"Lill-Fimpen" drömmer om VM: "En sjukt mäktig upplevelse"

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)

Idag rullar vi vidare serien där vi möter några av Sveriges största framtidslöften. Senaste mötet var med AIK:s Oliver Tärnström. Vi ska hålla oss kvar i Stockholm och möta ytterligare en spelare som har en pappa som varit framstående i svensk hockey. Det handlar om Christian "Fimpen" Eklunds son William Eklund.
– Mina första hockeyminnen är nog från 2010 när farsan och Djurgården var i final mot HV71. Det var en drömsäsong, berättar William Eklund då vi slagit oss ner på Hovets läktare där vaktmästarna är i full gång med att byta från CHL till SHL-reklam nere vid isen.

Foto: Ronnie Rönnkvist

SPRANG I DJURGÅRDENS OMKLÄDNINGSRUM

Finalserien, menar William Eklund, måste varit en upplevelse både för honom och alla som följde serien från läktarplats, men han kände inte något speciellt då det skreks från läktarhåll, både positivt och negativt, på hans pappa ute på isen.
– Jag var ganska lite då så jag tänkte nog inte på det. Han var min störta idol när jag var liten, men jag gillade även alla andra stora spelarna i Djurgården. Jag tyckte bara att det var sjukt mäktigt.

Hovet, där vi sitter och tittar ut över den klassiska arenan, har varit som ett andra hem för den 16-åriga centern.
– Under dom åren pappa spelade var jag mycket i omklädningsrummet och sprang. Adam Falk var också där. Hans farsa (Nichlas Falk) lirade i Djurgården. Jakob Ragnarsson, Marcus Ragnarssons grabb var också där. Även Lucas Ölvestad, Jimmie Ölvestads grabb.
– Jag kommer ihåg att vi hade ett ställe i Globen där vi spelade bandy under varje match Djurgården hade. Man fick aldrig glömma att ta med sig klubban. Det var verkligen kul, säger Eklund med ett stort leende.

BARNDOMSKOMPISENS BRORSA – EN STOR IDOL

William Eklunds hockeyresa började i Haninge där pappa Christian avslutade sin.
– Första hockeyskolan började jag faktiskt på när farsan var i Tyskland och spelade. Det var i Augsburg Panthers och första gången jag var på is. Sedan kom jag till Haninge och gick på hockeyskolan där något år innan jag gick till ”Trånkan” (Trångsund) och lirade där ett par år.
– Filip Bratt var med där och vi är barndomspolare. Första gången jag kom dit var han där. "Jeppe" Bratt var också med på några träningar med oss och visade lite. Han var självklart en stor idol för mig då jag var liten.

Varför valde du att gå till Trångsund?
– Om jag skulle stannat i Haninge skulle jag vara kvar i hockeyskolan ett år till, men jag ville spela matcher. Då sa man att jag kunde få spela i Trångsund med dom som var ett år äldre. Då såg jag det som en bra chans att får spela matcher, vilket var det jag älskade.
– Jag trivdes jättebra där och det var grymt kul. Vi hade en rolig ledarstab och roligt lag så det blev en bra utveckling för mig.
– När jag var U13 eller U12 gick jag till Djurgården. Jag fick chansen att komma till dom som var ett år äldre där. Det såg jag som en jättebra chans eftersom 01:orna (Eklund är född 2002) hade ett väldigt bra lag. Jag fick vara kvar och spela där fram till det jag kom upp i U16 och J18, så nu har jag spelat här i snart fem säsonger.

Foto: Ronnie Rönnkvist

"ÅKTE RUNT MED EN PINGVIN FRAMFÖR MIG"

Vi återvänder till Tyskland och Augsburg där allt med vad skridskoåkning heter började, men det var inte enbart hockey som gällde för fyraåringen från Haninge.
– Farsan var mycket ute och spelade matcher så jag var oftast med mamma och åkte ”grillor”. Hon är gammal konståkerska och vi var nere vid ishallen där och åkte. Jag åkte alltid runt med en pingvin framför mig. Sedan fick jag en belöning om jag hade gjort det bra, skrattar William Eklund som idag inte ser sig själv som någon konståkare.
– Nej, jag är inte lika bra som morsan. Jag skulle ljuga om jag sa att jag kan åka konståkning.

Har du haft nytta i hockeyn av att du ändå har testat på en del konståkning?
– Mamma var ledare för några träningar i ”Trånkan”. Vi fick träna på ytterskär, innerskär och så vidare. Det här har hjälpt mig jättemycket i hockeyn och jag har på det sättet blivit en skickligare skridskoåkare.
– Idag tycker jag absolut att skridskoåkningen är en av mina styrkor samtidigt gillar jag att vrida, vända och sådana grejer.

William Eklund var med i det Djurgårdslag som vann U16-guld 2017 och senare även J18 SM-guld.
– Det var en drömresa. Vi satte upp ett mål direkt den säsongen, att vi skulle vinna SM-guld. Det var verkligen en lagsammanhållning hela vägen samtidigt som vi hade skickliga spelare. Även om Anton Larsson var sjuk så hade vi nästan lekstuga i slutspelet.
– Sammanhållningen skulle jag säga var också det som tar oss till U18-guldet. Det var ungefär samma gäng, men det var även med några 00:or som visade vägen. Det var killar som (Adam) ”Falken” och (Rasmus) Kahilainen. Som U16 spelare lärde man sig av dom lite äldre spelarna. Dom visade oss med att köra hårt i gymmet varje dag och sådana grejer. För oss var det bara att följa efter.
– Jag tror också att det här var anledningen till att vi tog guld till slut, att alla accepterade att det krävdes hårt jobb om vi skulle vinna guldet.

"ATT FÅ REPRESENTERA SITT LAND ÄR DET COOLASTE JAG VET"

Pappa Christian ”Fimpen” Eklund hade en fin karriär i främst Djurgården, men han fick aldrig vara med i TV-pucken. Det fick däremot hans son.
– Klart det var en rolig upplevelse. Det tror jag alla tycker som varit med i TV-pucken. Samtidigt är det ingenting jag stirrat mig blind på, att det är enda jag ska vara med på. Jag ser det som bonusgrej på vägen. Det var sjukt mäktig att ta brons där i alla fall.

Säsongen 2017/18 fick William Eklund chansen i U16-landslaget. På nio matcher svarade han för tolv assistpoäng.
– Jag kommer ihåg att jag var nervös inför första matchen. Alla var ju nervösa eftersom det var våra första matcher. Jag drog på mig den där tröjan, vilket är det coolaste jag vet. Vi mötte finnarna och det var väldigt jämt och avgjordes på straffar. Där fick jag göra ett mål på straff och vi vann den matchen. Att få representera sitt land är det coolaste jag vet och sjukt mäktigt.

Foto: Ronnie Rönnkvist

AKTUELL FÖR U18-VM

Vad ser du själv som din bästa hockeymatch i Juniorlandslaget?
– Måste bli då vi spelade ”Hlinka” och mötte USA. Vi låg under med 4–1 och vände. Det var sjukt mäktigt. Vi hade inte kommit upp till vår högsta nivå i matcherna innan, men vi visade ändå en stark lagmoral och vann den viktiga matchen.

Gjorde du något av målen i vändningen?
– Ja, jag hängde 4–4 när det var fem minuter kvar, vilket också var mäktigt, säger William Eklund med ett stort leende.

Var det en stor kontrast att kliva in i den internationella hockeyn jämfört med den U16-hockey du spelat med Djurgården?
– Det var ett snäpp upp. Jag var, som sagt var, väldigt nervös från start. Sedan går allt såklart mycket fortare. Nu spelade jag även J18 den säsongen och det gick ganska fort där också, men internationellt smäller det lite mer och man måste ta lite snabbare beslut. Det är största skillnaden.

Det låter ändå som en hockey som passar dig?
– Ja, det tycker jag. Det passade mig bra. Jag fick lira med (Alexander) Holtz och jag tycker att vi gjorde det bra.

William Eklund är aktuell för spel i U18-VM den här säsongen. Givetvis är det också något han hoppas att få uppleva.
– Det är självklart jag tänker på det. Kommer jag med så skulle det bli en sjukt mäktig upplevelse. Jag får jobba vidare i vardagen och försöka ta en plats där, avslutar William Eklund.