Joakim Englund spekulerar kring vad som kan bli effekterna av klubbarnas förväntade budetsänkningar.

Hockeyslutspelet puttrar på i en bra takt med matcher varje dag. Det ogillar man ju inte direkt.

I matchserien BIK Karlskoga-Björklöven kvitterade Björklöven matchserien till 1-1 under tisdagen. Detta efter att Björklöven gjorde rycket, i form av tre mål på mindre än fem minuter, i den andra perioden.

Glädjande var att se både Johan Larsson och vådaskottskadade Carl Berglund tillbaka i laguppställningen för BIK Karlskoga som sedan tidigare har tunga namn på skadelistan. Under matchen utgick däremot målvakten Tim Juel skadad vilket innebär att skadelistan fortsatt inte är någon munter läsning.

"KLAR ÖVERVIKT FÖR LÖVEN"

Nu vänder matchserien upp till Umeå för dubbla matcher. Jag ser en klar övervikt till lövens favör som, tack vare konkurrensen i laget, till och med har möjligheten att ställa ytterst kompetenta spelare utanför laget. Den möjligheten kan man knappast påstå att Karlskoga har i dagsläget.

Ett tätt matchande, varannan dag, och ett Björklöven som förfogar över en väldigt bred trupp samtidigt som BIK dras med skadeproblem. Frågan är om BIK har kraften att lugga Björklöven på en match i Umeå?

I den andra semifinalen har Timrå programenligt tagit en 2-0-ledning över Västervik. Det har dock inte varit någon dans på rosor för seriesegrarna. I första mötet var man, segern till trots, mer eller mindre utspelade halva matchen. Den vinsten tillägnas målvakten Jacob Johansson som höll sitt Timrå kvar i matchen.

Jacob Johansson. Bildbyrån

I match två var Timrå det spelmässigt bättre laget men det krävdes förlängning innan Jonathan Dahlén kunde avgöra efter att ha blivit serverad friläge av Jens Lööke.

Likaså skiftar även den här semifinalen spelort för dubbla möten i Västervik. Kan Västervik lyckas rubba storfavoriterna som saknar Viktor Lodin efter en olycklig smäll mot huvudet? 

FÖRKORTAR KONTRAKTEN?

Jag har i tidigare inlägg siat om att jag tror de flesta spelarbudgetar generellt kommer att sjunka till nästa säsong på grund av allt som pandemin har medfört. Utfallet av det blir intressant att följa.

Både spelare och agenter tittar på sista raden, det vill säga vad som faktiskt hamnar i plånboken. Ponera en generell sänkning med, låt säga, 15%. För en spelare som tjänar 300 000 kr kan givetvis acceptera lönesänkningen och gå ifrån förhandlingsbordet med 255 000 kr, alltså 45 000 kr mindre i lön kommande säsong. Det tror jag dock inte man är särskilt sugen på att göra.

Det jag tror kan hända är att spelarna och dess agenter istället proklamerar för att sänka längden på kontraktet. En klubb som tidigare jobbat med kontrakt över nio månader går då ner och kör åtta månader. 

Ett säsongskontrakt på 255 000 kr skulle innebära 31 875 kr i månaden om summan fördelades över åtta månader.

Rent krasst skulle då klubben spara in 45 000 kr i det här exemplet medan spelaren skulle gå miste om betydligt mindre än så då det är mer regel än undantag med stämpling under sommarmånaderna bland spelare som inte har kontrakt över tolv månader.

"ÄR EFFEKTEN VERKLIGEN SÅ STOR?"

Klubbarna som jobbar med helårskontrakt tror jag generellt kommer fortsätta med det även om jag personligen hade övervägt en förkortning av kontraktslängden om jag varit i bestämmande position. Det delas ändå inte ut några poäng i maj, juni eller augusti.

Att säkerställa spelarnas fysiska status, att få ihop en bra gruppkemi, gruppkänsla, strävan efter gemensamma mål och så vidare är det man jobbar med under sommarmånaderna. Min undran är om effekten av samlad trupp över sommarmånaderna verkligen så stor? Överväger den effekten? Jag är inte övertygad.

Foto: Andreas Sandström/Bildbyrån

Idag är spelarna dessutom mer välutbildade än någonsin hos landets ledande hockeygymnasium. Det ligger i varje spelares intresse att komma i fysisk bra form inför varje ny säsong för att ha möjligheten att ta sitt eget spel till nästa nivå.

Där hade jag samlat de kontrakterade spelarna ett par dagar i maj och likaså i juni för att testa den fysiska statusen och därefter lägga upp individuella scheman över vad som bör prioriteras i off ice-träningen.

Att få en grupp svenska spelare att känna samhörighet, att sträva efter samma mål och få en gruppkänsla behövs inte en hel sommar. Är ledarna skickliga, vilket de flesta är, räcker det gott och väl med ett gäng pannbensträningar, några matcher och ett par lagfester så kommer spelarna känna samhörighet med både varandra och klubben. Visst, alla grupper är unika men jag tror inte det behöver vara svårare än så.

INFÖR BEGRÄNSNINGAR!

När vi ändå är inne på ämnet tror jag lagen och ligan som sådan skulle kunna må bättre om man satte begränsningar likt de nordamerikanska ligorna vad gäller startdatum för säsongens verksamhet. Där man har ett fast datum för när verksamheten tidigast får börja. Nu strider det säkert mot någon lag om fri arbetsmarknad eller dylikt men hockeyn brukar vara bra på att hitta egna vägar. Som lånerestriktionerna till exempel.

Jag tror kvalitén varken skulle bli höjas eller sänkas men däremot tror jag det skulle det kunna gynna många klubbars plånböcker med kortare kontrakt. Sedan kan man ha åsikter kring det svenska systemet med a-kassa där hockeyspelare ofta befinner sig i en gråzon. Men det är en annan femma.