"Det var alltid Erik jag ville slå - det lyckades jag väldigt sällan med"

Erik Karlsson är en av modern tids bästa backar i NHL. För lillebror Pelle Karlsson tog hockeykarriären en annan bana. Efter spel i Hockeyettan under flera år återvände han hem till moderklubben Boro/Vetlanda HC i tvåan.
– När vi flyttade hem kände jag ”varför inte spela ett år till med barndomskompisarna”. Jag tror att det är den roligaste säsongen jag haft, berättar Pelle Karlsson för hockeysverige.se.

Han har förvisso inte i närheten av samma meritlista som storebror Erik Karlsson. Men Pelle Karlsson kan i alla fall skryta med att han har något som hans två år äldre bror saknar – en seger i TV-pucken. 2008 var han en del av det småländska lag som tog hem den anrika turneringen i Stockholm genom att finalslå ett Västerbotten som bland annat hade nuvarande NHL-backen Adam Larsson i laget. 

Mer om det senare...

Först ska vi tillbaka till hur allt startade i moderklubben Boro/Vetlanda HC, där bröderna Karlsson fostrades. Boro var en klubb som var nära att ta klivet upp i elitserien i början på 1990-talet. Då med spelare så som Anders ”Masken” Carlsson, Anders ”Acke” Johnson, Jarmo Mäkitalo, Ivan Hansen och Rolf Ridderwall i laget. Sedan dess har hockeyn varit relativt stark på orten även om man numera huserar i Hockeytvåan. Föreningen har fostrat flera duktiga spelare vid sidan av bröderna Karlsson. Johan Franzén förstås, men även Bik Karlskogas lovande poängspruta Linus Karlsson.

– Jag vet att jag var vid hallen från två års ålder. Farsan (Jonas Karlsson) spelade så Erik och jag var i hallen i stort sett hela tiden. Vi sprang runt där då han tränade, säger Pelle Karlsson med ett lätt skratt när hockeysverige.se frågar honom när han var ishallen första gången.
– Hemma var det en del hockeysnack ändå. Vi satt alltid på kvällarna och kollade elitseriematcher på TV:n och man kan säga att allt kretsade kring hockey då. Dessutom spelade vi mycket hockey, inomhus, utomhus… Egentligen överallt.

Du fick alltså vara med din storebror och lira landhockey?
– Ja, en del. I början fick jag vara målvakt, vilket inte var jättekul. När sedan vår syster, ”Mickan”, kom upp lite i ålder var det hon som fick ställa sig i målet så jag fick gå ut och spela lite.

IDOLISERADE SPELARNA I MODERKLUBBEN

Pelle Karlssons förebilder inom hockey fanns under hans uppväxt främst i klubbens Boro/Vetlandas A-lag. 

– Ja, jag hade dom som spelade i Boros A-lag som förebilder då jag växte upp. ”Tulle” (Mattias Karlsson) var min absolut största idol. Boro hade ett riktigt bra lag på den tiden, men lyckades aldrig riktigt ta steget.
– Det var egentligen en hel drös av spelare som jag såg upp till. Främst var det spelarna från Landsbro och Vetlanda-området som hade Boro som moderklubb. Jon Sörensson, ”Myggan” (Joakim Andersson), ”Tulle”…

En av klubbens egenfostrade spelare är Stanley Cup-vinnaren, Johan Franzén, som också har betytt mycket för hockeyintresset i Vetlanda och Landsbro. 

– Det var i Linköping som han slog igenom. Då måste jag varit runt elva, tolv år så jag visste såklart vem han var. Däremot kollade jag inte jättemycket på honom innan han åkte över till NHL. Det var mer då han kom över dit det blev en stor grej och jag började följa honom mer. Han spelade med min pappa så jag hade sett honom en del från det att jag var liten.  
– Även om man visste att man var lite bättre än dom flesta så visste man aldrig hur bra dom i övriga Sverige var. Vi mötte ju bara samma lag som kommer från ställen runt om här. När då en från samma lilla by slog igenom och togs sig hela vägen, klart att det då tändes ett jättehopp. På så vis tror jag att han betydde jättemycket för många hockeyspelare här runt omkring.

Du var med tidigt, 2008, och vann TV-pucken, vad kom det att betyda för din satsning på hockeyn?
– Inte jättemycket. TV-pucken var såklart en stor grej, men ska jag vara ärlig så spelade jag rätt dåligt i den turneringen. Jag var inte alls nöjd med mitt spel. Sedan var det såklart kul att vinna och en jättehäftig upplevelse att få vara med.
– Det var ändå en lite bitterljuv smak i munnen efter den turneringen eftersom jag, som sagt, var missnöjd min egen prestation.

Fick du kritik utifrån för din insats?
– Nej, ingenting. Det var att jag själv var missnöjd eftersom jag hade hoppats på att få ut mer under just den turneringen.
– Jag har inte sett matcherna i efterhand så jag vet egentligen inte hur det var. Det var mer en känsla jag åkte därifrån med efteråt, att jag inte presterat så bra som jag tyckte att jag borde ha gjort.

Pelle Karlsson i TV-pucken 2008. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

"INTE LYSSNAT PÅ ALLA SOM SAGT HUR HAN SKA GÖRA"

Storebror Erik har varit en inspirationskälla för Pelle. Liksom sin äldre bror har han spelat back under sin egen karriär.

– Han har betytt en hel del. Det är en som jag har sett upp till. Han har motiverat mig och är den som jag alltid tävlat mot hemma.
– Som jag sa spelade vi mycket landhockey och bandy på allmänhetens. Då var det alltid Erik jag ville slå, men det lyckades jag väldigt sällan med, skrattar Pelle Karlsson.

Erik Karlsson är en av världens bästa hockeyspelare, vad tror du det är som tagit honom så pass långt?
– Förmodligen är det psyket. Han har alltid vetat vad han kan göra, alltid trott på det han gör. Under tidiga år kan han inte lyssnat mycket på alla som har kommit till honom och sagt hur han skulle göra. Han har vetat själv hur han ska göra för att bli så bra som möjligt och det har han alltid kört på. Det här tror jag är det som tagit honom så långt.
– Sedan är hans hockeysinne något utöver det vanliga, vilket man ser på isen. Han ser hockey på ett helt annat sätt än vad många andra gör. Det är också en stor del av hans framgångar.

Han har en skön distans till hockeyn vid sidan av, är det också en viktig del i hans framgångar?
– Ja, det tror jag. Klart att han alltid tagit hockeyn seriöst och på allvar, men när han väl gör något annat har han kunnat släppa hockeyn vilket jag tror är nyttigt. Han har kunnat njuta av och fokusera på andra saker och inte hela tiden leva och tänka hockey. Däremot, när han är på rinken så är det hundra procent hockey.

Är det här en egenskap du också har?
– Ja, det tror jag absolut. När jag var yngre var det såklart bara hockey i huvudet, men ju äldre jag blivit och då jag upptäckt andra saker som är roliga i livet så kunde jag också börja koppla av lite mer. Njuta av andra saker utan att hela tiden gå runt och tänka hockey.

Har ni båda i något sammanhang spelat tillsammans?
– Vi gjorde det någon gång i ungdomslagen då jag lyftes upp några ålderskullar för att spela en match. Däremot har vi aldrig spelat ihop efter det, men jag har mött honom några gånger.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

VALDE HV71 SOM JUNIOR

Erik Karlsson spelar som bekant för San Jose Sharks numera. Än så länge har det inte blivit tillfälle för Pelle Karlsson att åka över dit för att hälsa på sin bror. 

– Jag skulle ha åkt över till slutspelet första året, men då åkte San Jose ut. Jag hade såklart åkt över om dom hade gått vidare.
– I Ottawa har jag däremot varit, men inte så många gånger som jag tycker att jag borde ha varit. Jag spelade själv länge på ett rätt hyfsad nivå. Då var det inte alltid att jag kunde åka.

Medan Erik Karlsson tog sig uppåt i seriesystemet via främst Frölunda valde lillebrorsan att flytta till Jönköping och spela för HV71. 

– Jag fick en bra känsla för HV71. Jag hade kommit in i Malmö, pratade lite med Linköping och var även nere på Frölundas uttagning, men det var någonting med HV71 som jag fastnade för.
– Jag tror att det kan ha varit för att Daniel Ljungkvist spelade där. Jag hade varit uppe och kollat på några matcher med honom vilket gjorde att jag kände till området runt hallen. Sedan ligger inte Jönköping så långt ifrån Landsbro. Det är runt nio mil och det kan vara rätt skönt när man är 16 år att det finns möjligheten att ta sig hem på enkelt sätt. HV71 blev i slutändan ett ganska självklart val.

Du spelade i HV71 upp till J20, var du nära att ta en plats i klubbens elitserielag?
– Nej, det vill jag nog inte påstå. Vi hade ett riktigt bra lag under mina tre säsonger där. Det var också många från laget som tog steget upp i A-laget. Adam Almquist och (Oscar) Fantenberg var två backar som var riktigt bra. Det var alltid dom två som lyftes upp.
– Under min sista säsong där spelade Adam i stort sett hela säsongen i A-laget. Dom var också mycket bättre än vad jag var.

Pelle Karlsson spelade sin juniorhockey i HV71. Foto: Johan Nilsson/EliteProspects.com

TRIVDES PÅ GOTLAND

Uppe i Leksand bor Pelle Karlssons morbror, Tomas Nord, som själv är en tidigare storspelare med landslagsmeriter. 

– Jag tror inte att det varit aktuellt för mig att flytta upp dit. Det fanns i tankarna en säsong eftersom Tomas och hans familj bor där uppe, men det fanns nog ändå inte någon chans att jag skulle varit på väg dit.

Var du på hockeyskolan i Leksand som barn?
– Ja, jag var där två eller tre år. Då bodde jag alltid hos Tomas och Lisa.

Du har spelat två säsonger för Visby/Roma och fyra för Nybro, hur skulle du sammanfatta den tiden?
– Två roliga år på Gotland och fyra mindre roliga år i Nybro. Det är väl egentligen så jag ser det.
– Även om jag trivdes jättebra i Nybro så gick det rätt dåligt hockeymässigt. Där var inte hockeyn jätterolig, men allt runt om var kul i stället. Hockeymässigt var det två roliga säsonger i Visby.

Hur var det att leva och bo vintertid i Visby?
– Det bor ändå 23 000 i Visby. När man då kommer från lilla Landsbro är allting stort.
– Det fanns också en hel del att roa sig med, restauranger och uteliv. Jag tycker faktiskt att det var kanon även på vintern.

Pelle Karlsson tillbringade fyra säsonger i Nybro. Foto: Magnus Ekeros

"KÄNDE MIG BÄTTRE ÄN NÅGONSIN"  

Säsongen 2017/18 spelade Pelle Karlsson för hemmaklubben Boro/Vetlanda innan han gjorde ett uppehåll under två säsonger. Inför säsongen 2020/21 bestämde han sig för att göra comeback på isen. 

– Vi har två små barn. När vi flyttade hem från Nybro kände jag ”varför inte spela ett år till med barndomskompisarna”. Jag tror att det är den roligaste säsongen jag haft.
– Jag spelade en säsong och sedan hade jag uppehåll två år eftersom jag ville umgås mer med familjen. Sedan var Boro på mig igen och ville att jag skulle spela. Då gjorde jag så och det ångrar jag inte. Det har varit superkul.

Nu blev det en märklig säsong där hockeyn stängdes ner tidigt, hur upplevde du den?
– Jag spelade veteranhockey under dom två åren jag inte spelade någon annan hockey. Det som lockade mest var att få tävla och sitta ner och snacka med alla lagkompisar i omklädningsrummet.  
– Den här säsongen började bra och jag kände mig, om jag får säga det själv, bättre än någonsin. Jag spelade avslappnat och kunde njuta mer eftersom jag inte kände att jag måste prestera varje match.
– Jag fick också ut mer på isen tack vare det. Även om jag inte hade spelat på två år så tror jag att det här hade kunnat blivit min bästa säsong, men nu avbröts den tidigt så det är bara spekulationer från min sida. 

Har ni kunnat träna någonting?
– I stort sett inte. Det har varit lite olika restriktioner från län till län. Vi tillhör Jönköpings län. Dom gick ut tidigt och stängde ner träningarna.

Hur ser du framåt mot nästa säsong?
– Jag ska prata med klubben om kommande säsong, men det ingenting bestämt. Jag är väl lite sugen, men sedan har jag två små barn, vi jobbar båda, det ska hämtas på dagis och grejer. Det är mycket som ska stämma, men vi få ha en dialog och sedan får vi se om det blir någon hockey.

TV: Presskonferensen med Erik Karlsson viral på sociala medier