”Vi var nere på ‘ground zero’ då man fortfarande hittade huvuden"

Idag är det 20 år sedan det stora terrorattentatet inträffade i USA med mängder av dödsoffer. En som var nära händelsernas centrum i New York var Andreas Johansson. Då mitt i karriären som NHL-spelare.
För hockeysverige.se berättar han om sina minnesbilder från det fasansfulla.

11 september är ett datum som etsat sig fast hos många människor. Det var då en av dom vidrigaste terroristhandlingarna ägde rum. Det var en serie samordnade terroristattacker genomförda av den terroristorganisationen al-Qaida riktade mot civila och militära byggnader i USA den 11 september 2001. Fyra amerikanska passagerarflygplan kapades. Två av dem flögs in i det civila World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan. Det tredje flögs in i USA:s försvarshögkvarter Pentagon och det fjärde havererade på ett fält utanför Shanksville i Pennsylvania.

Attackerna dödade 2 996, skadade över 6 000 personer och orsakade skador i egendom och infrastruktur för minst 10 miljarder dollar. De allra flesta dödsoffer var de som dog i eller nära tvillingtornen, antingen då de attackerades eller rasade.

SÅG NÄR PLANET FLÖG IN

En som var på plats i New York då terrorattacken inträffade var Andreas Johansson. Här berättar han om det fasansfulla han upplevde den 11 september 2001.

– Jag såg när det andra planet flög in i World Trade Center. Det här var första gången Rangers skulle köra campen i Madison Square Garden. Jag var på väg dit när jag såg det andra planet komma och röken som blev. Då hade jag inte ens märkt av det första.
– Jag frågade en man som stod i kostym vad det var som hände. Han sa att det var krig och då sprang jag. Jag visste inte om jag hade några shorts i Madison Square Garden så jag skulle in i en sportbutik där uppe. Men då sprang jag till arenan. Först då förstod jag vad som hade hänt.

Ground Zero idag. Foto: Ronnie Rönnkvist

Vad hände då du väl kom dit?
– Vi blev inlåsta där i nio timmar. Det gick inte att ringa och sedan fick vi inte lämna stan på några dagar. Jag var som alla andra, i chock och allt var chockartat. När tornen rasade skakade hela Madison Square Garden. Då satt jag på testcykeln för Glen Sather kom in och sa att vi skulle fortsätta göra testerna och försöker göra det bästa av situationen.
– Jag kommer ihåg att jag ville åka hem efter det där. Min son var inte gammal och när man blir förälder blir man extra känslig för allt, så jag var beredd att skita i hela karriären. Men Mark Messier sa till mig ”Vet du vad Andreas, nu gör vi det här tillsammans, New York ska resa sig”.
– Jag fick så jäkla mycket adrenalin när han sa det här. Vi var i Carolina utanför bussen när han sa det här. Det var ett tag efter att vi kommit igång igen. Det var så mycket som hände där med (George) Bush, man bröt någon match mot Philadelphia då han höll ett tal och alla började sjunga ”USA, USA”.

Foto: Ronnie Rönnkvist

– Folk drog människor ur taxibilar bara för att dom var från Mellanöstern och spöade dom på gatorna. Propagandan man körde på TV var med syrianer som brände amerikanska flaggor, men dom bilderna var tagna tio år tidigare. Det var så mycket skit samtidigt som man inte visste hur det låg till med allt. Sedan började även konspirationsteorierna.
– Till slut blev vi en del i det här och var med i sorgearbetet. Vi var nere på ”ground zero” då man fortfarande hittade huvuden och armar… (Andreas Johansson tystnar lite innan han fortsätter) Själv vart jag fadder åt en brandstation i Harlem och var ibland där och hängde med dom som jobbade på stationen. Alla fick hjälpas åt. Det var ett otroligt lärorikt år, på ett tråkigt sätt, som jag aldrig glömmer, berättar den tidigare landslagsforwarden från Hofors.

Hela intervjun med Andreas Johansson kommer i OLD SCHOOL HOCKEY under söndagen