Senaste nytt
Spelarövergångar
Mikael Johansson har varit en spelare och en karaktär som genom sin karriär fått ta emot en den hånfulla kommentarer. Han har ofta beskrivits som långsam, lat, lite sävlig och nästan lite eljest. Är det helt taget ur luften? Kanske inte. Men nog fasen ska Mikael Johansson få mer credd än vad han fått för sin karriär.
I Leksand blev han aldrig populär. Hos fansen sågs han snarare som en flopp, och kallades för "chips-Micke". Han blev inte mer populär för att han i en intervju med mig gick ut och klart konstaterade att det inte var samma kvalité på träningarna som hos Färjestad. Vilket ju är ett klart rimligt påstående.
Var Mikael Johansson så dålig i Leksand då?
Ptja, han vann poängligan före superhyllade Patrik Hersley, Johan Ryno och den då mycket populära fan-favoriten Jacob Blomqvist. Avgör själva vad ni tycker.
När han var som allra bäst i Färjestad slutade han under fyra säsonger mellan 2007 och 2012 (han var i AHL en sväng under den där perioden också) tvåa, fyra, tvåa och etta i lagets interna poängliga. Och sen etta även i Leksand. Det är inte illa pinkat. Sen var han i Schweiz ett år, slutade trea i Rapperswils poängliga, återvände till Färjestad och kom tvåa. Han var så otroligt stabil mellan 35 och 40 poäng år efter år efter år efter år.
Foto: Icon Sportswire
När Mikael Johansson nu lägger av bildas ett tomrum inom svensk hockey. Inte för att han någonsin var en superstjärna eller för att han de facto varit speciellt saknad nu när han varit borta från svensk hockey ett par år. Nej, jag kommer sakna Mikael Johansson för att det känns som en era som går i graven.
Johansson var en av de sista "old school"-centrarna vi hade i svensk hockey. Ni vet de där som plockar upp pucken i egen zon, tar ett par skär, vickar lite på höfterna, har en nacke som går 270 grader och letar spelvägar, och sen levererar en flippmacka. Jag och min kollega och kompis Johan Ekberg, från Värmlands Folkblad, hade en diskussion på twitter där vi kom fram till att Mikael Johansson är den i svensk hockey som gjort flest poäng per skridskoskär.
Han är lite av en light-version av Nicklas Bäckström. De behöver inte vara snabbast, skjuta hårdast, åka mest skridskor. De klarar sig ändå. Men de, och i viss mån Joe Thornton i NHL, är mer eller mindre de sista i sitt slag. Den moderna centern ser helt annorlunda ut.
Den här centertypen åldras ju generellt väldigt väl och det gjorde Mikael Johansson också. Men dessvärre satte skadorna stopp för en karriär som egentligen borde ha hållit på länge till. Jag tror absolut han hade kunnat gå in i SHL och levererat sina flippmackor, gjort sina uppåkningar och höft-vrickningar även den här säsongen. Men kroppen sa ifrån.
Och jag sörjer. Det här kan ha varit spiken i den så kallade kistan för old school-centern i svensk hockey. Det finns ingen spelartyp jag tycker om mer än just den. Därför kommer jag sakna #85 på de svenska isarna.
