Senaste nytt
Matchrapporter"Hans handleder var som en vanlig mans lår"
– Jag kommer ihåg första träningen då han kom in i omklädningsrummet. Jag tror jag blev stum i fem minuter, säger Willy Lindström.
Till en av Kanada, NHL och WHA:s största spelare genom alla tider räknar Robert Marvin Hull, ”Bobby” kallad. Född och uppvuxen i Pointe Anne, Belleville. Han vann NHL en gång, WHA två gånger och Canada Cup en gång. Lägg därtill att han utsågs till NHL:s mest värdefulla spelare två gånger. Hockeyfotografen Stickan Kenne minns tillbaka på hans första möte med den legendariska och hårdskjutande forwarden.
”Det var 1975 Winnipeg var här och spelade. Det här var stort och jag var på Hovet och kollade. På träningen lade han upp nio puckar vid blå. Nio av dom satt i ”klyket”. Den tionde pucken träffade stolpen i krysset. Jag plåtade honom och efter det fick jag hans klubba med en autograf där han skrivit en hälsning.
Bobby Hulls handleder var som vanligt mans lår. Han var verkligen en PR-gubbe. Alltid ett leende på läpparna och väldigt trevlig. Det var inga problem alls och är något jag alltid kommer att minnas. En riktig höjdargrej.”
Bobby Hull kom att göra åtta säsonger i Winnipeg Jets. Under fyra av dessa säsonger spelade han tillsammans med Anders Hedberg och Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson. En kedja som klassas som WHA:s bästa genom alla tider.
Anders Hedberg minns tillbaka:
– Vi fick aldrig mäta oss med NHL-kedjorna i och med att vi spelade i WHA. Men vi spelade mot ryssarna som var representerade i Kanada i den gamla Izvestija-turneringen i Moskva. Vi klarade oss väldigt bra.
– Det som vi alla upplevde som unikt var att det klickade omedelbart mellan oss tre på isen. Uffe och jag tittade på varandra och sa: Undrar vad Bobby sa efter vår första match ihop och Bobby ringde en kompis och sa ”This is unbelievable”. Vi hade alltså samma känsla alla tre. Fast Bobby Hull kanske var den största ishockeyspelaren i världen vid den här tiden så blev han bara en kedjekompis och god kamrat, varken mer eller mindre.
Anders Hedberg.Foto: Stickan Kenne
FICK BESTÄMMA KEDJEKAMRATER SJÄLV
Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson:
– Jag, Hedberg och Lars-Erik Sjöberg gick till Winnipeg tillsammans. Det var oss tre man pratade om som kunde bli proffs efter Helsingfors-VM 1974. Det hade gått bra för Thommie Bergman 1972 och för Inge Hammarström och Börje Salming 1973. Anders hade kunnat gå till Toronto han med, men jag tror att han kände för mig och Sjöberg. Fast framför allt kände han för Gary Wilson som forskade på GIH ute på Lidingö och som var från Winnipeg. Han sa att vi säkert kommer att få spela med Bobby Hull.
– Vi pratade mycket om att vi skulle vara oerhört mycket starkare om vi är tre svenskar som kommer till en klubb. Lars-Erik kunde gå till Minnesota om han velat, men vi valde att gå alla tre till samman klubb och det har jag aldrig ångrat. Det var bara ett problem med kedjan där jag Bobby Hull och Anders spelade. Det var att Bobby var född 1939. Idag är han alltså 81 år. Han var 35 år när vi kom över.
– Jag tror inte att alla förstår vad vi har betytt för internationell ishockey. Vi var dom som blandade den här europeiska ishockeyn med den nordamerikanska. Jag vet att Bobby tycker att det är bedrövligt att jag och Anders inte är i Hockey Hall of Fame med tanke på vad vi gjorde med det här Winnipeg Jets. Men Hockey Hall of Fame är fortfarande bara NHL och man är antagligen förbannade på att WHA fanns överhuvudtaget.
När sätter coacherna ihop er tre i samma kedja?
– Dom hade väl inte mycket att säga till om utan det var Bobby Hull som bestämde vilket han också hade i sitt kontrakt. När vi tränade lite innan träningslägret hade börjat och åkte runt lite med universitetslaget var det nästan som musik. Vi behövde inte prata så mycket om det. Det blev att vi pratade lite om positioner i egen zon, men när vi fick pucken blev allt bara naturligt.
– Bobby ville spela på det sättet med att byta plats och allt sådant, men tidigare hade han oftast krockat med sina lagkompisar eftersom dom inte förstod att fylla hans utrymme som han hade lämnat.
– Sedan är det kul att höra Glen Sather, som spelade mot oss med Edmonton, säga att han byggde Edmontonlaget med Wayne Gretzky och Mark Messier efter Winnipeg Jets-modellen och lite även från hur Montreal Canadiens var. Det tycker jag är oerhört stort att få höra från människor som är så stora.
HJÄLPTE FARMOR MED BIFFKORNA
Det blev ingen lätt resa för ”Lill-Pröjsarn”, Anders Hedberg och övriga svenska under första tiden i Winnipeg Jets.
– Första året hade vi även medspelarna emot oss. Dom såg det som att här kommer fyra svenskar och tar våra jobb. Dom undrade nog hur många fler spelare finns det av den här kalibern i Europa.
– Vi ville inte, som då var tradition, gå ut och käka lunch tillsammans och dricka sex, åtta eller rent av tio öl efter varje träning. Där hade vi också stöd av Bobby för han gick inte ut. I stället åkte han till sin farmor och jobbade med biffkorna
Vad är det värsta du drabbades av i Winnipeg?
– Det var i princip i varje match som alla var ute efter oss och slagsmål. När det blev slagsmål försökte jag bara hålla i så gott det gick. Man var ju blåsvart hela tiden och hade stygn överallt. Det var vilda västern.
Winnipeg Jets vinner Avco Cup första gången 1976. Den avgörande finalen mot Houston vinner man med hela 9-1 och ”Lill-Pröjsarn” får pris som slutspelets bästa spelare.
– Jag hade lite otur. Vi ledde med 7-1 i slutet av andra perioden i fjärde matchen. Vi hade vunnit tre raka mot Houston Aeros. Då råkade jag bli hakad lite bakifrån. Hans klubba slant och träffade mig i ansiktet så jag fick en skada på höger öga. Jag låg på sjukhuset när laget firade.
– Då hade jag nog mitt bästa slutspel och gjorde 26 poäng på 13 matcher.
Andra Avco Cup-vinsten spelar Winnipeg Jets hem säsongen 1977/78.
– Då hade vi redan skrivit kontrakt med New York Rangers och klart att vi skulle lämna Winnipeg.
Varför valde ni att lämna Winnipeg Jets då?
– Bobby var 39 år och vi hade vunnit två år av fyra och förlorade tredje året i sjunde och avgörande matchen mot Québec Nordiques som också hade ett väldigt bra lag. Vi hade gjort allting vi kunde göra samtidigt som vi ville prova lite i NHL också.
PERUK-SHOPPADE MED SVENSKEN
Willy Lindström lagkamrat med Bobby Hull i Winnipeg Jets:
– Den kedjan var stommen i Winnipeg. Allt började med att dom värvade Bobby. Samma sak var det med Gordie Howe då han kom in i WHA. Ligan ville ha bra PR.
– Innan jag kom till Winnipeg var Bobby min favorit och det här är något vi pratar om nu också då vi träffas. Att få spela med min drömspelare. Jag kommer ihåg första träningen då han kom in i omklädningsrummet. Jag tror jag blev stum i fem minuter ha ha…
– Han var en riktigt biff och jag stod där som en kyckling. Det är grejer jag aldrig glömmer.
Curt Larsson minns en speciell händelse efter att han gått i Bobby hulls spår utanför rinken.
– Ett roligt minne är från det dom drog av håret på mig under en match, skrattar Curre Larsson och fortsätter:
– Vi hade match i San Diego. Tidigare hade jag varit iväg med Bobby Hull och skaffat mig en lite peruk, liknande en som han själv hade. Jag hade den på mig och det blev slagsmål där i San Diego. Alla spelare slängde sig ut på isen.
– Jag fick den värsta slagskämpen. Han tog tag i mitt hår och ”tjopp” så släppte peruken. Han stod där med den i handen och skrek ”titta, jag har skalperat honom”. Slagsmålet slutade och alla titta på oss. Sedan kastade han in den där i båset.
– Efteråt blev jag matchens lirare och skulle bli intervjuad. Då stod folk och skrek ”vart har du håret, vart har du håret?”. Jag sa bara ”I don't speak English”, sedan drog jag därifrån.
Här kan du beställa ”Stickan” Kennes mästerverk Svenska Hockeyadeln.
"Han var en gudabenådad spelare"
