Roger Lindström, Patrik Sundström, Roland Stoltz, Göran Nilsson, Thomas Steen och Mats Näslund.
Foto: Stig Kenne
Bilden

Legendarerna minns förnedringen av Sovjetunionen

ANNONS

Tre Kronor tog silver i hemma-VM 1981 – men turneringen är kanske mest ihågkommen för 1–13-förlusten mot Sovjetunionen.
– Visserligen var Sovjet väldigt bra, men siffrorna var ju på tok för stora om man ser till spelet, säger Patrik Sundström.

Säsongen 1980/81 var stjärnspäckat i Elitserien. Nu var inte alla medvetna om vilka stora stjärnor Thomas Steen, Patrik Sundström och Mats Näslund skulle komma att bli. Framför allt då i NHL. 

Inför VM 1981 i Sverige samlade fotografen ”Stickan” Kenne fem av spelarna för en unik bild där fyra av spelarna fick posera i sina hemmamatchtröjor i kombination med landslagsbyxorna och damasker. En av spelarna, Göran Nilsson från Västra Frölunda kom dock aldrig med i den slutliga truppen. 

Turneringen, som främst spelades på Scandinavium i Göteborg, slutade med ett silver för svensk del, men också en klassisk förlust mot Sovjet med 1-13. Till saken hör att ”kronorna” hade 0-0 efter första perioden…

– Det var verkligen en jättekul turnering, berättar Patrik Sundström och fortsätter:
– Där var jag lite överraskad över att jag kom med faktiskt. Bengt “Fisken” Ohlson var förbundskapten och jag minns att jag inte fick spela speciellt mycket i början av turneringen. Allt eftersom fick jag mer speltid och jag gjorde en hel del poäng också. Vi vann silver vilket var i princip lika stort som ett guld då eftersom Sovjet var mer eller mindre omöjliga att besegra.

Patrik, Tre Kronor – Sovjet i slutspelet slutade 1-13! 
– Dessutom stod det 0-0 efter första perioden och vi hade faktiskt lite spelövertag. Visserligen var Sovjet väldigt bra, men siffrorna var ju på tok för stora om man ser till spelet. Ryssarna hade en sådan där dag då de hade studsarna med sig och mer eller mindre alla puckar gick in.

Peter Lindmark, du fick uppleva att förlora med 13-1 mot Sovjet.
– Haha! Ja, det är ju inte alla som fått vara med om det. Det stod väl 0-0 efter första perioden, men efter den andra låg vi under med 6-0. I pausen inför tredje perioden kom “Fisken” och sa att man skulle vila mig eftersom vi hade en viktig match om silvret mot Kanada några dagar efteråt.
Reino Sundberg fick hoppa in och det blev ytterligare sju mål i baken i den perioden och då tyckte jag verkligen synd om Reino. Det var ju inte på något vis hans fel att siffrorna blev så stora.

“MÅLEN FORTSATTE BARA ATT RASA IN”

Reino Sundberg:

– Det stod 6-0 när jag hoppade in. Sedan blev det sju bakåt i sista perioden. För att se det positiva brukar jag säga att jag var inne på ett framåt (skratt). Solen gick trots allt upp dagen efter också, men det var tufft. Speciellt eftersom jag inte hade fått någon träning också.
– Just ryssarna sköt nästan aldrig innan dom hade öppet mål och alla motståndarna var borta. Det var passning, passning, passning... Sedan sköt dom då det var 110 procents chans att göra mål. Så kändes det i alla fall på den tiden.

Stig Östling:

– Det var i alla fall en av mina bättre turneringar. Turneringen spelades i Göteborg och jag kom med dit först på sluttampen. Det var flera svenska spelare som fick lite av sitt genombrott under den här turneringen, bland andra Bengt-Åke Gustafsson och Mats Näslund. Tomas Jonsson var också med men blev skadad tidigt.

1–13 mot Sovjet!
– (Skratt) Då hade vi dessutom 0–0 efter första perioden. Pekka Lindmark inledde i målet, men när målen trillade in byttes man ut honom mot Reino Sundberg. Inte hjälpte det. Målen fortsatte att bara rasa in.
– Man ska komma ihåg att ryssarna var fantastiskt bra och höll en väldigt hög klass, så egentligen var det inte så märkvärdigt att vi förlorade.

“HAR BERÄTTAT HUR DOM FICK ANABOLA STEROIDER”

Roland Eriksson:

– Usch då, måste vi prata om den matchen, skrattar NHL-proffset. 
– Vi var med i den matchen fram till mitten av andra perioden sedan brakade loss. Jag har aldrig varit med om en värre utspelning. Ryssarna gjorde stolpe in på allt samtidigt som vi chansspelade lite eftersom vi slog ur underläge. Vi förlorade i alla fall med 13–1, men slog sedan Kanada och fick silver.

Inge Hammarström, om jag säger 1–13, vad tänker du på då?
– Silvret vid VM 1981 och att vi hade 0–0 efter första perioden mot Sovjet. Inför turneringen blev flera spelare skadade så jag, Dan Söderström och Rolle Eriksson fick hoppa med trots att vi inte var preparerade för spel i ett VM. Då avgjordes VM i ett gruppspel och vi hade 0–0 långt in i matchen mot Sovjet, men sedan gasade deras killar, som åt anabola och andra piller, på och vann till slut med 13–1.
– Vi vann sedan mot Kanada och tog hem silvret och det tror jag var större för oss än vad guldet var för ryssarna.

Hur märktes det att Sovjets spelare inte var av naturen så starka som dom var?
– Flera av deras spelare har berättat hur dom fick olika piller, bland annat anabola steroider. Jag har jobbat med Jevgenij Zimin, den tidigare storspelaren, sedan 1991 och han har berättat hur det har gått till. Det är ju även flera andra ryska spelare som gått ut och sagt det offentligt. Tyvärr är det nog så att det även finns ryska spelare som dött för tidigt av just den anledningen.

“BRUKAR SÄGA ATT JAG FAKTISKT HADE EN ASSIST”

Mats Waltin kom att spela i åtta VM-turneringar, två OS och två Canada Cup.

– Canada Cup 1976 är givetvis den största turneringen, men en annan rolig turnering var hemma-VM 1981. Vi spelade jäkligt bra och gick till final mot Sovjet. Det var jämnt i första perioden men sedan drog ryssarna ner brallorna på oss rejält och vann med 13–1. Trots det så gör vi en ganska bra turnering.

Göran Lindblom:

– Då var jag lagkapten. Det var en fantastisk turnering trots att många bara vill komma ihåg ett av resultaten, 1–13 mot Sovjet. Jag brukar säga att jag faktiskt hade en assist i den matchen (Thomas Steen svarade för målet), skrattar Lindblom.


Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"

Stig Kenne med boken
Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln". Foto: Ronnie Rönnkvist
Den här artikeln handlar om: