Liv Jonsson: "Siktar först på JVM och sedan på att ta Jägarexamen"

Liv Jonsson är ett av Sveriges stora framtidsnamn. Nu siktar hon på att spela upp Skellefteå i SDHL – och ta en plats i JVM-truppen.
– Jag får ta alla chanser här att visa upp mig på isen, säger 17-åringen i en stor intervju med Hockeysverige.se.

UPPLANDS-VÄSBY (Hockeysverige.se)

Skellefteå är ett av flera lag i DamEttan som satsar på att ta en plats i SDHL redan till nästa säsong. Dom ekonomiska musklerna finns i klubben, men finns även kompetensen bland spelarna? En av lagets stora framtidsnamn är 17-åriga backen Liv Jonsson, född och uppvuxen i Skellefteå och med den hockeykultur som finns i den staden. 
– Det är ett stort hockeyintresse i Skellefteå. Man lägger ner mycket tid och engagemang i det stora hela. Man pratar allmänt mycket hockey där, berättar Liv Jonsson som just nu spelar en turnering med U18-landslaget i Upplands-Väsby.

När var du själv i ishallen första gången?
– Första gången vet jag inte, men jag kommer ihåg när jag tränade med Tre Kronors hockeyskola. Det måste ha varit typ tio år sedan. 

Kollade du på SHL-laget mycket?
– Nu har det blivit mer att jag kollar, men jag var mycket där förut också, när jag var mindre. Jag ville vara där samtidigt som jag tyckte dom var stora och duktiga. 
– Egentligen har jag inte haft några förebilder i det laget utan har sett upp till alla som är bra. Det har varit kul att se alla.

Har du haft någon speciell förebild på damsidan?
– Maria Rooth lite grann. Jag träffade henne då vi spelade Stålbucklan och det tyckte jag var häftigt. Jag fick ta en bild med henne och den sitter kvar uppe där hemma. Det var jättekul att få träffa henne. 

Vad var det med hockeyn som lockade dig?
– Egentligen var det min kompis, Kharma Pavval. Hon kommer från en hockeyfamilj. 
– ”Ska vi inte börja på hockey?”
– ”Jo, det ska vi väl.”
– Då spelade vi redan innebandy, fotboll och allt sådant, men efter jag börjat med ishockey fastnade jag för det. 
– Vi bodde grannar. Min familj gillar hockey, men hon har en pappa och farbror spelat så det var hon som tipsade.

Spelade med killar

Hur mycket damhockey snackas det i Skellefteå?
– Mycket, skulle jag vilja påstå. Skellefteå satsar ändå. Det finns damlag och flicklag, vilket jag tycker är kul. Clemensnäs har också lag, men när jag var yngre fanns det inte så många flicklag så jag spelade med killar till för tre år sedan.

Var det stor skillnad att kliva in i damhockeyn?
– Det är lite annat, skulle jag vilja säga ändå. Det går generellt fortare i killhockeyn. 

Fick du respekt från killarna när du var med där?
– Ja, det fick jag. Det var väldigt skönt med tanke på att det finns dom tjejer som inte får det. Jag har fått samma chanser och allt dom har fått. Det har aldrig varit några konstigheter. 

För tre säsonger sedan klev Liv Jonsson in i DamEttan.  
– Det var spännande och spelarna där var äldre, men bemötte mig väldigt bra. Jag lär sig väldigt mycket hela tiden, men man måste våga fråga också. Jag tyckte inte att det var några stora konstigheter. 

Hur låter dig egna beskrivning av dig själv som hockeyspelare?
– Jag skulle beskriva mig själv som glad. Glad på isen, men glad utanför också, skrattar Liv Jonsson och fortsätter:
– På isen kan jag vara lite finurlig och ibland lite oberäknelig. Sedan är jag väl snäll också, säger Skellefteåbacken som har ett annat stort intresse vid sidan av hockeyn:
– Jag gillar att jaga och ska ta jägarexamen, men det har varit lite mycket hockey. Jag uppsikts jagar så jag har skjutit lite älg. Det är kul och jag älskar naturen.

På väg att ta jägarexamen

Var kommer det intresset ifrån?
– Pappa och farfar är jägare så jag har varit med i skogen sedan jag var liten bebis. Farmor och farfar bor i typ skogen så det är också där vi jagar. Dessutom har vi en jakthund, en Drever som heter Primus. 
– Jag har börjat plugga lite så jag siktar på att vara klar nästa sommar, att jag ska få in det mellan all träning. Det är mycket teori och praktiskt med jägarexamen.

Liv Jonsson har så här långt svarat för ett mål och totalt fyra poäng på sex matcher den här säsongen. 
– Säsongen har varit bra. Den förra blev lite konstig med corona och allt det där. Då fick vi i stället träna rejält med fys, vilket jag tror var bra och nyttig för oss. Sedan har vi fortsatt på det steget.

Inför säsongen valde SDHL och DamEttan att införa en ny tacklingsregel, något som hon tycker har slagit väl ut. 
– Jag tycker det är bra. Förut har det varit ”får man göra det här eller får man inte göra det?” Jag vill att vi ska ha lika, vilket man strävar efter, så det har bara varit kul. 

Nu spelade du med tacklingar för bara tre säsonger sedan, men var det lätt att komma in i det nya på damsidan?
– Lite svårt i början, men man kom in i det snabbt. Ibland var det lite konstigt eftersom man ibland fick tackla och ibland inte, men jag tycker att det har fungerat bra.

Göteborg drog sig ur: “Lite osportsligt”

I norra DamEttan är det ungefär samma lag säsong efter säsong, MoDo, Luleå, Skellefteå, Björklöven…
– Och Timrå som kommit in nu. 

Hur har du upplevt att det är samma lag säsong efter säsong?
– Man lär sig lagen så till viss del kan det vara bra att det är samma så man lär känna andra lagen också. Klart att det ändå är kul att möta nya lag. Tillexempel då vi mötte Göteborg i kvalet. 
– Nu var jag skadad då, men det var ändå kul att se hur andra lag spelar. Det är lite samma lag hela tiden, men man får göra det bästa av situationen.

Göteborg drog sig som bekant ur SDHL efter elva spelade matcher. Hade man gjort det redan i somras hade SDHL-platsen gått till Skellefteå. 
- Jag tycker det var lite osportsligt, men inte mycket jag kan göra. 

Det är många lag som satsar ganska hårt på att ta steget upp i SDHL, hur ser du på Skellefteås möjligheter att ta steget upp den här säsongen?
– Jag ser många möjligheter. Vi har bra förutsättningar, tränar hårt och gör vårt bästa. Vi lägger in träningsmatcher hela tiden där vi bland annat möter killar. 
– Jag skulle säga sammanhållningen är vår styrka. Vi spelar bra tillsammans, allihop, och inte bara några som är bra. Sedan tycker jag tävlandet är vår styrka. Alla vill spela och då gäller det att tävla. Vi gör allt tillsammans, vilket är viktigt.

“Gillar ju Skellefteå…”

Finns spel i Junior-VM med i tankarna?
– Ja, jag får ta alla chanser här att visa upp mig på isen. Sedan får vi se vart det leder. 

Vad tror du krävs om du som DamEttan-spelare ska ta en plats i JVM-truppen?
– Att jag alltid gör mitt bästa, vilket är det jag kan göra. Att alltid vilja bli bättre och att vara här är en bra möjlighet. Att få spela och träna mycket med dom här tjejerna som är snabba och bra.

Du tillhör sverigeeliten i din åldersklass, om nu inte Skellefteå går upp, hur länge kan du stanna i DamEttan med tanke på att du måste fortsätta utvecklas som hockeyspelare?
– Jag gillar ju Skellefteå (skratt). Jag har inte tänkt på framtiden så mycket utan försöker fokusera på här och nu.

College?
– Jag har inte funderat så mycket på det heller. Nu ska jag ta studenten om något år. Det känns spännande med nya grejer, men vi får se hur det blir sedan. 

TV: Hjältarna efter Stockholms TV-puckseger