Stella Lindell om vägen från Grästorp till Brynäs - och JVM-silver

Stella Lindell var lagkaptenen som ledde Sverige till JVM-silver. I en intervju med hockeysverige.se berättar 17-åringen om vägen dit. En väg som inleddes i Grästorp - och tog henne till Brynäs.

Östersund (Hockeysverige.se)

Sverige gjorde ett mycket fint U18-VM. Laget tog sig till final efter att bland annat slagit ut USA i semifinal. I finalen blev Kanada svenskorna övermäktiga. Många i laget talar också om den speciella grupp av spelare och ledare man haft på plast i Östersund. Lagkapten för det här framgångsrika laget har varit en 17-åring från Grästorp, Stella Lindell. 
– Grästorps klubbmärke? Jag har hört att det ska vara från det att man var blodgivare för att få in pengar till klubben. Och då var hjärtat en symbol för det, berättar Stella Lindell när hockeysverige.se träffade henne för en intervju under U18-VM i Östersund. 

Har det varit många kommentarer kring dig och laget hemifrån Grästorp under veckan?
– Ja, det finns en facebookgrupp som heter ”Eminenta och senila grästorpares förening”. Där kan alla gå med som bor i Grästorp eller har flyttat vidare. Där har jag kunnat läsa lite lyckönskningar och så vidare. Det är lite coolt. 

När var du på is första gången?
– Det finns en video där jag har några spännskridskor på fötterna och pappa släpper ner på isen. Jag håller i hans armar och springer på isen. Då hade jag nog precis lärt mig att gå. 

Varför blev det hockey?
– Det började med att jag gick på hockeyskolan. Sedan har pappa spelat hockey i hela sitt liv. Han har lirat i Grästorp, Mölndal och Vänersborg så det blev naturligt för mig att också att börja spela.

“Fick två skott i huvudet - bestämde mig för att aldrig bli målvakt”

Stella Lindell har en lillebror, Stig, som spelar i Grästorps J18 och som fick vara med storasyrran och spela landhockey där hemma. 
– Vi hade skottramp och allt sådant, men ingen av oss ville stå i mål eller blev målvakt utan båda vi sköt bara, skrattar Stella Lindell och fortsätter:
– Vi pratade lite med Felicias (Franks) föräldrar och då berättade dom om hur hon blev målvakt, men mamma berättade senare för oss att då vi fick prova på att vara målvakt så blev vi inte sugna alls. Lillebrorsan började till och med grina. Jag kommer ihåg att jag stod en träning. Då fick jag två skott i huvudet och efter det hade jag bestämt mig för att aldrig bli målvakt. 
– Efter skolan var det oftast hem, käka lite, direkt till ishallen, köra lite fys och sedan var det att träna. Vi tränade ganska sent, men det var bara hem efter det, käka en macka och plugga lite. Dagen efter var det ”repeat” igen.  

Landslagskapten följer givetvis hur det går för lillebror Stig i Grästorp. 
– Ja, jag följer ganska mycket hur det går för honom via svensk hockey-TV. Det är kul att ha det så jag kan följa honom. 
– Nyligen spelade dom DM-final. Då hade jag turen att vara hemma så jag kunde kolla någon match, vilket var roligt. 

Hur stor är hockeyn i Grästorp numera?
– I min årskull var det väldigt få grabbar som spelade. Alltså just 05-kullen. Annars är hockeyintresset ganska stort och det är ganska välfyllt under A-lagsmatcherna. Jag hängde själv alltid i hallen och ville kolla när A-laget spelade. 
– Det har också funnits tjejhockey i Grästorp, men inte då jag växte upp. Första gången jag spelade med tjejer var i Trollhättan som sedan blev Trollhättefallen och nu är Vänersborg. 

Hamnade i samma klubb som kompisen

Felicia Frank och Stella Lindell valde inför säsongen 2021/22 flytta till Brynäs, men det var inget dom båda vännerna hade pratat ihop sig om. 
– Jag kommer ihåg att jag blev väldigt glad då hon ringde mig och sa att hon hade bestämt sig för Brynäs. 
– Jag var den som hade bestämt mig först för att flytta och var nog ganska klar med hockeyn där hemma. Jag ville testa nya saker, ta mig an nya utmaningar och växa som person. När man tar det här steget till ett nytt lag och ny stad, som jag gjorde, växer man ju inte bara som hockeyspelare, så är det faktiskt, och jag var väldigt positivt inställd till det. 

Hur har det blivit?
– Jag tycker att det blivit jättebra. Det var så himla kul och allt gick så fort att jag inte hann längta hem eller något sådant. Det var många kompisar och mycket hockey, allt som jag älskar. 
– Sedan hade jag turen att mamma och pappa kunde komma upp och hälsa på relativt ofta. Jag trivs verkligen jättebra i Gävle och det är idag mitt andra hem, säger Stella Lindell med ett stort leende. 

“Var verkligen wow"

Under säsongerna i Brynäs har Stella Lindell även fått speltid i Division 1 med Sandviken, något som hon tycker har varit bra för hennes utveckling. 
– Jag tror det har varit jätteviktigt för mig. Det blir ändå ett ganska stort kliv från att ha spelat U16 till att kliva in i ett seniorlag där det finns väldigt mycket rutin på flera spelare. Att man då ändå kan få vara en ledande spelare lite har känts bra.
– På så vis tror jag det är en bra kombination och att det utvecklat mig väldigt bra som ishockeyspelare. 

Redan under sin första säsong i Brynäs fick Lindell göra debut i SDHL. 
– Jag kommer ihåg att det var väldigt nervös, men jag var ändå redo. Det var riktigt kul att få chansen. 
– Första målet gjorde jag mot Djurgården på Hovet. Pappa satt på läktaren och han var nöjd. Det var skönt att äntligen få sätta dit det där första målet.

Redan förra säsongen fick du dela omklädningsrum med Katerina Mrazova, Lara Stalder, Maja Nylén-Persson och så vidare, hur var det?
– Första gången jag var där och Brynäs hade den här ”try outen” var jag verkligen ”wow”… 

Så blev hon en naturlig ledare

Den här säsongen har Stella Lindell spelat 15 matcher i SDHL och svarat för en assist. Det har även blivit fyra matcher med Sandviken. Där har hon svarat för ett mål och totalt två poäng. 
– Jag har känt att jag blivit starkare, snabbare och fått bättre koll på att spela seniorhockey på elitnivå i Sverige. 
– Jag känner mig lite säkrare i min roll, men nästa säsong är jag sugen på att synas mer i målprotokollet och skapa mer. Jag ser ändå fram att spela Division 1 hockey och litet sådant eftersom, som jag sa, tycker det är viktigt. Jag är ändå bara 17 år.

Flera hyllar Stella Lindell för sitt naturliga ledarskap, men vad det ledarskapet bottnar i har hon inget bra svar på. 
– Jag vet inte, men jag har nämnt min pappa (Carl Lindell) många gånger och är en jag ser upp till. Han är en stor förebild för mig både på och utanför isen. Antagligen har jag fått ärva några egenskaper av honom och har blivit en naturlig ledare. Jag gillar att leda och helt enkelt vara en bra förebild. 

Vem är du i Brynäs omklädningsrum?
– Jag tror jag är den som skojar, men ändå är seriös. Just nu sitter jag bredvid ”Ljungen” (Sofia Ljung). Det blir att vi skämtar mycket. Sedan har jag Lara Stalder på min högra sida, vilket också är lite häftigt. Vi snackar också en del och skämtar. Jag skulle säga att hela laget har kul tillsammans i omklädningsrummet. 

TV: Svenska lagkamraterna hyllar Dahlin