Senaste nytt
Spelarövergångar
Harmoni i livet på landet i Leksand: "Mer praktiskt än downtown Moskva"
På isen har det stundtals varit tufft för Patrik Zackrisson och hans Leksand. Men utanför densamma har den 32-årige stockholmaren funnit ro på landsbygden. Hockeysverige.se gjorde hembesök hos Leksands stjärnvärvning för att få en inblick i hur man som pressad hockeystjärna finner harmoni i vardagen.
– Förväntningarna då vi flyttade hit var att det skulle vara som det blivit, trygghet, familjärt samtidigt som vi skulle känna lugn och ro i livet runt omkring, säger Patrik Zackrisson om sin nya tillvaro.
Patrik Zackrisson kom till Leksand från Dynamo Moskva inför säsongen. Ursprungligen är han från Skå, men hockeyresan har gått via Frölunda, Rögle, Linköping, Mytisjtji, Prag, Skellefteå, Lugano, Novosibirsk och, senast Moskva.
Senaste tiden har han framför allt uppmärksammats då han visat sina känslor då Leksand förlorat, men efter lördagens match mot Brynäs visade han bara ren och skär glädje då hans 3–2-mål blev matchavgörande i derbyt. Det bröt en elva matcher lång poängtorka.
Men hur har hans, flickvännen Caroline och sonens Unos resa varit sedan de flyttade upp till Hälla i utkanten av Leksand? Hockeysverige.se besökte ”Zacke” i huset med utsikt över byn och Västerdalälven.
– Förväntningarna då vi flyttade hit var att det skulle vara som det blivit, trygghet, familjärt samtidigt som vi skulle känna lugn och ro i livet runt omkring på något sätt, att man kunde landa och rota sig lite, berättar Patrik Zackrisson samtidigt som Uno, två och ett halvt år, bjuder på pepparkakor till kaffet.
– Hockeyn är vad hockeyn är överallt, men när man är utomlands är man medveten om att man socialt kommer vara på plats under en väldigt kort tid.
Vilka erfarenheter hade du av samhället Leksand innan ni flyttade upp?
– Egentligen inte mer än från JVM (2007). Sedan har vi spelat bortamatcher här, men jag har även hört lite från (Mattias) Ritola. Jag visste alltså ganska lite och mest bara att det är några tusen som bor här.
Patrik Zackrisson med sonen Uno.Foto: Ronnie Rönnkvist
"MILJÖN ÄR LUGN OCH HÄRLIG"
Kvällen innan familjen Zackrisson/Mårtensson skulle flytta upp till Leksand blev det klart var de skulle bo. Att just boendet och byn Hälla blev en lyckträff gör inte 32-åringen någon hemlighet av.
– Redan första dagarna tyckte vi att det var jättefint, sol och förutsättningarna när vi kom upp var perfekta.
– Det var jättefina dagar. Vi kom till ett jättefint hus och kände att det här var hur fint som helst, säger Patrik Zackrisson samtidigt som Uno visar att det står en tomte med fina lampor på utanför altanen.
– Lite var känslan som att komma ut på landet. Speciellt då vi bor här med tio minuter in till Noret (centrala Leksand). Samtidigt är jag från Ekerö från början vilket i princip också är landet. Jag tycker den miljön är lugn och härlig.
Ni som bott på många olika platser och rest mycket, hur har ni hanterat det?
– Vi har tagit allt som det kommer och försökt göra det bästa av situationen. På något sätt har vi alltid försökt hitta det positiva i där vi varit. Var vi än har varit har det alltid funnits positiva saker, vilket vi faktiskt varit bra på att se och samtidigt bortse från det som varit mindre bra.
– Exempelvis här i Leksand saknar man kanske shopping, restauranger och allt sådant som finns i Moskva eller Stockholm. Men då vet vi att vi får så mycket annat här, lugn och ro, närhet och sådana saker. Då har vi valt att fokusera på det. Så tycker jag vi gjort på alla ställen vi varit på i stället för att fokusera på negativa bitarna.
Fick ni en annan inställning till de bitarna då ni blev föräldrar?
– Ja, absolut, såklart. Det är mer praktiskt att bo här än i downtown Moskva. Allt från det här med att åka och ta sig någonstans till det här som jag tycker är fantastiskt, att kunna gå ut i naturen, få frisk luft och allt det här. Vilket givetvis är extra viktigt för barnen.
Vart har varit tuffast att bo under den här resan från Skå till Leksand?
– Novosibirsk helt klart. Det var också då vi fick Uno. Dels var det långt tidsmässigt hem, sex timmars tidsskillnad och bara flygtiden var sex timmar. På så vis var det tufft. Sedan är Novosibirsk en betongstad mitt i Ryssland, Sibirien.
– Det var också en väldigt häftig upplevelse. Han var så liten så allt gick jättebra, men Novosibirsk var tuffast. På alla andra ställen var vi själva och på något sätt tagit allt för vad det varit och det har inte varit några problem. I Novosibirsk var det mer oron att allt ska fungera för Uno. Han var ju nyfödd så allt det här med mat, sömn och första barnet gjorde att det kändes ännu mer osäkert samtidigt som vi var väldigt själva där borta.
– Det gick inte att ringa familjen som kunde komma över på en timme. Även vård, sjukhus och sådant, om det skulle vara någonting, man tänker att man vill ha koll på mycket sådant också.
Foto: Ronnie Rönnkvist
"KÄNNS SOM ATT DET BERÖR HELA SVERIGE"
På många ställen Patrik Zackrisson spelat har hockeyintresset varit stort, men i hans nya hemort, Leksand, har han fått uppleva att det är lite speciellt.
– Jag tycker det är fantastiskt, vilket också är roligt med Leksand, att det är en så pass liten by men det berör så många. Inte bara här i Leksand utan det känns som att det berör i hela Sverige. Det är väldigt, väldigt mycket intresse kring Leksand.
– Jag tror att det är roligt för andra lag att möta oss. Även om vi spelar borta är det mycket publik även som håller på Leksand, vilket gör det kul för oss att spela. Det är kul med Leksand och det känner man av.
Det är en speciell press att spela i Leksand, hur har du hanterat den nu då det gått lite upp och ner för laget?
– Jag tänker faktiskt inte så mycket på det och jag upplever att det varit väldigt lugnt även om det gått som det gått så här långt. Det är ingen som säger något dumt utan det har ändå varit positiva tongångar. Alla vill det bästa och jag tycker att alla har en bra distans till det och en förståelse.
Inga gliringar när du går på Hemköp för att handla?
– Nej, absolut inte. Det kan vara någon som morsar, säger lycka till och att de hejar, att vi måste börja vinna och så där, men inget negativt och framför allt inget dumt över huvud taget. Det har egentligen bara varit positivt och roligt.
Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson
"STÅR UPP I MED- OCH MOTGÅNG"
Både Leksand och Patrik Zackrisson har haft blandad framgång under säsongen, men även när det blåst snålt har 32-åringen stått upp och svarat för sig i media.
– Jag är ändå en av de som är värvade för att även synas och höras. Jag hade gärna även levererat mer både för min egen och lagets skull. Nu har inte det funkat så bra, men jag står för det jag gör och det jag försöker göra. Står upp för klubben.
– Samtidigt tycker jag det är viktigt att man inte gömmer sig. Jag är assisterande lagkapten. Då gäller det att jag säger vad jag tycker och står upp både i med- och motgång.
– Det är väldigt lätt att stå där då man gjort två mål och säga att allting går bra, men jag tycker att det ändå är viktigt att visa att man även bryr sig och vill framåt även då det går dåligt. Det försöker jag ändå göra.
Leksand är väldigt beroende av sin hockey, hur tänker du kring det mediala intresset som då blir på laget och er spelare?
– Det är roligt och fascinerande för jag tycker att det är väldigt mycket Leksand. Egentligen tycker jag i det stora hela att det bara att det är kul.
– Personligen tänker jag inte mycket på det, men jag tycker det är roligt att Leksand berör.
Patrik Zackrisson har skrivit på för fyra säsonger i Leksand, vilket innebär att han räknar med att, i alla fall tillfälligt, lämna Sigtuna där paret också har ett boende.
– Det jag saknar därifrån är främst närheten till familj. Det har jag egentligen gjort var jag än har varit senaste tio åren. Annars är jag van att vara borta under vinterhalvåret.
– Nu när vi har barn blir det inte heller att vi går ut och äter på restaurang på samma sätt så egentligen saknar jag inte så mycket.
"JAG LEVER MER I NUET"
Patrik Zackrissons svåger, Tony Mårtensson med familj har varit på besök, men närheten till Stockholm gör att många, både familj och vänner, kommer och hälsar på i Hälla.
– Både kompisar och familj har varit uppe här och kikat när vi spelat. Det är nära och vi har haft några lördagsmatcher tidigt så det har varit ganska praktiskt att åka upp för att kolla. Det har bara varit roligt.
Har uppladdningen inför match blivit annorlunda då du blivit pappa?
– Ja, det tror jag. Jag har lättare att släppa en match när jag kommer hem. Tidigare kunde jag bli sur och grubbla under en längre tid. Nu har jag en tendens att vara lite arg direkt efter en match, skrattar Zackrisson och syftar på den söndersparkade papperskorgen och en intervju med C More direkt efter en snöplig förlust mot Färjestad tidigare i månaden.
– Förut kunde det hålla i sig länge, men nu släpper det snabbare. Det har gjort skillnad både positivt och negativt. Har jag gjort någonting bra glömmer jag också bort det väldigt snabbt, men det gör jag även om jag gjort någonting dåligt. Det blir mer att jag lever i nuet och med barnet då jag är hemma.
Har du i dag en annan distans till hockeyn i och med att du blivit pappa?
– Ja, men det har även med åldern att göra. När jag var 20 år fanns det inget annat i livet än hockeyn, men nu då jag är över 30 förstår jag att det även finns ett liv efter hockeyn. Alltså allt det här med hus, familj, att det ska vara praktiskt, funka och allt det där.
– När jag var 20 levde jag mer dag för dag. Nu lever jag i alla fall månad för månad, år för år, säger ”Zacke” med ett lätt skratt.
Jag antar att du funderat på vad du ska göra efter hockeyn…
– Ja, många gånger, men jag har absolut ingen aning om vad.
Jobba på Leksands Bröd som ligger på andra sidan älven?
– (Skratt) Jag är öppen för allt men, som sagt var, jag vet inte alls.
Foto: Ronnie Rönnkvist
En eftermiddag efter en träning, hur ser livet ut då för familjen Zackrisson/Mårtensson?
– I regel hämtar jag Uno på dagis. Vi försöker hinna med att vara ute en sväng innan mörkret kommer. Är det snö försöker vi leka lite i den, kanske spela hockey eller bygga snögubbar. Gräva eller skotta…
Uno:
– Jag och mamma kunde inte göra snögubbar…
Patrik:
– Ni kunde inte bygga snögubbar eftersom det inte var kramsnö.
– Annars blir det att vi lagar mat, leker lite innan det är sängdags för den här. Då får vi lite egen tid och då brukar vi kolla på någon serie…
Eller somna i soffan?
– Ja, exakt (skratt). Sedan är det oftast match dagen efter. ”Carro” försöker vara i stallet så mycket som möjligt när det passar, när vi inte spelar, avslutar Patrik Zackrisson innan det är dags att klä på sig för att ge sig ut i Hälla-kvällen för en sväng på snowracern med Uno.
