I dag är det premiär för "NHL med Uffe Bodin" – en återkommande feature på Hockeysverige Plus med en djupdykning i den gångna NHL-veckan varje fredag. I dag med fokus på Erik Karlsson och San José Sharks tröga start på säsongen.

Åh, ljuva oktober, överreaktionernas månad när det kommer till NHL. 

Varje år går vi i samma fälla. Redan efter några matcher drar vi förhastade slutsatser om spelare och lag. Och inte sällan slutar det med att vi ser dumma när säsongen är över. För vem trodde att St. Louis Blues skulle bli Stanley Cup-mästare vid den här tiden i fjol efter att ha startat säsongen med att förlora fem av sina sex första matcher?

Ändå kan jag inte motstå frestelsen att dra alldeles för tidiga och förhastade slutsatser.

Eller så här... Egentligen vill jag mest kasta ut en fråga som gnagt i mig de senaste dagarna:
Tog Erik Karlsson fel beslut när han skrev sitt åttaårskontrakt med San José Sharks i somras?

Det är en fråga som är korkad på flera plan. Så tillåt mig att utveckla:
1) Det kan aldrig vara fel beslut att tacka ja till en årslön på 11,5 miljoner dollar i åtta år.
2) Det kan heller inte vara fel att bo i Kalifornien.
3) Det är omöjligt att veta vilka andra lag han hade kunnat få anbud ifrån OM han testat öppna marknaden.

Men om man bortser från de här uppenbara fördelarna och tittar på det rent hockeymässigt i ett vakuum är frågan befogad. För jag utgår kallt ifrån att Erik Karlsson huvudsakliga motivation bakom kontraktsförlängningen var att vinna Stanley Cup.

MEDIOKERT MÅLVAKTSSPEL

Att döma av den svaga inledningen på säsongen finns det en del frågetecken kring San José Sharks och var de är på väg. I min genomgång av Sharks inför säsongen frågade jag mig om det här var "sista chansen". Om den här säsongen var den sista möjligheten för en åldrande kärna av stjärnspelare att gå hela vägen och vinna Stanley Cup.

Men kanske stängde det fönstret redan i våras när konferensfinalen mot St. Louis Blus gled dem ur händerna.

Nu lyckades Sharks förvisso vinna säsongens första match i natt, men totalt sett har jag sett fler frågetecken än utropstecken så här långt. Under de här inledande matcherna har laget framför allt sett väldigt ihåligt ut. Backbesättningen känns svag bakom Brent Burns och Erik Karlsson och målvaktsspelet ska vi inte ens prata om. Sharks hade sämst räddningsprocent i hela ligan i spel fem mot fem i fjol och det läckte in en del enkla puckar bakom Martin Jones även i slutspelet. 

Det har det fortsatt att göra under inledningen av den här säsongen. 

Jones, som fram till i fjol sett ut som en habil NHL-målvakt, tycks sakna det självförtroende som bidrog till att göra Sharks till ett finallag så sent som 2016. Kollegan Aaron Dell, som en gång i tiden såg ut som en potentiell förstakeeper i NHL, har inte heller imponerat. 

Det är bekymrande.

I fjol överlevde Sharks det mediokra målvaktsspelet tack vare en blixtrande offensiv. Sedan dess har man tappat kaptenen Joe Pavelski, en nyttig pjäs som Joonas Donskoi liksom Gustav Nyquist som förstärkte laget fint i slutet av säsongen. 

Var det för mycket på en och samma gång?

KOMMER NÄRMARE BEHOVET AV EN REBUILD

Sharks ser tunnare ut än på länge. Så pass tunna att man kände att det var nödvändigt att värva "hem" 40-årige ikonen Patrick Marleau tidigare i veckan. Han tystade oss belackare med två mål i sin första match mot Chicago Blackhawks. Men trots det har jag, utifrån hans svaga säsong i Toronto i fjol, svårt att se att han totalt sett ska göra tillräcklig skillnad för att det ska landa väl i slutändan.

San José Sharks har tagit sig till slutspel i 22 av de 28 säsonger man har spelat i NHL. Ett enastående facit som framför allt säger en hel del om vilken slug och skicklig general manager Doug Wilson är som lyckats undvika de där bestående dipparna som de flesta lag tvingas genomlida förr eller senare. 

Men bortsett från finalplatsen 2016 har den där riktiga fullträffen under eran med Joe Thornton i spetsen.

Och nu är Thornton och Marleau båda 40 år gamla, Brent Burns 34 och Logan Couture 30. Även om det finns en del yngre spelare underifrån med fin potential kommer Sharks närmare och närmare behovet av en rebuild. Om det blir nästa år eller året därpå vet jag inte, men inom en snar framtid är den oundviklig.

Så frågan är hur många år av de åtta Erik Karlsson har framför sig i Sharks som klubben verkligen kommer att kunna utmana om Stanley Cup. Jag har en känsla av att det kommer att bli rätt få.

Men återigen: det är oktober. I juni kanske den här krönikan blir viral av för mig mindre smickrande orsaker.

Foto: USA Today Sports

Tio tankar från NHL-veckan

* Doughty vs. Tkachuk

En rivalitet bestående av munhuggning och lite fysik är aldrig fel. Drew Doughty och Matthew Tkachuk bjöd på bästa möjliga underhållning när Calgary Flames och Los Angeles Kings drabbade samma härom natten. Tkachuk, som håller på att bli den bästa superpesten i NHL, gjorde allt i sin makt för att reta gallfeber på motståndarna och kryddade det med 2+1 när Calgary gick från 0–3 till 3–3 i den matchen. Till råga på allt kom kvitteringen i slutsekunderna efter att Doughty gett bort pucken.

KO Tkachuk? Inte då! 

Doughty lämnade isen med det bredaste flinet den här säsongen har uppbådat. I förlängningen var han nämligen den som skickade in segermålet för Kings. Han passade dessutom på att håna hemmapubliken i Saddledome på ett ganska övertydligt sätt...

Det är bara att njuta av det hälsosamma hatet medan det varar.

Drew Doughty scores the OT winner and quiets the Calgary crowd pic.twitter.com/AMCXti5KSg

— Brady Trettenero (@BradyTrett) October 9, 2019

* Tketchupeffekten

På tal om Tkachuk...
Det fnissades en hel del när Calgary Flames la ut en instragrambild av sin stjärnforward ackompanjerad av en lite olyckligt placerad sargreklam. Vi får hoppas att det är en annan sorts ketchupeffekt Tkachuk upplever på isen.

Can’t believe the Calgary Flames deleted their ketchup erection post pic.twitter.com/9HA53TJ1q3

— PumperNicholl (@PumperNicholl) October 5, 2019

* Neal mot Lucic-trejden

Att Alberta-rivalerna Edmonton Oilers och Calgary Flames genomförde en trejd i somras var häpnadsväckande nog. Att Flames valde att ta emot den uppenbart slutkörde Milan Lucic för att bli av med James Neal var ... chockerande! 

Inte helt oväntat biter trejden Flames i rumpan nu när Neal toppar målligan med sju mål på fyra matcher. Lucic? Han leder utvisningsligan med sina 26 minuter. Och chockerande nog tycks det finnas folk i Calgary som är rätt nöjda med det...

Flames needed Lucic physicality and Oilers needed Neals scoring... so far it’s worked out fine for both teams. Hard to say which team wins when both players are not remotely similar and both teams got what they needed.

— Chase. (@chaser321) October 8, 2019

* Eichel & Dahlin leder attacken

Buffalo Sabres har varit ett av ligans roligaste lag att titta på under inledningen av säsongen. Victor Olofsson är en av orsakerna till det sin återkommande leverans i powerplay. Men det är i första hand firman Jack Eichel och Rasmus Dahlin som ligger bakom den offensiva explosion laget har bjudit på inledningsvis. 

14 poäng från de unga stjärnorna på de fyra inledande matcherna. Håller de på att ändra kulturen i klubben nu?

* Finns det ett bättre lag än Carolina Hurricanes just nu?

De tog sig till konferensfinal i fjol och har förstärkt laget under sommaren. Carolina Hurricanes säsongsinledning har varit mäkta imponerande. Och då har inte ens den tilltänkta storstjärnan Sebastian Aho varit speciellt imponerande. Än.

Sättet som "Canes" klädde av självaste Tampa Bay Lightning på i helgen var enastående . Det blev visserligen "bara" seger med 4–3 efter förlängning, men 44–13 (!) i skottstatistik – varav 16–0 i andra perioden – säger en del om dominansen.

Notabelt efter fyra matcher: "Canes" har bara en enda poänglös utespelare av 18 möjliga hittills – nye backen Joel Edmundson.

That game was so outrageous. Some of these numbers don’t even feel possible.

The Hurricanes had more shots on goal (3) in the 1:53 of overtime than the Lightning had in the final 44:09 combined (2).

— Dimitri Filipovic (@DimFilipovic) October 7, 2019

20 insläppta mål på fem matcher är ett ganska gräsligt facit. Då har Frederik Andersen ändå inte varit dålig. Leafs har gjort en hel del förändringar i laget inför den här säsongen, men det ser ändå lika obalanserat ut som tidigare. Mike Babcock har fortfarande inte hittat ett system som håller tillräckligt tätt för att det ska kännas tryggt. De senaste matcherna har varit bevis på det.

Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

* Skadeskjutna pingviner

Ingen Jevgenij Malkin, ingen Nick Bjugstad, och ingen Alex Galchenyuk. Pittsburgh Penguins säsongsinledningen har mer än någonting handlat om skador. Laguppställningen var fylld med okända namn i nattens möte med Anaheim Ducks, men trots det avgick man med segern tack vare Sidney Crosbys monsterinsats. Och det är väl precis det som håller Penguins ovanför vattenytan – att deras kapten fortfarande är en av världens bästa spelare.

* Playmakern Laine

Patrik Laine befinner sig i delad ledning i NHL:s poängliga just nu. Men inte, som brukligt, på grund av hans målskytte. Nej, i stället har finländaren plockat upp sju assist på sina fem första matcher. Flest i hela ligan tillsammans med fem andra spelare. 21-åringen kanske inte är den där endimensionella målskytten vissa av oss har målat ut honom som.

* Vad händer med Loui nu?

Loui Eriksson var ombytt i Vancouver Canucks premiär mot Edmonton Oilers. Efter det har coachen Travis Green satt honom på läktaren i två raka matcher. Ingen har säkert missat det hallabaloo som utbröt i Vancouver efter Louis kommentarer i en intervju med vår reporter Ronnie Rönnkvist. Hans uttalande var egentligen rätt harmlösa, men i Vancouver krävs det ibland inte ens en gnista för att det ska ta eld. Man hoppas att Greens beslut är baserat på Louis spel och inte är en personlig vendetta.

34-åringen har två år kvar på sitt kontrakt med Canucks efter den här säsongen. Klubben har redan försökt att trejda honom utan att lyckas. Det blir sannolikt ett utköp till sommaren om man inte hittar en annan lösning innan dess.

* Vad händer med mästarnas kapten?

De regerande Stanley Cup-mästarna St. Louis Blues har varit aktiva den senaste tiden. Alldeles innan säsongsstarten trejdade de till sig Justin Faulk från Carolina Hurricanes och skrev omedelbart ett sjuårskontrakt med honom. Därefter dröjde det inte länge innan de hade tecknat ett åttaårskontrakt med Brayden Schenn. Båda kontrakten hade en lönetaksträff på 6,5 miljoner dollar. 

Det har även kaptenen Alex Pietrangelo. 

29-åringen är inne på det sista året av sitt kontrakt och är nästa spelare som general managern Doug Armstrong måste ta ett svårt beslut kring. På öppna marknaden är det inte orimligt att Pietrangelo skulle få ett långtidskontrakt värt 9-10 miljoner dollar per säsong. 

I nuläget har Blues redan närmare 74 miljoner dollar i löneutbetalningar uppbokade nästa säsong. Vi vet inte vad lönetaket kommer att ligga på, men det är inte omöjligt att klubben blir tvungen att göra förändringar om man ska få plats med Pietrangelo också.

Foto: Brian Fluharty-USA TODAY Sports

Veckans NHL-lag

Målvakt:

John Gibson, Anaheim
Amerikanen var NHL:s mest värdefulla spelare under första halvan av förra säsongen. Sedan pallade han inte  hela vägen eftersom Ducks hade ett försvarsspel ihåligare än schweizisk ost under förre coachen Randy Carlyle. Nu har han fått en flygande start på säsongen igen, men med betydligt bättre förhoppningar om att kunna hålla i det. Det är stor skillnad som målvakt när man utsätts för 25-30 skott per match i stället för 40-45 som mer eller mindre var standard i fjol.

Backar:

Rasmus Dahlin, Buffalo
"Sophomore jinx"? Haha, nej, Rasmus Dahlin visar inte upp några tendenser att lida av andraårsforbannelsen. Tvärtom har han rivstartat med sju poäng på fyra matcher för ett Buffalo Sabres som sett hyperintressant ut. Låt Norris-spekulationerna starta redan nu!

Dougie Hamilton, Carolina
Killen som har "anklagats" för att hellre går på museum än ta en öl på krogen med lagkamraterna har fått en magisk start på säsongen. Fem poäng (2+3) på fyra matcher och stabilt spel i båda ändar av isen.

Forwards:

Patrik Laine, Winnipeg
Snacka om stark återkomst till Winnipeg efter den utdragna lönekonflikten. Tio poäng på fem matcher, varav sju assist. Är Laine på väg att lägga det tunga fjolåret bakom sig?

Mika Zibanejad, N Y Rangers
Fyra poäng i premiären – fyra poäng i andra matchen. Rangers har inte spelat fler matcher sedan Zibanejads hattrick mot Ottawa Senators, men åtta poäng på två matcher gör det omöjligt att neka honom en plats här. 

James Neal, Edmonton
Sju mål på 63 matcher i Calgary i fjol – sju mål på fyra matcher i Edmonton nu. Det behövs ingen annan motivering till hans plats här.