"Första instinkten när jag fick frågan – är de galna eller?"

Han lyckades med uppgiften – att hålla kvar Brynäs i SHL.
Med några dagars distans till kvalsegern mot HV71 kan nu Josef Boumedienne blicka tillbaka på några intensiva men framgångsrika veckor som Brynästränare.
– Det tog ändå till dagen efter, när man satt med hela laget, drack några bärs och slappnade av. Då kände jag ”fan, vad härligt det här var”, säger "Bom-Bom" till hockeysverige.se.

LIDINGÖ (Hockeysverige.se)

När Brynäs presenterade Josef Boumedienne som huvudtränare och "Nisse" Ekman som assisterande tränare i kvalet mot HV71 var det en del som höjde på ögonbrynen. Boumedienne hade visserligen en bred bakgrund som spelare och scout, men hur skulle han och Ekman, som inte heller hade något bred tränarbakgrund, klara den här uppgiften? 

Nu vet vi svaret, att de lyckades på bästa sätt och kommande säsong spelar Brynäs vidare i SHL.

– Första instinkten då jag fick frågan var ”är de galna eller…”, skrattar 43-åringen från södra Stockholm då hockeysverige.se träffar honom i ishallen ute på Lidingö.
– Det var såklart väldigt oväntat trots att vi hade haft lite dialog innan om andra grejer. Jag fick skingra tankarna lite.
– Jag var med ungarna och käkade lunch och blev rätt tyst när samtalet kom. Först ville jag inte säga något, men efter att de tjatat hål i huvudet på mig så sa jag att Brynäs ville att jag skulle bli headcoach. ”Redan till imorgon? Jaaa, vad kul”
– Då ringde jag runt ock snackade med lite folk och även Jarmo (Kekäläinen) i Columbus. Sedan funderade jag under några timmar, snackade några gånger till med Jarmo och sedan kände jag att det skulle vara ett kul och utmanande uppdrag.

FICK MED SIG NISSE: "GRYMT VIKTIGT"  

Boumedienne har själv spelat drygt en halv säsong i Brynäs och vet givetvis att trycket från både äldre spelare och supportrar kan vara både tufft och hårt, men det var ingenting som hindrade honom från att tacka ja till uppdraget.

– Jag tror alla vill väl och har ett så extremt Brynäs-hjärta så jag var inte oroad eftersom det här var en så kort grej. Alla som är runt Brynäs förstod att när det kommer in nya killar och om vi skulle ha en chans så måste vi få arbetsro och det fick vi.

Med sig till Brynäs tog han med sig sin kompis, tidigare NHL-spelaren, Nils Ekman.

– Det var grymt viktigt. Utan Nisse hade jag inte gjort det. Vi har en lång relation, känt varandra många år och pratat mycket hockey under åren. Dessutom spelar våra söner i samma lag. Vi brukar skämta om att Nisse är tredjetränare och jag sjundetränare i SDE:s 06:or.
– Vi vet vart vi har varandra hockeymässigt. Sedan är Nisse en oerhört intelligent och en sympatisk människa. Samtidigt är vi två olika personligheter, vilket bidrog till att dynamiken skulle bli bra, vilken den också blev.

Hade du sett Brynäs spela under säsongen?
– Några matcher, fyra eller fem. Efter samtalet hade kommit betade jag av de fyra eller fem senaste matcherna, så jag hade en ganska bra koll.

Hur mådde det Brynäs du kom till?
– Innan visste jag bara det jag hade hört utifrån. Hela första dagen, söndagen, gick åt till möten. Först med styrelsen och sedan tränarna som skulle vara kvar, men inte ville det, "Micke" Holmqvist, Anthon Hansson och Micce Andreasson.
– Alla tre var väldigt tveksamma eftersom de kände en lojalitet till tidigare tränarna, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Hela söndagen gick nästan åt till att övertala dem att stanna. De kom verkligen bli nyckeln i det hela. Annars hade vi verkligen famlat i blindo.
– Vi träffade spelartruppen på eftermiddagen och hade en kort presentation. Gunnar Ekman, som är bäst i Sverige på ledarskap och forskat kring det på Handelshögskolan, var den emotionella ledaren i hela den här processen.
– Just där upplevde jag killarna som avslappnade. Det var lite stirriga blickar i början, men redan under söndagen hade vi grupparbeten. De äldre killarna och lagkaptenerna fick sitta kvar med oss ett par timmar till. Ju längre vi satt med varandra desto mer föll axlarna ner och samtalet kom igång. Jag tycker att killarna hanterade det otroligt bra.

"VILLE GE ERSSON FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ATT BLI MATCHENS LIRARE VARJE MATCH"  

Vad kände du och Nils Ekman att ni måste jobba med inledningsvis för att ordning på gruppen?
– Dels att lyssna på killarna, vad de tyckte själva speltaktiskt behövde filas på. Anton Rödin, (Simon) Bertilsson, (Nicklas) "Nicki" Danielsson, (Linus) Ölund, Johan Alcén, (Greg) Scott och de här killarna, vad kände dessa killar?
– Sedan hade vi en väldigt tydlig bild själva över hur spelet måste se ut för att det här skulle kunna ros i hamn. Det var enkla parametrar. Vi ville ge (Samuel) Ersson förutsättningarna för att bli matchens lirare i varje match. Det tycker jag att vi lyckades med.
– Vi ville också lyfta killarna som har kapacitet och förknippas med Brynäs och Gävle, Anton Rödin, Emil Molin… Ge de killarna mandat att leda laget.

Då satt också alla och jublade i båset.

Boumeddienne skrek på Palve och Sallinen på finska - till lagets förtjusning.  

Går det taktiskt att skruva på så mycket när man kommer in i ett sådant viktigt skede i slutet av en säsong?
– Ja, ganska mycket ändå. De hade forecheckat med två spelare brett. Vi gick med bara en kille som skulle skära av isen. Backarna fick inte ”pincha” eller stå på blålinjen överhuvudtaget. De skulle alltid vara bakom pucken.
– Vi hade en stenhård ”backcheck” och första forward satte press på puckhållaren bakifrån. Det var ganska många smådetaljer och jag tror att alla spelat så någon gång under sin karriär, så det var inte att vi uppfann hjulet på nytt.

Vilken feedback fick ni från killarna?
– De tyckte det var kul. Jag visste att det var väldigt kompetenta hockeyspelare. Jag hade dessutom hört av Gunnar, som levt med laget, att det är kanonkillar och världens finaste gäng. Det fick jag verkligen bekräftat.
– Jag ska också vara ödmjuk och säga att vi fick en behaglig resa. Vi vann första matchen i ”overtime” där dessutom HV71 hade ett ribbskott. Hade vi legat under med 1–0 efter första matchen hade det kanske sett annorlunda ut. Det var små marginaler, men killarna slöt verkligen upp.  

Det var många leenden i båset både från er i ledningen och spelarna, var det här något ni pratat om som något viktigt?

– I den här situationen var det viktigt att inte överdriva allvaret och prata om det som var läskigt.
– Andra matchen, ”Nicki” Danielsson spelade. Då säger jag i båset ”(Noel) Gunler du byter med Danielsson”. Då säger Danielsson: ”Men Josef, jag sitter ju här”. "Ja, just det. Jag glömde att jag bänkade dig” (skratt), alltså på skämt och hela båset började asgarva.
– Jag skrek ibland på finska till (Tomi) Sallinen och (Oula) Palve då de var på isen. Då satt också alla och jublade i båset. Det var avslappnat och roligt. Man behövde inte heller direkt tagga igång killarna.

ÖPPEN FÖR FORTSÄTTNING  

Tror du det här var en av nycklarna till att ni till slut vann matchserien eftersom kompetens fanns det ändå mycket av i båda lagen?
– Ja, jag tror det, men andra får bedöma det. Vi lyckades med det vi försökte göra. Nisse skötte det strategiska med Anhton på läktaren. ”Honken” coachade backarna medan jag såg till att matcha forwards utefter den plan jag hade innan matcherna. Vilka konstellationer jag tänkt mig beroende på hur killarna presterade och orkade.
– Toppkillarna fick mer istid än vad de vara vana vid så det blev en strategi jag hade. Jag hade kollat Leksands bästa kedja. De spelade närmare 21 minuter per match. I Brynäs tror jag Sallinen var den som hade mest istid av forwards under grundserien. Han låg på 17.30 ungefär. Det skiljde fyra eller fem minuter mellan första och fjärde kedjans istid i Brynäs. Jag ville göra den skillnaden lite större.

Kan du klä ord på känslan då det var klart att Brynäs kommer spela i SHL säsongen 2021/22?
– Det är konstigt… Man brukar säga att man inte fattat vad man gjort. Jag kan förstå det uttrycket även om jag kan tycka att det är lite tramsigt. Det tog ändå till dagen efter, när man satt med hela laget, drack några bärs och slappnade av. Då kände jag ”fan, vad härligt det här var”.
– När det hände, uppriktigt sagt blev jag bestört för HV71 skull. Sedan är det så många andra tankar. Jag kommer ihåg hur jag tänkte innan matchen vad jag skulle säga till laget om vi förlorade och då skulle åka till Jönköping klockan nio dagen efter. ”Vad ska jag säga, jag har slut på trixen?”, skrattar Josef Boumedienne.
– Det var så skönt att slippa sticka till Jönköping för då kunde det slutat hur som helst.

Jag har sagt att jag lyssnar på vad de har tänkt sig

Josef Boumedienne om en potentiell fortsättning i Brynäs.  

Kände du mest lättnad eller?
– Lättnad, men också glädje då jag såg mina barn springa runt och vara hur glada som helst. Jag blev också glad då jag såg alla som var mer berörda av det, Johan Alcén, (Anton) Rödin och alla de här killarna, ”matrisarna” och så vidare som var så väldigt glada att det var över.

Är du klar för en fortsättning i Brynäs?
– Nej, nej…(skratt). Brynäs är intresserade av att jag ska fortsätta inom någon roll, sportchef, General Manager eller vad det nu skulle kunna vara.
– Jag har sagt att jag lyssnar på vad de har tänkt sig, men jag har också hela tiden sagt att jag trivs otroligt bra i Columbus Blue Jackets och har en konstant dialog med Jarmo om min framtid där. Om det blir ett stopp i Brynäs ett antal år vet jag inte. Det får framtiden utvisa, men helst vill jag till NHL. Det är där min dröm och målsättning finns.

FOTON

Toppbild: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån (Montage)
Boumedienne i Brynäströja: Ronnie Rönnkvist
Nils Ekman: Ronnie Rönnkvist
Josef Boumedienne: Bildbyrån/Kenta Jönsson

TV: Josef Boumedienne reflekterar kring kvalet med Brynäs