SDHL:s bästa målvakt älskar livet i Sverige

Hon utsågs till SDHL:s bästa målvakt i fjol och förde med sitt storspel SDE till sitt första slutspel. Nu är Lindsey Post tillbaka i Sverige för att försöka hjälpa laget till ännu högre höjder. Och hon stormtrivs. Inte minst med öppenheten under pandemin.
– Livet här känns som vanligt. Då de hemma frågade mig om hur livet är i Sverige nu så svarade jag att jag inte vet vad skillnaden är mot förut, säger hon till hockeysverige.se.

TÄBY (HOCKEYSVERIGE.SE)

Inför förra säsongen var det inte många i Sverige som hade koll på den kanadensiska målvakten Lindsey Post. I dag är det ingen som följer SDHL som inte vet vem hon är. 

Under 2019/20 var hon en av nyckelspelarna i det SDE som överraskade på många och tog sig till slutspel för första gången i klubbens SDHL-historia. Post själv utsågs dessutom till ligans bästa målvakt efter att ha haft en räddningsprocent på spektakulära 94,2 under grundserien.

Vem är då denna 26-åring från Chelsea i provinsen Quebec. Hockeysverige.se stämde träff med SDE-målvakten på ett kafé i Täby Centrum för att ta reda på det.  

– Chelsea är en ganska liten stad just utanför Ottawa. Jag växte upp och har bott där i 18 år, berättar Post och fortsätter:
– Jag tror det bor runt 6 000 personer i Chelsea och staden är fransk-engelsk…

Så du pratar även franska?
– Bara lite, men inte så mycket. Jag pratar i alla fall mer franska än svenska, skrattar SDE-målvakten.

Är det en typisk kanadensisk hockeystad?
– Det var bara två tjejer i min åldersklass i Chelsea som spelade hockey så vi fick åka ganska långt för att spela matcher.
– Vi spelade i början på en ganska låg nivå, men då jag var runt 15-16 år hade vi tillräckligt med tjejer i vårt område för att kunna spela i en högre liga.

Har du syskon som idrottar?
– Jag har en äldre bror och en äldre syster. Min bror spelar också hockey medan min syster spelar fotboll. Att köra runt oss till olika träningar och matcher tog upp mycket av våra föräldrars tid.

FICK ETT LYFT PÅ COLLEGE

När Lindsey Post var 18 år var det dags för henne att flytta över till University of Alberta och spela kanadensisk collegehockey.  

– Jag älskade tiden där och var det bästa beslutet jag tagit. Vi hade bra coacher. Även en bra målvaktscoach. Innan hade jag bara haft någon målvakts pappa som kom och sköt lite på oss målvakter.
– På UNA fick jag en väldigt bra målvaktscoach som dessutom var väldigt duktig teknisk. Det gjorde att jag utvecklades mycket. Jag lärde mig att använda de här tekniska detaljerna i våra matcher.
– Skolan var väldigt stor. Jag tror det gick runt 40 000 studenter där. Det blev också en stor omställning att komma från en liten stad till en så stor stad som Edmonton. Jag tycker ändå det var lätt att flytta dit då jag var en del av ett hockeylag eftersom jag då automatiskt lärde känna 20 nya vänner direkt eftersom jag träffade dem varje dag. 

Foto: Ronnie Rönnkvist

Många spelare slutar spela hockey efter collegetiden, vilket det även var nära att Lindsey Post skulle göra. 

– Ja, jag har definitivt tänkt på det. Framför allt har jag tänkt på det i slutet av varje säsong, om jag skulle sluta eller fortsätta. 
– Under mitt sista år på universitetet vann vi mästerskapet i Kanada. Då kände jag att jag inte kunde sluta redan eftersom jag blev bättre och bättre för varje säsong.
– Då fanns möjligheten för mig att spela i CWHL i Kanada, alltså den kanadensiska proffsligan. Ett av lagen fanns i Calgary, tre timmars resa från Edmonton. Mitt namn kom upp i draften och jag draftades av Calgary.
– Där fick jag chansen att ta ytterligare steg upp och spela med väldigt bra spelare. Spelare som representerade landslaget i Kanada och USA. De två åren var en bra erfarenhet även om jag inte fick allt för mycket istid. Samtidigt fick jag ändå träna tillsammans med några av världens bästa spelare.

Hur upplevde du det steget?
– Det var bra. Alla där var lite starkare och lite snabbare. Alla i laget spelade där efter tiden på universitetet eftersom de älskade spelet och ville bli bättre hockeyspelare. Du hade ingen skola, fick betalt för att spela och så vidare.
– När du blir proffs får du ändå inte väldigt mycket betalt någonstans utan spelarna där fortsatte spela för passionen till sporten och för att bli bättre.
– Jag har dessutom släktingar i Calgary så jag bodde hos min morbror och kusin där. På så vis blev det en enkel flytt efter skolan. Så anledningen till att jag också valde att fortsätta var för att jag älskar att spela hockey. Jag ville inte sluta redan då.
– När de sedan bestämde sig för att lägga ner hela ligan började jag tänka på vad som skulle bli mitt nästa steg. Jag tittade på olika alternativ eftersom jag inte var redo att sluta med hockeyn.

"DET VAR MÅNGA KONFLIKTER"

I Calgary hade Lindsey Post under en tid omtalade Shannon Miller som coach. Miller har bland annat coachat och utvecklat svenska spelare som Maria Rooth, Erika Holst, Elin Holmlöv, Pernilla Winberg och Kim Martin Hasson på University of Minnesota-Duluth i den amerikanska collegehockeyn.  

– Det var en intressant upplevelse. Hon coachade oss bara under några månader. Det var många konflikter mellan henne och spelarna, vilket också gjorde att hon slutade efter halva säsongen så en annan coach fick ta över.

Varför blev det konflikter?
– Det handlade om hur hon behandlade en del av spelarna, vilket inte var speciellt professionellt. Det var också därför vi spelare och ledare i laget bestämde att det var bättre om hon tog ett steg tillbaka. I stället fick den assisterande coachen ta över.

Hamnade du också i konflikt med Miller?
– Jag spelade inte mycket den säsongen och fick egentligen inte chansen att visa henne något så jag var lite i bakgrunden av allt det där.

Efter att ligan i Kanada stängts ner sökte Lindsey Post en fortsättning på sin karriär och hamnade då på Enebybergs Idrottsplats där SDE Hockey har sin hemmarink. 

– En av mina medspelare i Calgary Inferno spelade på Yale innan. Där spelade även Helenes (Åströms, lagledare) dotter (Hanna Åström). SDE:s manager hade kontakter på Yale och jag på Inferno. Det var på den vägen allt började.
–  Jag kände inte Hanna då, men jag var rumskompis med Kelly Murray som hade spelat mot mot Yale. Det var många kontakters kontakter och damhockeyns värld är liten (skratt) så det är lätt att komma i kontakt med personer som du kan behöva lära känna. 

Foto: Bildbyrån/Maxim Thore

"TRÅKIGT ATT INTE HA JOBB"

Lindsey Post visste inte heller mycket om SDE Hockey eller SDHL innan hon kom till Sverige. 

– Nej, inte mycket. Några av mina kompisar från University of Alberta hade spelat i division 1, men en, Morgan Kelly, hade spelat för Göteborg två säsonger. Hon berättade en del om ligan och jag visste att SDE och Göteborg var lag som höll till i botten.
– För mig, jag kände att det här var en chans för mig att göra skillnad för ett lag som SDE. Dessutom var SDE ett lag där alla pratade engelska, vilket var skönt när jag kom till ett nytt land där jag inte kunde språket.

Hur minns du idag första dagen i Sverige och med ditt nya lag?
– Jag kom hit ganska sent eftersom jag först hade ett bröllop i släkten jag ville gå på. Det gjorde att jag kom hit bara en vecka innan vår första match. Jag var så jetlaggad, skrattar Lindsey Post och fortsätter:
– Jag höll på att missa min första träning eftersom vi hade den 07.30 varje morgon. Jag hörde inte larmet, men tack och lov väckte mina kompisar mig så jag hann i tid till rinken.

Post har nu varit ett år i Sverige och trivs inte bara i rinken utan även vid sidan av.

– Jag älskar att vara här. Uppriktigt sagt är det ganska likt Kanada med alla skogar, sjöar… Allt där ute är väldigt fint.
– Sedan är det lite tråkigt att jag inte har något jobb än att spela hockey här. Det kan vara jobbigt att inte ha något annat att göra under en lång tid vid sidan av hockey. Jag försöker hålla mig sysselsatt samtidigt som flera av oss som spelar i laget är i samma situation.
– När vi inte jobbar försöker vi träna, yoga eller återhämtning, men vi är också in till Stockholm tillsammans några gånger i veckan. Det är kul att åka in dit eftersom det är en stor stad så vi blir inte helt uttråkade då vi har en ledig dag.

Vad sa släkt och vänner hemma i Kanada då du skulle resa till Sverige igen trots Corona-tider?
– I Kanada är det väldigt annorlunda, strikt och så mycket regler. Det var en lockdown i två månader. När det sedan började öppnas upp igen var det väldigt strikta regler för alla.
– Att sedan komma hit kändes så mycket bättre. Livet här känns som vanligt. Då de hemma frågade mig om hur livet är i Sverige nu så svarade jag att jag inte vet vad skillnaden är mot förut.

"INGEN HÄR VISSTE VEM JAG VAR"

Säsongen 2019/20 blev Lindsey Post första säsong i SDHL. En säsong där hon alltså vann målvaktsligan och utsågs till hela ligans bästa målvakt.  

– Säsongen hade sina ”ups and downs”. Vi var många nya spelare som kom in med olika personligheter som behövde lära känna varandra.
– Nu har vi stora delar av laget kvar, men den stora skillnaden i omklädningsrummet är att vi har bytt coach.
– Min säsong? Jag fick många skott på mig, många flera än vad jag var van vid från tiden på universitetet eller i Inferno. Att få mycket skott var även väldigt kul och gjorde att jag kände mig som en större del av laget. Jag var inte bara en sjätte spelare som stod där och gjorde ingenting.
– Vi var också ett väldigt defensivt spelade lag som ibland hade svårt att göra mål. Just defensiven var vår styrka och jag gick in och gjorde mitt bästa för laget.

Och du utsågs till bästa målvakt i ligan…
– Ja, det var en överraskning, skrattar Lindsey Post och fortsätter:
– Jag gick in i förra säsongen utan att ha några förväntningar på mig själv. Jag visste inte hur ligan var eller om jag skulle få spela. Jag kände ingen press samtidigt som ingen här visste vem jag var. Jag kunde flyga under radarn och det gick ju ganska bra.

Med tanke på din fina säsong får du en annan press på dig nu, hur tänker du kring det?
– Jag gillar att ha lite press på mig. Det gör det bara roligare och jag försöker göra den här säsongen bättre än den förra och tar varje match dag för dag. Jag ser inte för långt fram. Jag tittar inte heller så mycket på statistik och sådana saker.
– Det är en lång säsong och bara för att du gör en dålig match innebär det inte att det kommer bli en dålig säsong.

Du har en ny målvaktspartner, Linn Jansson Almgren, hur har det fungerat så här långt?
– Linn är bra och har rätt attityd. Hon jobbar hårt, vilket också gör att jag måste fortsätta jobba hårt och hon pushar mig på alla träningar.
– Hon fick vinna sin första match i helgen som var och det var kul att få se henne så glad Det var fantastiskt och hon har en fin framtid framför sig, avslutar Lindsey Post innan hon drar sig hem mot Viggbyholm – ni vet där självaste Sven Tumba växte upp.

TV: Sebastian Strandberg om sin brokiga resa