Backklippan från Ånge – Old School Hockey Anders Bäckström

Anders Bäckström har tio säsonger i Brynäs bakom sig. Den gamla backen var också med när Gävlelaget vann SM-guld 1980, i dagens Old School Hockey berättar 62-åringen om karriären.
– Bara en sådan sak som att vinna SM-guld första säsongen du spelar i elitserien var fantastiskt.

Ånge väster om Sundsvall har gjort ett viktigt avtryck i Brynäs IF:s hockeyhistoria. Under en period i slutet av 1970-talet skickade stadens hockeylag, Ånge IK, tre spelare ner till Gävle där dom alla kom att bli väldigt viktiga för klubbens framgångar. Vi talar om den skicklige målvakten Göran Henriksson, reserv bakom Wille Löfqvist under flera säsonger, första juniorvärldsmästarmålvakten, Lasse Eriksson, samt backjätten och blivande Brynäs- kaptenen, Anders Bäckström.
– Jag spelade med både Göran och Lasse i Ånge IK när jag var yngre, skrattar Anders Bäckström till hockeysverige.se träffar honom för den här intervjun till OLD SCHOOL HOCKEY. 
– Det var många spelare som kom fram just från generationen spelare födda 1959 (Göran Henriksson), 1960 (Anders Bäckström) och 1961 (Lars Eriksson). 
– Varför det just var två så pass bra målvakter som kom fram ungefär samtidigt i lilla Ånge har jag inget bra svar på. Det fanns en fin målvaktstradition i klubben där vi haft flera bra killar som inte gått lika långt som just Göran och Lasse.
– Någon rivalitet mellan Göran och Lasse fanns inte heller. Trots allt var det två år mellan dom. Det handlade nog i stället om att när vi spelade landbandy som grabbar hemma i Ånge spelande landhockey så var det väldigt populärt att stå i mål.

Håller man på Brynäs om man är uppväxt i Ånge?
– Jag gjorde det i alla fall, trots att det är närmare till Sundsvall och Timrå. Brynäs var bäst i Sverige under 1960- och 70-talet så det blev ganska naturligt att jag kom att hålla på dom.

Debuten med Ånge IK i gamla Division 2, hur minns du den?
– Jag var fjorton år och vi mötte Nordingrå (med blivande Modo-målvakten Tomas Byberg). Det var självklart otroligt kul och dessutom vann vi med 3-2.
– Jag fick spela forward och hade två rutinerade killar bredvid mig, Thomas Olsson och Anders Svensson. För mig personligen gick det också ganska bra. Minns jag inte fel så gjorde jag även någon assist i den matchen.
– Min storebror Tomas Bäckström var även han med. Vi fick spela en del ihop under mina år i Ånge. Han har betytt väldigt mycket för mig som hockeyspelare och Tomas är någon som jag är väldigt tacksam för i dag. Utan honom hade jag antagligen inte kommit dit jag nu gjorde. Tomas var en stor talang, men tyvärr satte flera skador stopp för hans karriär. Utan skadorna hade han med all säkerhet kunnat hålla på en högre nivå.

Efter säsongen 1977/78 lämnade Anders Bäckström Ånge för flytt till Gävle och Brynäs.
– Egentligen var det så att Brynäs var intresserade av Lasse (Eriksson). När jag fick höra det bad jag Lasse ringa till Brynäs för att höra om klubben även var intresserade av en back från Ånge.
– Sagt och gjort kom Brynäs, med nu bortgångne Lennart Jansson, och tittade på oss båda och på den vägen hamnade jag i Brynäs. Lasse och jag flyttade hit ner till Gävle samtidigt och bodde även tillsammans under den första tiden. 

“Tigern” styrde i Brynäs: “Före sin tid”

Var det stor kontrast i ledarskapet som gamla Timråspelare Arne Lundström hade i Ånge mot det som Rolf Andersson anammade i Brynäs?
– Visst var det så. Fast kanske inte bara ledarskapet, utan just det här steget från lilla Ånge till Sveriges klubb nummer ett, Brynäs.

Du och Göran Grundström var väl ofta extra backar under er första säsong i Brynäs, hur upplevde du den rollen?
– När ”Tigern” (Lennart Johansson) kom in som tränare efter Rolf Andersson 1979/80 plockade han upp en hel juniorfemma i A-truppen. Förutom jag och Göran var det Anders ”Masken” Carlsson, Björn Åkerblom och Stefan Lif. Redan från början det året var jag en av sex ordinarie backar och oftast spelade jag i backpar tillsammans med Janne Kock.
– Jag kände redan tidigt att jag hade förtroende från ”Tigern” och jag är väldigt tacksam mot honom för att jag fick den här möjligheten av honom. Göran var väl inte riktigt ordinarie då.
– ”Tigerns” ledarskap var väldigt speciellt. Han var väldigt taktiskt driven och kunde rita upp och förklara hur vi skulle agera för att vinna våra matcher. På det sättet var han före sin tid. Ibland kunde han dock ha lite svårt att nå fram med sitt budskap till alla spelare. Det gällde att man lärde känna personen ”Tigern” för att förstå hur han menade.

När Lennart ”Tigen” Johansson klev in som tränare 1979 efter Rolf Andersson var det många som överraskades av valet, något som inte Anders Bäckström riktigt håller med om.
– Nej, det stod klart rätt tidigt att ”Tigern” skulle ta över inför säsongen 1979/80. Han kom ju även in något år senare (1981/82) då han tog över efter Tord Lundström.

Säsongen 1979/80 blev en framgångssaga för Brynäs. Helt otippat vinner Brynäs SM-guld efter att knappt tagit sig till slutspel. I finalen besegrades Frölunda med 3-2 i matcher. Två av lagets stora spelare var en ung Mats Näslund och en nyligen hemkommen NHL-stjärna, Inge Hammarström.

“Det haglade ägg och andra saker mot oss”

Anders Broström, Västra Frölunda, berättar:
– Vi var otroligt vältränade hela det här gänget. Vi hade ”Blixten” (Leif Henriksson) som tränare och han var grymt bra på just tränings-biten. Coachningen kunde det väl vara lite si och så med hos honom.
– Anledningen till att vi var så pass bra under den här tiden, skulle jag i alla fall säga, var att vi var tränade för att orka 3 x 20 minuters tuff hockey.
– Vi tog ledningen med 1-0 (Tommy Persson) och hade 2-0 inne bakom Wille Löfqvist. Men i stället för att godkänna målet väljer domaren, Lasse Henriksson, att ta en utvisning på en av våra spelare. Efter det vänder Brynäs och vann med 2-1.
– Det var jämt, tätt och jäkligt tufft i dom fyra första matcherna, men i den femte var det lite lugnare. I alla fall var det en fantastiskt spännande och bra finalserie.

Vi minns bilder från finalserien där vi såg Brynäs back Janne Kock vrida sig i plågor efter att, som det sades, Anders Broström slagit ner honom.
– Det blev ett jäkla liv efter att Janne Kock lekt den döende svanen. När vi kom upp till Gävle för att spela där upplevde jag nästan det värsta som jag varit med om. Publiken, och då menar jag verkligen alla på läktaren, var som galna då vi skulle spela och det haglade ägg och andra saker mot oss. Fast det hör väl till en finalserie att det ska vara mycket känslor inblandade, men där uppe gick det till överdrift.

Anders Bäckström:
– Det var otroligt tuffa och täta matcher. Sedan var det en incident mellan Janne Kock och Broström själv som satte extra krydda på stämningen, skrattar Bäckström.
– Framför allt var det väldigt roliga matcher och som tjugoåring var det här en enorm upplevelse. Bara en sådan sak som att vinna SM-guld första säsongen du spelar i elitserien var fantastiskt.

Inge Hammarström:
– Vi hade otroligt bra lag och jag fick vara en av dom ledande för det här laget eftersom jag kom hem från NHL. Det gick väldigt bra för mig i framför allt slutspelet där jag vann poängligan. Vi tog oss, ganska otippade, till slutspel i elitseriens sista omgång. AIK och Djurgården var tvunget att spela oavgjort samtidigt som vi behövde slå HV71 på bortaplan, vilket lyckades.
– Hela Brynäs hade en formtopp i slutspelet och Wille Löfqvist i målet spelade helt fantastiskt. Vi körde över seriesegrande Leksand i semifinalen och i den avgörande finalen mot Frölunda lyckades vi vinna med ett mål (2-1).

Tog hem SM-guldet: “Vi andra yngre spelare hängde på”

Mats Näslund:
– Vi hade en bra blandning av spelare det året. Det var flera äldre rutinerade spelare som visste vad det kostar att vinna ett SM-guld. När dom sedan började sniffa SM-final ”krämade” dom verkligen ur det sista ur sina kroppar och vi andra yngre spelare hängde på.

Hur viktig var Lennart ”Tigen” Johansson för det här guldet?
– ”Tigern” var givetvis jätteviktig. Jag har sagt det tidigare och jag säger det gärna igen – det är viktigare att ha naturliga ledare ute på isen än vem som står i båset. Det här året hade vi exempelvis killar som Stig Salming, Stig Östling med flera. Fast för den sakens skull vill jag inte ta någon ära av ”Tigern”, för han gjorde ett väldigt bra jobb med det här laget.

Anders Bäckström:
– Både Mats Näslund och Inge Hammarström var väldigt viktiga för det här guldet. Framför allt då Mats som fick sitt stora genombrott den här säsongen. Han fick dessutom Guldpucken det året som ett bevis på att han var Sveriges bästa hockeyspelare.
– ”Tigern” fick ihop en bra mix av alla typer av spelare och olika åldrar. Dessutom fick vi slå lite ur underläge eftersom vi inte var direkt favoriter den säsongen. Stockholmsklubbarna (AIK och Djurgården) var väldigt bra då liksom Björklöven. Även Frölunda hade ett starkt lag liksom givetvis Leksand. Just Leksand slog vi ut i semifinalen det året.

Vid jul- och nyårstid samma år plockade förbundskaptenen för Sveriges äldre juniorlandslag, Bengt ”Fisken” Ohlson, med Anders Bäckström till JVM som spelades i Helsingfors. Sverige vann gruppspelet före Tjeckoslovakien, men i slutspelet blev både Finland och Sovjet för svåra. Sverige kom att sluta på en bronsplats.
– Jag har tänkt många gånger på den här turneringen. Vilket lag vi hade. Håkan Loob, Ove Olsson, Lasse Karlsson, Thomas Rundqvist, Björn Åkerblom, Lasse Eriksson, Peter Åslin…
– Naturligtvis skulle vi vunnit guldet det året. Tyvärr lyckades vi inte slå ryssarna med Vladimir Krutov, Igor Larionov och grabbarna.

Tog en ledarroll: “Kunde ju inte bara stå och titta”

Ni ledde den avslutande guldmatchen med 1-0 en bit in i andra perioden, men tapparde till förlust med 2-1. Hur nära guldet var Sverige egentligen?
– Precis som du säger ledde vi matchen väldigt länge och det såg ut som vi skulle reda ut Sovjets press och vinna. 
– Ett par individuellt skickliga prestationer av framför allt Krutov gjorde att matchen vände och det i stället blev Sovjet som vann guld.

Du spelade en hel del i Vikingarna (B-landslaget), men hur nära var du spel i Tre Kronor?
– Jag tror att det var under en turnering i Italien jag debuterade i B-landslaget. Självklart var det väldigt stort. Framför allt var jag ganska nöjd med att tillhöra landets 12-14 bästa backar. Men jag tror faktiskt inte att jag var speciellt nära att komma med i Tre Kronor.

Åter till Brynäs. Tord Lundström kom in som tränare i klubben efter Lennart ”Tigern” Johansson och när han klev åt sidan tog Stig Salming över. Trots båda dessa legendarer blev det några tunga säsonger för Brynäs under 1980-talet.
– Jag tror att organisationen och ekonomin inte hängde med utvecklingen helt enkelt. Framför allt då ekonomin. Brynäs hängde helt enkelt inte med på alla plan samtidigt som HV71 och flera andra klubbar växte och blev starkare.

Du var själv lagkapten under ett antal av dessa säsonger, hur jobbade du för att hålla modet uppe på killarna i laget?
– Jag har alltid resonerat som så att är man ett lag så måste man hjälpas åt, oavsett om det är medgång eller motgång. Oavsett måste du hela tiden jobba med att få ihop laget. Vi kunde ju inte bara stå och titta på bara för att det var några tuffa år.
– Vi pratade mycket om, eller rättare sagt hur, vi skulle slå nästa lag och nästa och så vidare. Det var trots dom tunga åren väldigt bra stämning i laget. Trots allt är det allt roligt som man har i ett lag som är grunden till att man håller på med ishockey eller någon annan lagsport.

I mars 1988 osade det katt i Brynäs. Tord Lundström, som då tränade Brynäs, fick sparken och ersattes av Kjell Lind. Det här rörde upp känslor i nästan alla Brynäshjärtan och bland annat valde tränarlegendaren Tommy Sandlin att klippa sitt medlemskort för sympati till Lundström.
– Vi hade spelat 17 eller 18 matcher utan vinst när Tord fick gå. Något var självklart tvunget att göras. Att det sedan drabbar en Brynäsikon på det sätt som det gjorde var naturligtvis inte speciellt roligt.

Avslutade karriären: “Rätt tillfälle”

Var ni spelare inblandade i Tord Lundströms avgång?
– Nej, inte alls. Det sköttes på en nivå ovanför oss spelare.

Hur var Tord Lundströms ledarskap?
– Ett helt annat än ”Tigerns”. Tord var med tillbakadragen och iakttagande medan ”Tigens” var framfusigare och offensivare. Så var ju även deras personligheter.

Din sista säsong som spelare i Brynäs gjorde du 1987/88. Där fick du även uppleva att spela elitseriehockey mot Väsby.
– Vilda Väsby ha ha…
– Ja, det stämmer. Det var säkert stort för Väsby att få vara med och spela i elitserien. Det var bra fart på läktaren nere i Vilundahallen, men själva matchen minns jag inte något speciellt ifrån (Vinst 7-6). 
– Däremot fick vi bara 1-1 hemma i säsongspremiären hemma i Gavlerinken mot just Väsby.

Varför valde du att sluta efter den säsongen?
– Jag fick möjligheten till ett fint civilt jobb samtidigt som motivationen började ta slut, så det var rätt tillfälle helt enkelt, avslutar Anders Bäckström som jobbat många år i klubben efter att han slutat spela. Idag sitter han med i klubbens sportråd. Givetvis följer han även hur det går för sonen, Nicklas Bäckström, i Washington. Andra sonen, Kristoffer, har sedan många år tillbaka lagt skridskorna på hyllan. 

TV: "Sticker ut – på ett negativt sätt”