Henrik Lundqvist: "Det var där jag hämtade min inspiration"

Henrik Lundqvist, en av de allra största, ska i kväll hyllas av Frölunda i Scandinavium. För Hockeysverige.se berättar den gamle målvakten om känslorna inför ceremonin.
– Jag har en stark koppling till organisationen så det här känns väldigt speciellt. 

Strax före 19.00 idag kommer en av svensk hockeys största spelare genom alla tider, Henrik Lundqvist, hyllas i Scandinavium av Frölunda. Den klubb han kom till redan som junior och sedan vunnit två SM-guld med. Längsta tiden av sin hockeykarriär har han tillbringat i New York där han och familjen bor, men nu har han första gången på länge fått fira jul med sin bror Joel. 
– Julhelgen har varit grym. Det har varit riktigt trevligt att fira med brorsan, mamma, pappa och frugans föräldrar, berättar Henrik Lundqvist för hockeysverige.se och fortsätter:
– Det var säkert 20 år sedan jag firade med brorsan eftersom vi aldrig varit på samma plats vid jul, så det har varit jättekul att ha alla samlade.

Det var inför säsongen 2020/21, då Henrik Lundqvist just skrivit på för Washington, som läkarna upptäckte ett hjärtfel som innebar en ganska tuff operation och med det även ett avslut på en sagolik hockeykarriär. 
– Jag trivs verkligen med livet. Förra året var lite av en mjukstart med TV och lite olika projekt. 
– I år är det en större ”commitment” till Madison Square Garden där jag jobbar runt matcher, konserter, lite TV, partners och evenemang. Det har varit många olika intryck och jag har fått träffa många olika människor. 
– Jag har betydligt mer tid nu än när jag spelade och flex i schemat när det kommer till familjen och vännerna. Jag har hittat en bra balans i det och allt funkar väldigt bra. 

Född i Åre, bott i Ängelholm och Göteborg, men du flyttade till New York redan 2005, vad har den staden kommit att betyda för dig?
– Många frågar vad hem är. Det känns som hemma när jag är här, men samtidigt känns det hemma när vi kommer till New York. Det är där vårt liv är och vi lever vardagslivet. 
– Det viktiga är att trivas där man är och det gör vi verkligen. Vi uppskattar att bo och ha vårt liv där. Samtidigt är det viktigt för oss att komma hem hit emellanåt för att träffa vänner och familj. 
– Det ser idag ungefär ut som det gjort första 18 åren, att vi är hemma på sommaren. Skillnader är att vi kan komma hem lite här och där på vintern också och under högtider. 

Henrik Lundqvist lämnade, tillsammans med brorsan Joel, Rögle som 16-åringar för att flytta till Göteborg och spela för Västra Frölundas J20. 
– Mitt första minne från Frölunda är att det var något stort. Det var något jag och Joel hade velat under hela vår uppväxt, att någon gång få spela för Frölunda. 
– När vi kom till hockeygymnasiet som 16-åringar var vi otroligt laddade. Det var ett äventyr med att flytta hemifrån, bo själva och fokusera på hockeyn. Vi fick lov att växa upp lite. 
– Jag hade följt Frölunda sedan vi var sju, åtta år och jag var ett fan så det var verkligen en dröm att få komma till Göteborg.

Vann dubbla SM-guld med Frölunda

Det kan vara tufft att som ny komma in i ett lag som håller till i en storstad som exempelvis Frölunda och Göteborg, med det upplevde aldrig Henrik Lundqvist som något problem alls. 
– Frölunda gjorde det väldigt bra. Vi var många som kom dit samtidigt och hade lägenheter i samma område. Det var enkelt att ta sig till skolan. Det låg precis vid Scandinavium så vi gick först till skolan och sedan över för att träna. 
– Göteborg är en lite storstad så allt var väldigt praktiskt och enkelt. Förutsättningarna för att gå i skolan, träna och satsa på hockeyn samtidigt skulle jag vilja säga var optimal. 

Säsongen 2000/01 debuterade den blivande NHL-stjärnan i elitserien. 
– Det jag kommer ihåg mest är någon tung förlust mot Brynäs. Den säsongen spelade jag bara fyra matcher. Sedan följde några månader där jag spelade klart med juniorerna och Junior-VM. Sedan tog jag nya tag säsongen efter.
– Jag fick lite smak på det under några matcher på försäsongen. Allting gick väldigt fort, men det var bra. Jag fick testa mig lite och sedan jobba vidare för att komma tillbaka nästa säsong och utmana på riktigt.

Hur togs du emot av det här äldre gänget i Västra Frölunda när du tog steget upp i A-laget?
– Jag har ofta tänkt på just det gänget som var under åren vi kom upp. Det var ganska många som kom upp i början av 2000-talet, jag, Joel, (Per) Helmersson, Jens Karlsson, (Magnus) Kahnberg, (Christian) Bäckman, (Mattias) Luukkonen, Jari Tolsa… Vi var ett gäng med 80, 81 och 82:or. 
– Samtidigt var det äldre gardet riktigt bra killar. Det fanns en härlig energi i unga mot äldre samtidigt som vi var tillsammans på träningar. Vi hade väldigt kul. 
– Det var en jättebra ledargrupp med (Jonas) Johnson, Ronnie Sundin, Niklas Andersson och Micke Andersson. Sedan kom ”Carna” (Patrik Carnbäck) en sväng, (Jonas) Esbjörs… Det var en väldigt fin stomme i det laget som hjälpte oss yngre att komma upp. 

Henrik Lundqvist vann SM-guld med Frölunda 2003 och 2005. 
– Starkaste guldminnet? Sista matchen, att få vinna på övertid och känna att jag var redo att ta nästa steg. Det är var jag känner som starkast. 
– När vi vann första guldet stod jag inte sista matchen. Jag stod alla utom dom två sista eftersom jag blev sjuk så jag stod inte där ute på isen när guldet säkrades. Därför var det viktigt för mig att stå där då guldet säkrades 2005. 
– Samtidigt visste jag att ett nytt äventyr väntade. Det var på gång redan innan den säsongen, men då kom lock-outen. Då valde jag att stanna hemma en säsong till. Så här i efterhand känner jag att det blev perfekt eftersom jag fick spela mot nio, tio NHL-målvakter som spelade i elitserien den säsongen. Att mäta mig mot dom och mentalt känna att jag var på deras nivå var jätteviktigt inför att jag skulle flytta över.

“Otroligt tacksam”

Känner du att det var en annan känsla att vinna ett SM-guld med ett lag man spelat med en hel säsong än att vinna ett OS eller VM-guld?
– VM och OS är större. Känslomässigt… Som du säger så jobbar man tillsammans många månader och går igenom otroligt mycket. Då blir det en annan form av urladdning där det krävs mer fysiskt och mentalt. 
– Ett OS eller VM där gäller det att få allt att stämma under två veckor. Det är något annat. När jag ser tillbaka på meritlistan värdesätter jag OS och VM-gulden väldigt högt. Känslomässigt var jag nog lika exalterad just när det hände, att vi vann SM, eftersom vi hade gått igenom så otroligt mycket under en hel säsong. 

Vad är din första tanke när någon säger Frölunda?
– Scandinavium. 

Kan du utveckla det?
– För mig var det första gången jag såg riktigt hockey. Då var jag fem år. Pappa tog med mig och brorsan för att se en Frölundamatch. Det var första gången jag såg något så stort och mycket människor på en och samma plats. Jag kommer ihåg att det var otroligt mycket att ta in. Det har satt sina spår. Det var efter den matchen vi verkligen en dag ville spela i Frölunda. 

Ikväll ska Henrik Lundqvist alltså hyllas i Scandinavium och han är själv inte riktigt säker på vad som väntar honom. 
– Jag är otroligt tacksam att dom vill göra något. Jag har tänkt på det där en del, att jag bara gjorde sju år i föreningen, men jag känner att jag varit en del av Frölunda otroligt länge i och med att jag växt upp som fan, spelade där och även haft kontakt med föreningen efter att jag flyttat. 
– Jag har en stark koppling till organisationen så det här känns väldigt speciellt. 

Är det nervöst eller bara glädje inför kvällen?
– Lite spänt är det. Senast jag var på isen i Scandinavium… Jag skulle säga att det var med Rangers, men jag kan ha varit det någon gång efter det. Att vara där med Rangers var också en fantastisk upplevelse. 
– Återigen, jag har starka känslor för arenan både som grabb, tonåring och från det jag tog steget över till elitserieproffs. Det var där jag hämtade min inspiration och jag älskade att vara där inne, avslutar Henrik Lundqvist.

TV: "Skulle kunnat bli en Rönnberg för Örebro"