Senaste nytt
SpelarövergångarMissade en hel säsong – nu kan han gå i första rundan av draften
"Man blir lite stolt över sig själv"
Sommaren 2018 flyttade han från Ångermanland till Göteborg och Frölunda med vetskapen om att han inte skulle kunna spela hockey på ett helt år. Snart två år senare kan Theodor Niederbach bli vald i första rundan av NHL-draften.
– Om nån hade sagt det här till mig i augusti hade jag aldrig kunnat tro det, säger han till hockeysverige.se.
Det hade inte varit konstigt om han hade känt bitterhet just nu.
Bitterhet över att gå miste om möjligheten över att slåss om ett J20-guld med Frölunda.
Bitterhet över att inte få spela U18-VM med Småkronorna.
Bitterhet över att varken kunna åka på Combine eller NHL-draft.
Men Theodor Niederbach är inte bitter. Han är tacksam.
18-åringen från Näske söder om Örnsköldsvik har vid tidig ålder fått lära sig vikten av just tacksamhet. Har man gått en hel säsong utan att göra det man älskar allra mest kommer man lättare till viktiga insikter om livet. I Theodor Niederbachs fall blev tacksamhet en sådan insikt när han inför den här säsongen gjorde efterlängtad comeback på isen efter ett år av knärehabilitering.
– Det jag har tagit med mig är hur kul det är att spela hockey och att det inte är något man kan ta för givet, säger han till hockeysverige.se.
Bara att flytta till Göteborg var en stor förändring
Smärtan i det högra knäet kom gradvis och blev värre och värre. När Theodor och tvillingbrorsan Adam skulle flytta från moderklubben KB65 till Göteborg för att bli frölundaiter på hockeygymnasiet fixade hans nya klubb en träff med en ortoped på Frölundaborg. Efter undersökning och röntgen fick ynglingen det nedslående beskedet att han hade drabbats av osteokondrit.
Osteokondrit är en åkomma som för med sig att små bitar av brosk och ben släpper från knäleden. Det kan, som i Theodor Niederbachs fall, åtgärdas med en titthålsoperation, men det tar generellt sett en hel del tid att bli återställd. Speciellt om man är en aspirerande elitidrottare. I Niederbachs fall innebar operationen, som genomfördes sent i juni, att han inte skulle kunna spela hockey alls under säsongen 2018/19.
– Bara att flytta till Göteborg var en stor förändring. Att sedan få veta att man inte ska spela hockey och inte få vara med, det gjorde det ännu värre, säger han när han ser tillbaka på den prövande tiden.
– Lagmässigt var det inte så att jag hade problem att komma in i laget. Jag satt med i omklädningsrummet och körde rehab i gymmet med resten av laget, men jag åkte inte med på bortamatcher eller var med laget på det viset, så den där matchkänslan och gemenskapen fick jag inte.
"SKÖNT ATT HA NÅGON ATT PRATA MED"
Kryckorna som han drogs med under de tre första månader efter operationen hämmade honom i den nya staden och gjorde vardagen lite krångligare. Lyckligtvis var han inte ensam. Tvillingbrorsan Adam, back i Frölunda J18-lag, var till stor hjälp. Inte minst under det första halvåret i Göteborg när de bodde tillsammans.
– Mina föräldrar kunde ju inte vara där hela tiden, så brorsan fick hjälpa till med mycket av det praktiska när jag gick på kryckor. Sådant som matlagning till exempel. Sedan var det skönt att ha någon att prata med också. Det blir ju lite annorlunda när det faktiskt är en familjemedlem.
Vilken sorts stöttning fick du från Frölunda fysiskt och metalt?
– Rehabmässigt fick jag massor med hjälp av sjukgymnasten och fystränaren. Mentalt har vi en psykolog vi kunnat prata med mellan varven. Det är där jag har fått jobba med det mentala. Men jag har kanske inte visat att jag behöver eller bett så mycket om hjälp. Det har såklart varit tufft med skadan och hela situationen, men jag har inte brutit ihop eller så. Att vara i gymmet och få hjälp med rehaben har varit en slags mental stöttning det också. Men jag har över lag inte känt att jag behövt så mycket hjälp med den mentala biten.
Var du någon gång rädd att du inte skulle kunna spela ishockey mer?
– Nej, det var jag aldrig. Det enda jag tänkte på var det här med hur det skulle kännas att spela hockey igen. När det går så lång tid utan att vara på is tappar man känslan för hur det är att spela hockey. Det var lite det… Hur kommer jag att kunna hantera skridskoåkning och puck? Det var såklart ovant i början, men med tiden började jag få kontroll på grejerna.
Hur skulle det kännas att spela hockey igen?
Det dröjde ända till februari förra året innan Theodor Niederbach slutligen fick kliva på is. Till en början bara för att känna på grejerna, glida runt och lattja med pucken. När Frölundas juniorer sedan hade spelat klart efter påsk för ganska precis ett år sedan gjorde han sina första riktiga ispass.
– Redan någon månad innan dess ville jag kliva på och testa. När läkaren väl gav klartecken var det en speciell känsla. För jag hade ju aldrig gått så länge utan att vara på isen någonsin tidigare.
Hur känns knäet i dag?
– Jag har inte ont i knäet när jag spelar eller i vardagen, men i början när det blev mycket träning kunde jag känna att jag blev trött i knäet och benet. Det var väl helt enkelt att jag inte hade samma styrka som i det andra knäet. Men det har blivit bättre med tiden.
48 POÄNG PÅ 40 MATCHER
Theodor Niederbachs säsong kan inte beskrivas som något annat än en succé. Men tanke på förutsättningarna är 15 mål och 48 poäng på 40 J20-matcher ett strålande facit. Speciellt som han allt som oftast varit tredjecenter i Frölundas starka J20-lag.
– Det har varit en speciell känsla. I början när jag började träna fullt ut och när vi hade försäsongsmatcher var det bara kul att spela hockey igen. Det var mina första matcher i Frölunda fast jag hade varit där ett helt år. Det var mest bara kul att spela och bara njuta av hockey igen, säger han.
– Jag hoppade ju nästan från U16 direkt till J20 SuperElit utan att ha spelat J18-hockey. Det blev lite svårt att ha några förväntningar eftersom jag hade missat en hel säsong. Men det började bra och kändes tidigt som att jag skulle kunna ha en bra säsong. Nu efter säsongen känner jag att det var över förväntan.
Jag hoppade ju nästan från U16 till J20 SuperElit utan att ha spelat J18
I takt med att han levererat i J20 SuperElit och dessutom tagit för sig på ett imponerande sätt i U18-landslaget har NHL-scouterna blivit allt mer intresserad av hans förehavanden. Inför årets NHL-draft – när och hur den än må genomföras – har Theodor Niederbach dykt upp som lite ett wild card. På vissa rankingar är han till och med uppsatt som en sen förstarunda.
– Det har varit lite konstig känsla. I början av säsongen var det där med scouter och draft ingenting jag tänkte på alls. Det var bara kul att få spela hockey igen. Sedan har det kommit mer och mer. Man har ju inte kommit undan intervjuerna, då blir det automatiskt att man börjar tänka på det. Men det är ingenting jag störts av.
NHL-klubbarnas intresse får ses som ett kvitto på att den unge ångermanlänningen är på väg i rätt riktning.
– Om nån hade sagt det här till mig i augusti hade jag aldrig kunnat tro det, skrattar han.
– Nu när jag vet hur det har blivit känner man sig stolt över sig själv. Att gå från ett fruktansvärt första år till ett andra som har varit så minnesvärt. Jag kommer att komma ihåg den här säsongen under en lång tid framöver.
Vad har du tagit med dig för lärdomar från den jobbiga tiden?
– Hur kul det är att spela hockey. Att man ska njuta av att kunna vara på is, skjuta, dribbla och bara spela. Sedan är det såklart det mentala. Man har stärkts där också med mer tålamod och hur man hanterar en motgång.
Tålamod är något han kommer att predika för sig själv nästa säsong också. Eftersom han bara gjort en J20-säsong med Frölunda är han fullt inriktad på att spela en till, oavsett hur det går i NHL-draften.
– Jag har inte hunnit tänka så mycket på nästa säsong. Men jag fortsätter i Frölunda och kommer att spela J20-hockey. Målet är att försöka göra det så bra som möjligt så att man får möjlighet att träna med A-laget. Men först och främst gäller det att prestera i J20.
Foton: Johan Löf & Michael Erichsen på Bildbyrån.