att det var mycket för mig efter OS, bytet från MoDo och att jag behövde tid för mig själv. 
– Dessutom presterade jag inte som jag ville. Han visste om att det inte var aktuellt för mig att vara med i landslaget. Vi hade en bra kontakt. 
– Jag fick bestämma om jag ville åka till VM i Danmark, vilket jag valde att göra, men kanske inte skulle gjort med tanke på hur jag kände det mentalt. 

Just kring tiden då VM-spelades var det tufft för Brynäs-backen. 
– Det var mycket som hände. Ibland måste man fokusera på sig själv och klubben. Att kunna landa i den klubb man är i. Kunna göra det bra här i Brynäs för att sedan kunna åka i väg och prestera i landslaget. 

Tungt tapp för Brynäs

Brynäs har tappat en av världens bästa spelare, Lara Stalder, inför den här säsongen. Frågan är vad det innebär för lagets slagkraft. 
– Det gör mycket. Hela Gävle vet vem Lara Stalder är så det betyder mycket för hela klubben. Hon är en Brynäs-ikon, så är det. 
– Klart det är en tung förlust. Hon var en bra lagkamrat, bästa kompis med alla och gjorde mycket både på och utanför isen.
– Det innebär också att någon annan får ”steppa upp”. Kliver en av blir det andra som kliver fram. Det ska bli jättekul att se nu då alla andra får den chansen. 

Känslan är att ni breddat truppen med Julia Östlund, Josefine Jakobsen, Annie Silén, Sini Karjalainen och så vidare. 
– Vi kanske inte så skillat lag på pappret som då Lara Stalder spelade här, men vi har Anna Meixner kvar, Hanna Thuvik som kommer från en jättebra säsong, Maja (Nylén-Persson) är kvar… Vi har fortfarande kvar målgörare. 
– Vi har en bredare trupp där tävlandet och inte ”skillsen” är större, vilket är bra eftersom man infört tacklingar. Många av ”skillade” personerna försvinner ur matcherna då tacklingarna kommit. Det märktes förra säsongen då det inte blev lika mycket spel. 

Du är själv ingen jätte fysiskt sett, hur känner du kring att men justerade tacklingsregeln inför förra säsongen?
– Är man 1.60 och väger 60 kilo är det ganska tungt i sarghörnen, skrattar Mina Waxin och fortsätter:
– Jag är van vid att spela med killar så jag har varit där en gång. Sedan är det svårt i början att tajma tacklingar. Att ta emot en tackling är lättare än att tacklas. I alla fall känner jag så.
– Jag har alltid varit en som det varit lätt att flytta på, vilket jag är medveten om. Samtidigt kanske jag har lite tur eftersom jag är liten och kan smita undan. Jag är glad att han spelförståelsen så jag kan spela mig ur sådana situationer. 

Är det här något du lägger mycket tid på under träningarna?
– Jo, det gör vi. Vi har med tacklingar på alla träningar och i början av säsongen går vi igenom det eftersom det alltid är nya personer med som inte spelat med det förut. 
– Det behövs en påminnelse eftersom man inte är van och det blir lätt att vissa träningar är utan tacklingar, att folk inte går in i det helt. Då brukar Filip (Eriksson) skrika till ”Nu får ni fan börja tacklas”, skrattar Mina Waxin
– Det är en process och jag tror alla lag har problem med att man kanske inte är van att träna med tacklingar. Alla i laget är ändå påkopplade och vi har inte fått några skador av tacklingar på träningarna. Det är viktigt att vara redo. 

Ni var i final förr säsongen och jag antar att ni vill bli bättre den här säsongen, vad krävs det om ni ska ta hem guldet till Gävle?
– Vi siktar på guld. Det behövs att vi inte får några skador och har full trupp. Idag har vi inte så många spelare i truppen och många juniorer. Då är det viktigt att alla är hela i slutet då det väl gäller. 
– Det är svårt att veta redan nu hur alla ligger till, men så länge folket i laget tar kliver fram och vill avgöra matcher…
– Förut har det varit lätt att förlita sig på alla andra, att Lara Stalder ska komma in och göra tre poäng. Vilket vi haft tur med, men jag tror det blir viktigt att vi som lag vågar kliva fram, avslutar Mina Waxin.