Genom åren har mängder med ikoner och legendarer passerat genom klubben. 2017 spelade man i division 3 och sedan 2019 spelar man i Hockeyettan. I framtiden har den klassiska klubben ett tydligt mål i sikte: Hockeyallsvenskan.
– På sikt finns absolut målet hos vår sportchef att Strömsbro ska spela i Hockeyallsvenskan, säger tränaren Magnus Jansson till Hockeysverige.se.

STRÖMSBRO/GÄVLE (Hockeysverige.se)

Leif ”Honken” Holmqvist, Bertil ”Masen” Karlsson, Börje ”Molla” Molander, “Wille” Löfqvist, Per-Olov “Pära” Härdin (kom från Söderhamn), Gert Blomé och så vidare. Raden av Strömsbro-ikoner kan göras lång. När Sverige vann VM-guld 1962 var ”Masen”, ”Pära” och Blomé med i laget. Dock tillhörde den sistnämnde då Västra Frölunda. 

Efter några år långt ner i hockeyhierarkin har nu Strömsbro börjat röra på sig uppåt igen. Den som idag coachar laget i Hockeyettan är en före detta stark Djurgårdsprofil, Magnus ”Mankan” Jansson. 
– Vi hittade varandra. Jag var i Sollentuna och kände att om jag skulle fortsätta som tränare ville jag testa något nytt och då helst utanför Stockholm. Dels för att få en nytändning, dels för att utveckla mig själv, berättar Magnus Jansson då Hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Testebo Arena i Strömsbro. 
– Jag skickade ut till några klubbar om vem jag var och frågade om dom var intresserade av en tränare. Strömsbro var en av klubbarna. Fyra eller fem klubbar hörde av sig. Strömsbros sportchef, Johan Wennberg, och jag klickade väldigt bra då vi satte oss ner för att snacka. 
– Vad Strömsbro var ute efter just då kände jag passade den tränare jag är och det jag vill med ett lag. Dom ville byta inriktning, bli seriösare och få ordning på den dagliga verksamheten. Verkligen ta steg i seriositeten. Det lockade mig. 

Har du aldrig hört något från seniorverksamheten i exempelvis Djurgården eller Södertälje där du själv spelat?
– Aldrig på seniornivå. Jag har inte fått några erbjudanden från dom klubbarna som seniortränare. 

Hur tänker du kring Djurgården och där dom befinner sig idag?
– Nu har jag inte haft något att göra med Djurgården på väldigt många år, men någonstans långt inne är jag Djurgårdare och kommer så alltid vara. 
– Jag lider med föreningen. Det går lite knackigt för Djurgården, men även Stockholmshockeyn. Det är horribelt att varken AIK eller Djurgården spelar i SHL. För mig känns det bara fel. Jag hoppas att Djurgården får ordning på grejerna och kan göra ett försök att vara med och fajtas uppåt. 

Son till legendaren: “För mig är han pappa”

Pappa är den erkänt skickliga ledare och Radiosport-experten, Lars-Gunnar Jansson, men Magnus Jansson kan inte direkt påstå att han gått i sin pappas fotspår även om han stor respekt för vad han presterat som ledare. 
– För mig är han pappa. Klart att vi har snackat hockey under en massa år. Jag har alltid gått min egen väg som spelare. Jag hade bara pappa som tränare under något ungdomsår i Djurgården. 
– Pappa har såklart hjälpt mig med några små tips. Alla tränare är väldigt duktiga på hockeybiten. Sedan handlar det om att hantera människor och ledarskap. Där har jag fått hjälp av pappa. 
– Nu är han 83 ”bast”. Jag är på Hockeyettan-nivå, men pappa var på den absolut högsta nivån. Jag har respekt för att hanterade det under så många år på den nivån med tanke på vilka svårigheter jag själv ställs inför här. 
– Jag har fått hjälp, men då kanske framför allt i ledarskap. Annars är jag mer lik mamma i mitt sätt. Lite hetare och hetsigare. Pappa har ofta varit på mig och sagt att som ledare är det bra att tänka efter både en och två gånger innan man agerar. Det har jag tagit till mig från honom. 

Det är skillnad att stå i båset och ha hand om ett lag i omklädningsrummet, hur skulle du beskriva ditt ledarskap?
– Engagerat, tydligt och jag hoppas att jag uppfattas som… Jag kan vara het, men jag tror aldrig jag gått över gränsen. 
– Jag kan bli arg på folk, men aldrig på personer. Det har mer handlat om vad man gör på isen. Det enda jag blir arg på, vilket jag tycker själv, är när folk inte gör sitt bästa. Om man inte gör 100 procent. 
– Misstag är en del av hockeyn. Det går snabbt samtidigt som vi har ett ungt lag här. Jag har tidigare även haft juniorlag. Misstag är en del av att utvecklas, men jag blir förbannad om jag ser att någon inte är påslagen, inte gör sitt bästa, inte gör det vi kommit överens om rent attitydmässigt. Annars är jag nog inte så ilsken. 
– Jag var nog rätt kaxig som många är då dom kommer från att vara spelare till att bli tränare. Man måste ha några år innan man känner ”okej, jag är inte spelare nu”. Man har ett ansvar för hur ens lag agerar. Om jag är helt rabiat i båset kan jag inte sedan säga ”Lugn grabbar, skäll inte på domaren”. Det blir inte trovärdigt. 

Fostrad av Djurgårdsprofilerna

Blev du förbannad som spelare när du såg att dina lagpolare inte gav 100 procent?
– Ja, jag var väldigt het på den tiden. Under större delen av min karriär var jag i Djurgården. Där fanns det inga sådana spelare. 
– Vi hade ett så otroligt lag med attityd och kunskap så det behövde man aldrig reagera på. 

Har du tagit den biten in i ditt ledarskap?
– Ja, det tycker jag. Jag är fostrad av vissa gamla legendarer, Thomas Eriksson, Håkan Södergren med flera. När man kom in i Djurgården fick man lära sig veta hut. Det där passade mig för jag är en person som gör i princip allt för att vinna. 
– Den attityden älskar jag när man får in den i en grupp. Att man känner att dom här grabbarna gör vad som helst för varandra. Det tycker jag är härligt att se. 
– Jag är nog fostrad som en järnkamin. Förut var Djurgården järnkaminer, vilket kanske inte finns kvar så mycket längre. Det är ändå ryggraden i mitt ledarskap. Laget först, man backar upp varandra och ger aldrig upp. Ibland går det åt helvete, ibland går det bra, men man viker sig aldrig. 

Har du någon speciell coach som förebild i ditt ledarskap?
– Jag har haft många bra tränare. Bland annat hade jag Lasse Falk under många år och han är legendarisk. Lasse var kanske inte den peppande utan mer en taktiker. Han gillade mig och jag honom. Jag tror att jag var lätt att ha och göra med som spelare. Sa Lasse något så försökte jag göra det. 
– Tommy Boustedt kom in i Djurgårdens J20 när jag spelade där. Han trodde stenhårt på mig samtidigt som jag var ganska sen i utvecklingen. När Tommy kom in där fick jag en riktigt ”boost” så han betydde mycket. 

Strömsbro, som Magnus Jansson idag coachar, är en klubb med traditioner långt tillbaka, något ”Mankan” upplever till och från märks. 
– Det märks av på så sätt att det finns ett intresse runt föreningen. Vi har åkt till bortamatcher där fansen varit med, ungdomstränare som haft föräldrar eller farföräldrar som pratar om när Strömsbro var en stormakt i svensk hockey. 
– Alla har någon bekant som spelat 100 landskamper, även om jag kanske inte har´de hört talas om den spelaren. Det finns ett intresse kring föreningen, en stolthet med all rätt. 

Mötet med ikonen: “Wow”

Leif ”Honken” Holmqvist, Bertil ”Masen” Karlsson, Börje ”Molla” Molander, ”Wille” Löfqvist, ”Pära” Härdin och Gert Blomé är några av spelarna som spelat för Strömsbro i högsta serien. 
– Karlssons brorson är ungdomstränare och har hjälpt mig i båset. Jag hade inte koll på det där då. 
– När vi spelade playoff mot Dalen i Jönköping förra säsongen och jag i andra pausen kom in i ledarrummet stod ”Honken”där. ”Jag är Strömsbroare och vill önska er lycka till. Det är kul det ni gjort”
– Jag brukar vara väldigt strikt och fokuserad under matcher men då kände jag ”Wow,” ”Honken” kom in och önskade lycka till.” Jättefint. 
– Det sitter bilder nere i korridoren på Wille Löfqvist och dom här storspelarna som spelat här. Då känner jag ”shit, det här har varit en stormakt”. Det är coolt.  

Leif ”Honken” Holmqvist om sin relation till Strömsbro idag:
– Det var Börje Molander tidigare. Jag tittar hur det går. Framför allt när Börje levde. Sedan var jag här och tittade på Strömsbro när dom spelade mot Dalen i kvalet. Jag tänkte att jag måste åka ut och titta och hälsade på ledarna. Det är nog enda gången på lång tid som jag sett Strömsbro. 
– Jag var tidigare med på invigningen av deras hall och jag har min vepa hängande i taket i Strömsbro. 

Du är inne på din andra säsong, hur har du satt din prägel på laget?
– Det är alltid svårt att prata om sig själv och vad jag har gjort. Jag är en del av det hela. Som tränare är du sällan bättre än spelarna du har. Det går inte att komma ifrån.
– Jag tror det blev bra för båda. ”Gnidarn”, Johan Wennberg som är sportchef, ville ha in någon som hade lite hårdare nypor som kunde styra upp en kravbild som behövs på den nivå vi spelar på. Det kanske har varit många skickliga spelare hör tidigare också. Strömsbro kanske gjorde åtta mål och släppte in tio, men då vinner man inga matcher. 
– Jag återkommer till att jag är uppfostrad i Djurgården och dom har alltid legat i framkant vad det gäller träning, seriositet och krav. 
– Sedan tar det ett tag. Det går inte att som tränare bara gå in och peka med hela handen. Gruppen måste köpa det, ledande spelare måste köpa och det går alltid lättare om man få lite resultat med sig. Vinner man inte några matcher ledsnar man och gruppen och känner ”Vad är det här för idiot?” Jag har haft lite flyt och vi har fått bra resultat med oss. 

“Får känslan av att man är väldigt stolta”

Och vad är din input i den här framgången?
– Jag har försökt höja kravbilden. Försökt att vi ska träna bra varje dag och det här med goda dagliga vanor.
– Det finns inga hemligheter eller genvägar. Träna bra, var seriös varje dag och förstå att vi är här för att bli bättre. Inte bara ”Nu har vi 50 minuter då åker vi av den tiden”. Grabbarna har verkligen gett järnet på varje träning under mina två säsonger jag varit här. 

Snackas det Strömsbro i Gävle igen?
– Ja, jag tror det. Bland annat pratade jag med min sportchef om det och jag får känslan av att man är väldigt stolta. Sedan går det såklart inte att jämföra med Brynäs som spelar i SHL. 
– Just på Hockeyettan-nivå har vi visat att vi är i toppen för andra året i rad. Det tror jag dom som varit här och kämpat under många år är väldigt stolta över, vilket dom också ska vara. Jag blir glad när jag ser vad det betyder för människor inom föreningen. Det värmer mig något otroligt. 

Ni är ändå lillebror till Brynäs, hur märker du av det här?
– Nu är inte jag insatt i kommunpolitiken, men det jag hör från folk i vår förening är att vi får noll hjälp från kommunen. Det är väldigt tråkigt. Vi är ett topplag i Hockeyettan, men får ingen hjälp med faciliteter, allt tar tid, det är svårjobbat… 
– Jag upplever att dom styrande i vår förening känner att det bara är Brynäs. Det är min uppfattning utan att vara helt insatt. 
– Vi har idag samma faciliteter som när Strömsbro låg i division 3. Det har inte hänt någonting, vilket jag inte tycker är okej. Strömsbro engagerar och aktiverar dessutom en massa ungdomar. Då måste saker kunna fungera.
– Gävle är en jättehockeystad och jag trodde att det skulle krylla av ishallar här. Men idag känner jag att det är svårare att få istider här än i Huddinge, Nacka eller vilken ishall som helst i Stockholm. Det är jag förvånad över. 

Målsättningen: Hockeyallsvenskan

Om Strömsbro skulle ta sig upp i Hockeyallsvenskan, finns det ett publikt underlag för det med tanke på att det krävs ganska stora publikintäkter då?
– På sikt finns absolut målet hos vår sportchef att Strömsbro ska spela i Hockeyallsvenskan. 
– Sedan är det svårflirtat här. Jag tror att vi haft ”smockfullt” hus en gång. Det var mot Dalen i play off förra säsongen. Vi har haft några matcher där det varit bra med folk, men även några bortamatcher där det åkte med bussar fulla med fans. 
– ”Hudik” borta tog våra fans över hela arenan där uppe. Dessutom lyckades vi vinna, vilket var bingo. Intresse finns, men det är en liten ”hard core base fans”. Det är ofta våra ungdomstränare eller någon släkting till någon som lirare i laget. Man behöver självklart nå ut till flera. 

Vad krävs det om ni ska ta steget upp i Hockeyallsvenskan?
– Ekonomi, organisation, faciliteter…, avslutar Magnus Jansson samtidigt som en ny gympaklass kommer in i sporthallen bredvid oss.

TV: Det bästa från Rasmus Dahlins säsong