"Blev uppkallad – bara för att spela powerplay"

Det var efter VM i Göteborg 1981 som Anders Eldebrink valde proffslivet i NHL när han skrev på för Vancouver Canucks.
– Det kanske var för tidigt, men tittar jag tillbaka på karriären så tror jag ändå att det var lärorikt för mig. När jag sedan kom hem till elitserien, 1983, var jag en mycket bättre spelare, framför allt i markeringsspelet och det fysiska spelet.

Du var väl även skadad under din första säsong i NHL?
– Jag gjorde illa axeln första säsongen, spelade bara 38 matcher, men kom tillbaka och spelade semifinalerna och finalen det året.

Kan du beskriva hur det är att vara med i en Stanley Cup-final?
– Det var häftigt och på den här tiden var det inte så många svenskar i NHL. Vi mötte New York Islanders med Anders Kallur, Stefan Persson och Tomas Jonsson. Islanders hade ett jäkla bra lag och vi hade inte en chans (0-4 i matcher).
– Jag var bara 21 år då så man lärde sig mycket från finalerna och samlade på sig mycket erfarenhet. Även spelet i farmarligan gav mig mycket erfarenhet. Det var slagsmål och mycket annat som man inte trodde kunde hända under en hockeymatch.

Hamnade du själv i någon fight?
– Ja, både i NHL och i farmarligan. Jag sökte inte upp fighter, men jag var tvungen att försvara mig. Det var när man tacklade en jäkel och han blev sur och ville ge tillbaka. Då var det bara att slänga grejorna och försvara sig.

Anders Eldebrink efter SM-guldet 1985.Foto: Bildbyrån

"TOG UPP MIG BARA FÖR ATT SPELA POWERPLAY"

Under sin andra säsong i NHL trejdades Anders Eldebrink till Québec Nordiques.

– Jag var i Vancouvers farmarlag (Frederiction Express) och det gick väldigt bra och ledde nästan skytteligan bland backarna i hela AHL. Han som var tränare i Fredericton, Jacques Demers, hade en bra relation till Québec eftersom de och Vancouver delade på Fredericton som farmarlag.
– Jag gillade Demers och han blev förresten senare Stanley Cup-mästare med Montreal. Han föreslog att man skulle trejda mig till Québec mot den då 35-åriga målvakten Johh Garrett eftersom Vancouver behövde en målvakt.
– Jag var med och spelade en månad i Québec innan man skickade tillbaka mig till farmarlaget. Sedan tog man upp mig till slutspelet igen för att bara spela powerplay. Det var ganska svårt att först sitta där och bli iskall och sedan bara hoppa in och spela powerplay.
– Jacques Demers vill senare så jag spelade i Södertälje ha tillbaka mig till både St. Louis och Montréal, men jag tackade nej eftersom vi hade fått barn då samtidigt som jag tyckte att jag hade det bra hemma i Sverige. Demers ringde personligen och sa ”nu kommer du över här och spela”, skrattar Anders Eldebrink som vann SM-guld med Södertälje 1985 och VM-guld 1987 i Wien. Lägg därtill att han vann mästerskapet i Schweiz tre gånger, Guldpucken en gång och Guldhjälmen två gånger.

TV: JVM-minnen – Filip Forsberg