Det finns tunga skador och så finns det tunga skador. I Mariestads fall är det snudd på surrealistiskt illa att lagets tre största trotjänare står på skadelistan samtidigt lagom till att säsongen ska avgöras.

För att ställa en väldigt krass fråga, är det kvalserietåget som går för Mariestad?

Laget har sina tre största trotjänare. Kaptenen Filip Thörnqvist och gnuggarbröderna Filip Engqvist och Linus Engqvist borta på grund av skada efter fredagens möte med Tranås.

Det är om vi bortser ifrån att det är tre duktiga ishockeyspelare som bär viktiga roller i lagbygget, klubbens själ och hjärta. Spelare som tillsammans har någonstans runt tusen matcher i klubben och som spelar för paint-kossan på bröstet.

Mariestads-Tidningen rapporterade på söndagen att de blir borta resten av säsongen. När jag pratade med sportchefen Carl Johansson under förmiddagen ville han inte vara fullt så pessimistisk, men hymlade samtidigt inte med att klubben måste ut på marknaden nu för att stärka upp ifall de skulle bli borta en längre tid.

Här kommer ett stort problem. Den typ av spelare som Thörnqvist och Engqvistarna är går inte att ersätta. Och då talar vi inte om någon marknad som är tunn eller att spetsspelare inte skulle vilja till Mariestad. Nej, det handlar så klart inte om skills.

Mariestad har redan ett väldigt skickligt lag och de kommer säkert att kunna värva skicklig förstärkning. Men den sortens spelare som över år och åter år har hunnit skaffa sig ett klubbhjärta går inte att värva vid en transferdeadline.

De tre skadade trotjänarna förkroppsligar den identitet som klubben står för, de går i bräschen och spelar hårt. De har precis allt det där som blir extra viktigt när säsongen ställs på sin spets och det vankas playoff. Samtidigt är det pådrivare och kravställare.

Det hade varit betydligt mer enkelt för laget att klara sig utan en poängkung.

Kan den skadade trotjänartrion inte hitta tillbaka i spel kan det mycket väl vara kvalserietåget som går för Mariestad. Utan dem blir det svårt att nå upp till säsongens ambitionsnivå.

* * *

Söndagens möte mellan Tyringe och Hanhals (3-2 till hemmalaget) var väl kanske inte så särskilt speciell på papperet. Ett möte i den ganska undanskymda vårserien mellan två gäng som inte har med någon playoff-strid att göra alls.

Men på ett annat sätt var den något väldigt speciellt.

Matchen spelades nämligen med fyrdomarsystem som ett sätt att uppmärksamma att Daniel Lindgren gjorde sin 1000e match som förbundsdomare. Där kan vi snacka milstolpe.



Vid sin sida vid det här speciella tillfället hade Lindgren en annan skapligt rutinerad herre i Morgan Claesson.

* * *

Ikväll kan Halmstad mer eller mindre fullborda sin supersuccé. Seger hemma mot Troja/Ljungby och det ska extremt mycket till för att Fredrik Johanssons skrällgäng inte ska lyckas bärga den där finalplatsen.

Det lär bli en oerhört intressant drabbning som frivisas på ATG Play.

* * *

Inte fått nog av läsning om Hockeyettan efter att det här blogginlägget tagit slut?

Då kan jag tipsa om att jag i all anspråkslöshet rankat Hockeyettans 50 bästa spelare och 10 bästa målvakter åt Sportbladet.