Robert Burakovsky kom hem för att vinna Malmös första SM-guld

I dag är hans son André på tapeten i NHL med Seattle Kraken, men redan under 90-talet tog Robert Burakovsky plats i ligan. Detta efter han var med och bärgade Malmös första SM-guld 1992. 
– Percy blev ju galen på mig men jag kunde gärna inte tacka nej till den chansen, säger Robert Burakovsky. 

Robert Burakovsky tillhör skaran av klassiska Malmöspelare som var med om att vinna klubbens första SM-guld. Även om moderklubben är just Malmö gick resan via Leksand och AIK innan han hittade hem igen.

– Jag och Heinz fick ju sparken från AIK efter den andra säsongen i klubben. Anledningen till det var att vi inte kom överens med Leffe Holmgren, som var tränare, och Thomas Gradin, som just kommit hem från NHL då och var en ”big star”. Många av dom äldre spelarna kände Leffe och Thomas lite för väl och jag och Heinz var väl dom som stod för ruljangsen i AIK då vilket inte var populärt hos alla. Jag har pratat med Thomas om det här efteråt och det finns inga som helst hard feelings mellan oss för det här, utan vi är bra vänner.
– Percy (Nilsson) hade varit på mig redan efter första säsongen i AIK och sagt till mig att komma hem dit och spela i stället. När vi då fick sparken samtidigt som Malmö satsade hårt var valet inte svårt.

Mats Näslund, Matti Pauna, Mats Hallin, Peter Andersson, Peter Lindmark, Daniel Rydmark, Raimo Helminen, Roger Nordström, Timo Blomqvist, Roger Hansson och så vidare. Ni hade ett fantastiskt lag på pappret. Men vad fick er att kunna agera som ett lag och vinna SM guld 1992?
– Kamratskapet! Vi var ett gäng som höll ihop både på och vid sidan av isen. Vi hade en lista där det stod att ena dagen var det golf, andra dagen match, tredje så var det fest. Precis som uppe i Leksand så skapade det här en väldigt fin sammanhållning. Sedan gillade ju Percy att fixa lite fester, hämta ut spelare hos polisen och allt vad han fick göra.

När bestämdes det att du skulle åka över till Ottawa Senators i NHL?
– Jag spelade ytterligare en säsong i Malmö men året efter det ringde en agent till mig och frågade om jag var intresserad av att åka över och spela. Percy blev ju galen på mig men jag kunde gärna inte tacka nej till den här chansen eftersom det kanske skulle bli min sista chans till att spela i NHL.

Hur upplevde du din säsong i Ottawa Senators i NHL och Prince Edwards’ Island Senators i AHL?
– Jag började försäsongen fantastiskt bra, ledde målskytteligan och fick mycket beröm av vår tränare Rick Bowness. Men då det var dags för premiär i NHL flyttades jag ner till farmarlaget.
– Allt var väldigt konstigt och då det väl var dags för min NHL-premiär gick Bowness och kramade om mig innan matchen och sa hur mycket det betydde att jag nu skulle spela. När sen matchen drog igång så spelade jag inte en minut.
– I min riktiga debut, då jag fick spela alltså, gjorde jag mål och utsågs till matchens ”second star”. 

Du hade väl chansen att stanna ytterligare en säsong i NHL?
– Jag hade ett 1+1-kontrakt med Ottawa, men du kan inte jämföra den tidens Ottawa med det som är idag med ny hall och en helt ny organisation.
– En stor anledning till att jag lämnade Ottawa var tränaren. Det var flera spelare som inte kom till ”campen” året efter av samma anledning som jag och ett år senare fick Bowness sparken mitt under säsongen. Jag gillade heller inte riktigt det här med att vara på ”road trips” då du var borta från familjen ibland upp till två veckor i sträck.
– Sommaren efter mitt år i NHL fick både jag och Heinz ett erbjudande från österrikiska Klagenfurt som vi tackade ja till.
– Vi gjorde en lång resa med spel ett par säsonger i Malmö men även i Tyskland, Finland och Schweiz innan jag återvände till Sverige och Leksand inför säsongen 2000/01.

Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"