När HV71 tog steget upp till elitserien för första gången

I ett utdrag ur kommande Old School Hockey berättar Bo ”Bulla” Berggren om valet att lämna Timrå för HV71 och resan med laget upp till elitserien - för första gången. 
– Övergångssumman var den största som någonsin varit i Sverige, berättar ”Bulla”.

Bo ”Bulla” Berggren är en ikon i både Timrå och HV71. I en intervju för Old School Hockey som kommer på hockeysverige.se under söndagen berättar han och även Bengt Kinell om just tiden i HV71. 

Kände du att det var att ta ett steg neråt med tanke på att HV71 då spelade i ettan?
– Hockeymässigt var det så, men jag tänkte inte så mycket på det. Det var att jag i stället tänkte att HV71 var på väg uppåt och jag skulle vara med och ta upp laget till elitserien, vilket vi också klarade. Klart att det ändå var ett steg neråt. 
– Övergångssumman var den största som någonsin varit i Sverige, 125 000, vilket var jättemycket på den tiden. 

Säsongen 1978/79 är historisk för HV71 då laget efter att i sista och avgörande kvalseriematchen mot Södertälje blev, tillsammans med Björklöven, klara för spel i elitserien. 
– Det var också en rolig grej. Man kan säga att jag avgjorde mot Bofors hemma (7-6), vilket gjorde att vi hade chansen att spela en helt avgörande match mot Södertälje borta. Där lyckades jag kvittera till 3-3, vilket räckte för att gå upp. 

Bo "Bulla” Berggren till Smålands Folkblad ifrån ett omklädningsrum fylld av Champagne och segercigarrök: 
– När jag satt i bussen upp till Södertälje vågade jag aldrig tro att vi skulle klara ens oavgjort.  

"'Bulla' var ett affischnamn"

Bengt Kinell till hockeysverige.se:
– Dels var ”Bulla” ett affischnamn sedan var det hans spelstil. Han var den som kunde göra det omöjliga. Det gick inte fort, men han tog sig fram ändå. 
– Göte Wiklund gjorde om ”Bulla” till back. Han hade tidigare även gjort om Anders Wallin till back. Tidigare hade Anders varit center. Det var därför han hade nummer 10 och jag nummer 13 eftersom jag var center i andrakedjan. 
– ”Bulla” var en strateg med bra blick för spelet. Dessutom var han stor. Han betydde mycket. Vi fick en stjärna till oss.

– Egentligen var det en mindre bra säsong. Vi fick en ny tränare i Dan Hobér. Göte fick oss att tänka och spela hockey, men det vi saknade var tempo och lite hårdhet. Det var vad Hobér tillförde, men någon hockey kunde han inte. 
– Han fick oss att köra på träningarna. Det blev ett väldigt tempo och mycket var det just Hobérs träningar som gav oss möjligheten att klara av att gå upp. 
– Play off och kvalet var lyckat. Sedan var det den här avgörande matchen uppe i Södertälje. Vi spelade åtta matcher i playoff och kval. På dom gjorde jag tolv mål, men jag gjorde inget i sista matchen mot Södertälje. 
– Steffan Andersson, som var från Nybro, värvades från Södertälje till oss i HV71. Vi båda var kompisar och gillade att umgås. På eftermiddagen innan avgörande matchen sa Steffan ”vi ska åka hem till några killar och fika innan matchen”. Det var Södertäljekillar och dom frågade Steffen om han trodde att vi skulle ha någon chans. 
– ”Ja, vi har chans”
– ”Är det någon speciell vi ska se upp för?”
– Då tittade Steffan på mig och log, vilket var en skön upplevelse (skratt). Södertäljekillarna var helt övertygande om att dom skulle vinna, men det slutade 3–3 så vi och inte Södertälje tog steget upp i Elitserien. 

Södertälje ledde med 3-2 innan ”Bulla” Berggren kvitterade till 3-3.
– Sedan har Södertälje en jättechans i slutsekunderna. Jag brukar säga till Ola Svensson, som stod den matchen, att han räddade den med skridskospetsen, men han säger att det inte var så utan att pucken gick utanför.

Efter avancemanget upp till elitserien var det ett segerrusigt Jönköping enligt ”Bulla Berggren:
– Det var kortege. Vi åkte lastbil genom stan och det var massor med folk ute på stan som jublade och skrek, vilket var roligt. 

Åkte ur direkt: “Värvades friskt, men räckte inte ändå”

HV71 hade dessutom ett väldigt speciellt gäng supportrar som gick under namnet ”Klapp och Klang”. Det hände att det gänget spårade ur rejält på vissa bortaresor, men framför allt var dom ett otroligt stöd för HV71. 
– ”Klapp och Klang” var suveränt bra och var lite av föregångare för supporterkulturen. Sådana fraktioner fanns det inte så många av på den tiden. 
– Klart att det fanns klackar, men ”Klapp och Klang” skapade något speciellt där nere och var verkligen hängivna. 

Den här supportergruppen hade dessutom med sig trummor till matcherna, vilket innebar ett nästintill öronbedövande ljud i hallen. 
– Det var också en ny grej som dom kom med. Jag tyckte det bara var häftigt. 

HV71 spelade i elitserien säsongen 1979/80, men åkte ur redan samma säsong. 
– Det var såklart stort att få spela i elitserien. Sedan skulle vi få till ett lag som skulle hålla. Det värvades friskt, men räckte inte ändå. Vi fick dit Pekka Marjamäki, Jukka Koskilahti, Hannu Lassila, och Jan-Ove Viberg från Leksand. Åren innan hade bland andra Steffen Andersson från Nybro, Roger Mikko och Ufffe Zetterström från Kiruna kommit. 
– Bra hockeyspelare. Några hade varit i högsta serien tidigare, men det räckte, som sagt var, inte. Marjamäki var en världsback, men lite på nedåtgående när han kom. Han hade inte sina bästa dagar i HV71. Visst var han fortfarande bra, men inte lika dominant som man sett honom i finska landslaget.   

Trivdes du bra socialt i Jönköping?
– Ja, allt var jättebra. Jag åkte ner dit för att stanna där i två år för att gå klart utbildningen. Sedan skulle jag flytta hem igen, men vi blev kvar där i fem år. 

Har du fortfarande kontakt med det gamla gänget?
– Ja, med några. Bland annat med Anders Wilander som nu är ordförande i HV71. Janne Bergstrand, Janne Karlsson… Det är några stycken.  

Fanns det då förutsättningar för HV71 att etablera sig i elitserien?
– Ja, det tycker jag. Vi var nära att hänga kvar. Sedan tog det bara några år innan HV71 gick upp igen, 1984. Förutsättningarna och pengarna fanns där, sponsorer i överflöd, publik hade man. Jag förstod att förr eller senaste skulle HV71 etablera sig. 

Finns det fortfarande kvar ett HV71-hjärta i dig?
– O ja. Jag håller på HV71 i alla matcher utom mot Timrå, säger ”Bulla” Berggren med ett skratt.