* Höglanders hjärnsläpp

Ja, det går att argumentera för att Nils Höglanders tackling var oturlig. Att han möter upp en flygande ryss med samma medel och bara vill försvara sig. Men den här gången blev det fel. Väldigt fel. 

Den glödheta svenska storstjärnan kom galet in i duellen, satte upp en armbåge mot Grigorij Denisenko, och åkte på ett rättmätigt matchstraff. Dessvärre kommer det här med största sannolikhet innebära att Sverige tvingas spela även söndagens match utan JVM:s bästa forward.

Klarar de de av att besegra Finland eller Kanada utan Röglestjärnan? Ja, chansen finns. Men sannolikheten skulle minska rejält.

Nils Höglanders JVM inleddes med en smäll - och avslutades förmodligen med en helt annan sådan.

* Ryssarnas PP

Ryssland exploderade från start och när de fick spela med sitt glödheta powerplay i fem minuter såg det mörkt ut för Sverige. Ryssarna spelade ut den svenska boxen helt och hittade hela tiden hålen i det svenska försvaret.

Inte minst kändes det utstuderat av ryssarna att spela in pucken centralt. Jag vet inte hur många skottlägen de fick i slottet, både i fem mot fem och i powerplay. Där hade Sverige stora problem med den röda maskinen. Allt eftersom matchen fortskred blev det bättre - men länge såg det ut som att det var i special teams den här matchen skulle avgöras.

Sverige hade problem att hålla ihop boxen. Ett annat genomgående problem i matchen var slarvet i egen zon och de o-distinkta rensningarna i boxplayspelet. Ryssarna spelade ofta fast Sverige där.

* Hugos himmel & helvete

Hugo Alnefelt har utan tvekan varit en av JVM:s bästa målvakter. Kanske den bästa. I stora delar gjorde han en mycket fin match även idag. Men dessvärre för en målvakt är det sällan spelet 'överlag' som räknas. Det är de enskilda räddningarna eller missarna åskådarna minns.

Idag stod Alnefelt både för en av de värsta tabbarna i turneringen och en av de allra sjukaste räddningarna.

Dessvärre kommer ingen komma ihåg räddningen.

Rysslands målvakt Jaroslav Askarov hade en bedrövlig match och då visade Bragins briljans sig igen. Den ryske coachen har gjort det till en vana att byta målvakt i avgörande lägen. Idag gjorde han det igen - och det blev ett succédrag.

MVP! MVP! MVP!

Ganska ofta tycker jag man ser de här "NHL-lirarna" komma till ett JVM och ha problem att sticka ut. Det är som att de gått vidare från juniorhockeyn och kanske inte brinner för det på samma sätt som de spelare som är med i alla fyrnationsturneringar och spelar hemma i Sverige eller i någon juniorliga.

Vi kan inte direkt placera Rasmus Sandin i den kategorin.

Han har varit turneringens genomgående klart bästa back och var isens överlägsna gigant idag. Han gjorde 2+2 och var fruktansvärt bra rakt igenom. Nu går det inte bara att nämna honom som den bästa backen. Nu går det att argumentera för att han ska vinna MVP-priset.

Visst, jag är av åsikten att den som utnämns till MVP ska spela i det vinnande laget, men oftast går priset bara till den bästa spelaren i JVM. Det tycker jag Rasmus Sandin varit - med god konkurrens av Kanadas härförare och förstacenter Barrett Hayton.

* Imponerande lagmoral

Underläge med 3-1 efter tre snabba baklängesmål. En supertavla av målvakten. Ett matchstraff på poängkung. Fysiskt underlägsna. Tempomässigt överkörda. Ja, det fanns ett skede i matchen då ingenting stämde för Sverige. Då ingenting tydde på att de skulle orka komma tillbaka.

Men det gjorde de.

Nu räckte det inte hela vägen - men jag kan inte annat än imponeras över hur Sverige tog sig an det här. I år åkte de inte ut för att de inte "pallade trycket", eller för att de "vek ned sig".

Sverige gjorde vad de kunde mot ett lag som visade sig vara lite, lite bättre.