Precis som lagen har även vissa spelare levt upp till förväntningarna medan andra inte har gjort det. Här bjuder jag på, i mina ögon, allsvenskans fem största floppvärvningar.

Hockeyallsvenskan börjar sätta sig efter att dryga fjärdedelen av serien är spelad. Några lag (läs AIK och SSK) har inte lyckats leva upp till förväntningarna medan många lag faktiskt har det. Jag skulle vilja påstå att dagens topp fem är inför säsongen topptippade och jag törs påstå att samma lag även kommer att sluta topp fem när 52 omgångar är spelade.

Även spelare har floppat och här ger jag er de fem största missräkningarna:

John Henrion, AIK

Må hända att den forne skyttekungen har för höga krav på sig, men det går inte att blunda för underleveransen från amerikanen. Inte heller för att hans första mål kom i den senaste omgången. Då pratar vi ändå om en spelare som får chans på chans i power play. Men likt hela AIK är förmodligen hans eget självförtroende också fast förankrat i botten. Henrion, som har skottet som sitt signum, har inte fått det att stämma än. Även om han varit nära flertalet gånger och förmodligen har flest ramträffar i hela ligan så hjälper det inte honom från den här listan. Av en spelare i Johns kaliber förväntas inget annat än att poängen trillar in i betydligt högre takt än hittills. Även om det finns fler underpresterande stjärnor i AIK är Henrion den som presterat sämst efter förväntningarna, vilket gör att han ensam från AIK får bära hundhuvudet på den här listan.

Anton Öhman, MoDo

Anton värvades för att leda laget offensivt från sin backplats. Att tränare Björn Hellkvist hade höga förhoppningar på sin adept gick inte att ta miste på då Öhman var den spelare Björn valde att ta med sig på upptaktsträffen inför säsongen. Fram till nyligen har Anton fått chans på chans och då framförallt i hans paradgren; power play. Detta trots att han i ett ganska tidigt skede var både ikapp- och omsprungen av ungtupparna Mattias Norlinder, Tom Hedberg och Victor Berglund som alla tre just nu spelar med ett enormt självförtroende. 

MoDo går som tåget och står noterat för sju raka segrar, vilket gör att man parkerar i toppen av tabellen. I senaste matchen spelade Öhman exakt ingen speltid alls, och med ett så pass skickligt yngre garde som tar steg varje dag skulle jag bli förvånad om Anton blir långvarig i MoDo. För det finns kvaliteter, det har han visat tidigare säsonger, men MoDo är inte i behov av honom just nu och det finns andra lag som är i större behov av spetsen Öhman besitter när han spelar med bra självförtroende.

Nick Olesen, SSK

Nick lever lite i skuggan av fjolårets dansk; Nicolai Meyer. Tyvärr måste jag säga, för Olesens del, är det siffror som i princip inte går att leva upp till. De allra flesta målade upp Nick som lagets nya superdansk, vilket ännu inte har infriats. Även om Olesen knappast är ensam spelare som underpresterar i ett för tillfället ganska grått SSK går det inte att bortse från att förväntningarna var betydligt högre ställda än vad han hittills levererat. Han har dessutom en avstängning under säsongsinledningen som knappast drar upp betyget. Han har en högre växel i sitt spel och skulle behöva några lätta poäng som trillar in på kontot för att få upp självförtroendet. Poäng behövs, både för lagets del men även för hans egen del.

Jake Randolph, Västervik

Det må vara hänt att Randolph var den importspelare klubben hade minst förväntningar på bland Västerviks åtta utländska spelare. Men samtidigt går det inte att se det som något annat än ett misslyckande när en importspelare hamnar i frysboxen i väntan på att någon annan klubb ska ta över spelarens kontrakt. För det är precis det som har hänt. Jacob är fortfarande kvar i Västervik och tränar med klubbens juniorlag i väntan på ny klubbadress. På sex matcher har forwarden (innan han förpassades till frysboxen) mäktat med noll poäng och endast ett ynka skott på mål.

Västervik är det lag jag sett mest i ligan eftersom jag råkar bo i just Västervik och förespråkar att se hockey live. Jag kan utan tvekan säga att Randolph inte håller samma kvalité som ligan i övrigt och jag kan knappt ens minnas hur han spelar hockey när han har pucken. Det måste ses som ett tecken på att det knappast varit särskilt bra. Det finns en uppsjö av yngre svenska förmågor från exempelvis Hockeyettan som skulle gjort det bättre än Jacob. Frågan är bara hur länge Västervik tvingas betala hans lön innan någon annan klubb väljer att testa jänkaren som trots allt gjorde 20 poäng senaste ECHL-säsongen.

Dylan Zink, Karlskrona

Jänkaren Zink kommer från en riktigt poängstark säsong i norska GET-ligan där han inte var långt ifrån att snitta en poäng per match. Jag skulle bli väldigt förvånad om han inte är värvad för att göra poäng, därför är noteringen på endast en assist i det absolut klenaste laget. Dylan inledde säsongen med mycket istid, ibland över 20 minuter per match, för att på sistone stå noterad för under tio minuter i många matcher. Jag tror inte KHK är särskilt nöjda med utfallet av värvningen vilket inte Zink heller bör vara.