"Det finns ingen quick-fix eller hemligheter"

Niclas Hävelid är en gammal storspelare med både OS- och VM-guld på meritlistan. I artikelserien med Stickan Kennes bilder berättar han om starten på karriären – och ger ett råd till alla ungdomar som siktar på en ishockeykarriär.
– Jag tror att mycket av intresset föddes av att vi fick se alla bästa spelarna, säger den tidigare backen. 

Niclas Hävelid växte upp i Enköping, slog igenom i AIK och blev därefter proffs i NHL.  Där blev det spel i nio säsonger. Det blev totalt 628 NHL-matcher representerande Anaheim Mighty Ducks, Atlanta Thrashers och New Jersey Devils innan han återvände till Sverige. Under många år har han jobbat med juniorhockey i Linköping där han varit med och fostrat många spelare som blivit draftade av olika NHL-klubbar.

– Hockeyintresset var ändå ganska stort där då jag växte upp. Enköping var då en etablerad och bra Division 1-klubb. Roger Melin kom dit och det var genom honom jag fick chansen. Vi hade även en bra ungdomsverksamhet, berättar Niclas Hävelid då hockeysverige.se träffade honom. 
– Klart att det var mycket hockey efter skolan. En bra sak för Enköping var att alla Tre Kronors läger lades där, inför Canada Cup 1984, VM-turneringarna, junior-VM… Där var Leffe Boork en viktig del. Nu är man tillbaka dit och nu var grabbarna (sönerna Hugo och Mattias) var där och förberedde sig inför ”Hlinka”. 
– Enköping ligger bra till centralt i Sverige. Jag tänker då på närheten till Arlanda och Stockholm. Jag tror att mycket av intresset föddes av att vi fick se alla bästa spelarna då jag var yngre ålder. 

Rådet till ungdomarna: “Tar tid att bli bra”

När förstod du att det kanske skulle kunna gå och livnära sig på hockey?
– Det var nog först då jag kommit till NHL. Jag hade åtta säsonger i elitserien innan jag blev NHL-spelare. Jag kunde livnära mig på hockeyn då, men löner och så vidare var vi inte där man är idag. När jag kom att spela där borta förstod jag att det var en annan nivå. 
– Första två åren i elitserien jobbade jag halvtid. Då tränade vi på eftermiddagarna. Dom flesta spelarna jobbade på ett eller annat sätt. Det kunde vara som polis, snickare, på ett lager och så vidare. Efter två säsonger gick dom flesta spelarna över till att bli heltidsproffs. Det här var i eran 1993, 1994, 1995, 1996. Sedan var alla proffs. 

Vad är det bästa råd du kan ge till en ung spelare idag?
– Ha tålamod. Det tar tid att bli bra och det gäller att jobba med processen varje dag. Det finns ingen quick-fix eller hemligheter, men det tar tid att bli bra. Lägg ner tiden som krävs och ge dig själv chansen. 

Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"