Senaste nytt
Spelarövergångar
Fredrik Modin minns Tampa Bay Lightnings första Stanley Cup-vinst 2004
I natt inleds Stanley Cup-finalen mellan Tampa Bay Lightning och Colorado Avalanche då Victor Hedman har chansen att vinna sin tredje raka titel.
Förste svensk att vinna Stanley Cup med Tampa Bay var Fredrik Modin och här minns han tillbaka på Stanley Cup-triumfen 2004.
– Jag kunde inte somna, säger Modin.
Under natten mellan onsdag och torsdag inleds Stanley Cup-finalen mellan Tampa Bay Lightning och Colorado Avalanche. Ska Victor Hedman vinna sina tredje raka titel? Eller ska Gabriel Landeskog få lyfta bucklan för första gången?
Tampa Bay Lightnings första Stanley Cup-vinst kom dock 2004 – och då fanns tidigare storspelaren Fredrik Modin med i laget. Modin är medlem i den så kallade ”Triple Gold Cup” vilket innebär att han har vunnit VM-guld, OS-guld och Stanley Cup.
Det var säsongen 2003/04 han med sitt Tampa Bay Lightning vann Stanley Cup-finalen mot Calgary. I en intervju för OLD SCHOOL HOCKEY, som publicerades på hockeysverige.se i augusti 2021, berättade han om Stanley Cup-vinsten.
– Det här var min femte säsong i Tampa. Året innan hade vi åkt ut mot New Jersey i kvartsfinal som sedan vann alltihop. Vi hade ett ungt lag, men fick då bekräftelsen att vi också är nära. Samtidigt kan nära vara väldigt långt bort. Vi gav ändå New Jersey en match. Det här var under deras storhetstid då dom var riktigt bra.
– Säsongen därpå… Jag tror alla prickade in sin bästa säsong. Brad Richards klev fram och var hur bra som helst. Martin St. Louis som ingen hade trott på fick mer och mer förtroende och sprang i väg i sin utveckling.
– Vi hade ett riktigt bra lag som tillsammans blommade ut under några år och var väldigt, väldigt bra.
Hur ser du tillbaka på säsongen?
– När säsongen startade var det 80 matcher framför oss och man tittade inte så långt framåt. Man tog match för match. Vi tog oss till slutspel och det var då allt började.
– Vi kände oss kanonstarka. Mötte Islanders i första rundan. Vi vann den serien med 4–1 och fick en bra start. Vi mötte Montréal i andra rundan och sedan Philadelphia i konferensfinalen som gick till sju matcher.
– Helt plötsligt var vi där och skulle möta Calgary som inte många heller trott skulle vara där. Där blev det lite tuffare och slutspelet då var inte riktigt som idag, säger Fredrik Modin med ett leende och fortsätter:
– Samma sak där, att när man är mitt uppe i det… Det är inte som nu då vi sitter och tittar tillbaka på vad som hände.
"Kan du inte heller sova?"
Kan du fortfarande känna känslan när slutsignalen går och ni vunnit sista finalen med 2–1?
– Ja, det kan jag göra. Jag tror att det handlar om att dom kör mycket repriser. Speciellt nu när Tampa har vunnit igen.
– Just sista minuterna. (Dave) Andreychuk tar en utvisning. Jag och Brad Richards var inne för att döda sista minuterna i ”game 7”. Dom kommer till anfall… Jag ser det här framför mig eftersom jag sett det så ofta på TV. Det är några sekunder kvar och vi kommer tillbaka in i egen zon ”Varför åker jag dit bort för, jag måste stanna här”, skrattar Modin och fortsätter:
– Det löste sig och vi lyckades vinna den sista matchen. När signalen gick, vi åkte ner och blev en stor grupp bakom målet. Vi som var på isen, jag ”Richie” och ett par till hamnade i hörnet… Vilken känsla.
Lika mycket lättnad som lycka?
– Ja, precis så var det. Jag har fått frågan om hur jag kände inför ”game 7” hemma. Jag och Martin St. Louis delade rum. Vi var rumskompisar under alla mina år där.
– Normalt går man till rinken på morgonen. Där har man lite uppvärmning på is. Nu minns jag inte om vi hade det. Antagligen var det frivilligt. I alla fall brukar man tejpa lite klubbor, gå tillbaka till hotellet, käka för att sedan ta sig en liten ”nap” i två timmar innan man går tillbaka till hallen.
– Jag kommer ihåg att jag låg i ena sängen och skruvade på mig. Jag kunde inte somna. Sedan vänder jag mig om, öppnar ögonenen och tittar på Martin. Han låg också och vred på sig.
– “Kan du inte heller sova?”
– "No. Let’s go!"
– Vi klev upp, gick ner till rinken i stället och var där tidigt som fanken innan match. Just den där lättnaden vi kom att känna eftersom vi visste att det var ”game 7”. ”Ikväll kommer det vara över oavsett om vi vinner eller inte”. Det var skönt på något vis att slippa bära på det där längre.
Och nu har du en ring.
– Ja, den är på banken och ingen kan ta den ifrån mig.
