Nära att sluta: "Jag mådde inte bra – men skönt att ha kommit tillbaka"

ZÜRICH (HOCKEYSVERIGE.SE) 

Det var Washington Capitals som draftade Anton Gustafsson som spelare nummer 21 sommaren 2008. Samma klubb där pappa Bengt-Åke Gustafsson spelade över 600 NHL-matcher.

Men för Anton Gustafsson skulle det inte bli några framträdanden i världens bästa liga. Säsongen 09/10 gjorde han ett försök i Washingtons farmarlag Hershey Bears i AHL. Där spelade han dock bara en match innan han drog hem till Sverige och blev avstängd av klubben.

"DET VAR JU INTE SÅ JÄVLA ROLIGT"

2010/11 sökte den idag 29-årige centern istället lyckan i Schweiz hos SCL Tigers i NLA. Men istället för ljusare tider fortsatte mörkret, åtminstone till en början. 

– USA var inte lyckat för mig. Så var det. Men när jag sedan precis kommit till Schweiz så drog jag korsbandet tre år i rad. Det var ju inte så jävla roligt, säger Anton Gustafsson till hockeysverige.se.
– Men jag tyckte att det var värre mentalt när jag åkte hem från Fribourg till Färjestad. Det var en mycket jobbigare period i livet. Det var just den mentala biten och familjen som inte mådde bra och så hem till Sverige där vi trodde att allt skulle bli bra och så fungerade det inte riktigt som man hoppades.
– Man trodde liksom att allt skulle lösa sig, men det året i Färjestad var ingen succé, det kände jag också. Jag mådde inte bra. Men det är skönt att idag ha kommit tillbaka och hittat sig själv igen. Det känns som att jag kan spela hockey som jag vill i Schweiz.

Foto: Bildbyrån

"HAN HADE REDAN BESTÄMT SIG ATT JAG INTE SKULLE SPELA"  

Ja, äntligen mår han bra. Men det var en lång mörk tunnel innan Anton Gustafsson kom ut i ljuset på andra sidan. För 2016/17 gjorde han en poängstark säsong i SCL Tigers och bytte sedan lag till Fribourg-Gottéron. Och där fick Karlskoga-sonen återigen uppleva motgångar både på och utanför isen. 

– Vi flyttade till en fransktalande del och det fungerade inte alls med barnen i skola och förskola och frugan trivdes inte. Det fungerade bra i hockeyn i början men sedan bytte vi coach och fick in Larry Huras.
– Från första träningen han kom så gick jag från center i andrakedjan till back i fjärde. Så han hade redan bestämt sig att jag inte skulle spela någonting. Efter det var det bara rakt utför. Det var djupt då.

Har du varit nära att lägga av?
– Ja, det har jag varit. Jag har funderat på det massvis med gånger. Men det är någonting som får en att dra sig tillbaka till hockeyn. Sedan jag känner jag att jag inte är klar. Jag känner att när kroppen fungerar så kan jag spela riktigt bra hockey, och det vill jag verkligen göra.
– Jag känner att jag skyddar mig själv genom att köra tills det verkligen inte går mer. Och som idag spelade jag helt smärtfritt. Det är inte så att jag går på tabletter och sprutor och kämpar mig igenom. Absolut inte. Jag har sämre dagar och bättre dagar, och det är väl som alla andra.

Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

"KROPPEN ÄR INTE SÅ BRA"

Anton Gustafsson mår som sagt bra idag och han spelar alltså fortfarande i Schweiz, nu med Biel-Bienne. På säsongens 34 matcher har han gjort 4 poäng (3+1), men så är Gustafsson numera omskolad till back. 

– Kroppen är inte så bra om jag ska vara ärlig. Jag har en "sleten" kropp. Den har varit med om mycket, så är det. Men hockey är fortfarande det roligaste jag vet, så jag fortsätter att köra på.
– Ryggen var dålig redan i slutet på förra säsongen och den blev inte bra under sommaren vilket gjorde att det hängde kvar. Det var ju ett nödvändigt break när vi tog fyra veckor under säsongen vilket hjälpte väldigt mycket för då fick jag ordning på det.
– Sedan har det väl gått helt ok. Jag har fått en helt annan roll jämfört med vad jag har fått i andra klubbar. Men jag tycker att jag accepterar rollen och kör på. Mitt jobb är inte att göra poäng och grejor längre, utan nu är det att se till att vi inte får mål i arsle. Och exempel idag spelade jag back och det är någonting jag vill bli så det är kul det i alla fall.

Varför valde du att byta klubb till Biel?
– Det var ett steg framåt med ett bättre lag jämfört med Langnau (SCL Tigers) som jag spelade med innan. Jag kände att om jag skulle testa något annat så var det dags. Det var ett intressant upplägg och bra erbjudande så då var det inget att snacka om.