Den förre SHL-spelaren Jan Ericson blir borta från tränarbänken i en månads tid efter att ha fallit på en träning och slagit huvudet i isen. Henrik Skoglund efterlyser nu att även tränare bör bära hjälm på träning. Om inte annat för att vara föredöme för kommande generationer.

Jag var ett av få barn på 80-talet som bar cykelhjälm. Med en blå störtkruka av frigolit i kombination med glasögon och tandställning var töntstämpeln ofrånkomlig när jag susade runt på min vitsvarta BMX. Vid ett tillfälle, när ingen vuxen såg på, gav jag mig iväg utan cykelhjälm. Kraschen och hjärnskakningen kom som ett brev på posten och efter stygnen i pannan och kaskadspyorna på akuten har ingen behövt tjata på mig att använda cykelhjälm.

Idag är det annorlunda och varenda unge man ser bär cykelhjälm. Det är inga konstigheter längre och ifrågasätts inte. Min sexårige son tränar och tävlar i mountainbike och när han fick sin senaste hjälm så var det närmast av högaktningsfull stolthet han iklädde sig den. Det är den nya tiden som gäller och det är inte töntigt längre att bära huvudskydd.

I onsdagens match mellan Borås HC och Troja saknades huvudtränaren Jan Ericson. Ni vet den förre SHL-spelaren i Rögle och AIK. Igår gick klubben ut med varför och anledningen var att han ska ha fallit illa under en träning, slagit huvudet i isen och är nu inlagd på sjukhus. Ericson, som inlett piggt med nykomlingen Borås, kommer nu bli borta i en månad med hjärnskakning.

Här vill jag noga understryka att jag inte vet ett endaste skvatt om huruvida Ericson bar hjälm eller inte på ovan nämnda träning. Han kan ju ha slagit i huvudet ändå och drabbats av en hjärnskakning. Men det är själva grejen jag vill avhandla här och inte just Ericsons olycka.

För man kan anta att han saknade hjälm. Det ser man nämligen på i stort sett varenda träning runt om i Hockeysverige. Tränarna, med några få undantag, åker omkring med bart huvud, alternativt keps eller mössa. Jag har länge undrat varför det ser ut på det sättet. Men jag hittar inga svar.

En del skulle säkert hävda att det handlar om någon slags machokultur. Det tror inte jag att det gör, inte heller rädsla att få en töntstämpel på sig tror jag är en anledning. Hockeyvärlden och människorna i den idag känns lite för modern för det..

Jag tror snarare att det handlar om en vanesak. Det har ”alltid varit så” att tränare inte bär hjälm och det har blivit någon slags regel. Är det inte jäkligt märkligt ändå? En olycka händer på sekunden och skulle den hålla sig framme och ett oskyddat huvud träffar isen i full fart så...Ja, ni kan själva räkna ut hur illa det kan gå. Jag har tidigare belyst det märkliga i att nästan ingen hockeyspelare bär halsskydd, trots att en vass skridskoskena mot en blottad hals kan sluta i tragedi. Vi minns alla Bengt Åkerbloms fruktansvärda olycka som slutade med att han miste livet.

Jag vet att HV71:s assisterande tränare Nicklas Rahm bär hjälm på träningarna. Klokt. Men på rak arm kommer jag inte på någon mer av alla tränare som gör det. Här kan jag känna att samtliga tränare på toppnivå borde ta något slags ansvar för kommande generationer. Massvis med ungar kollar på träningarna och vi snackar om att spelare och ledare i elitklubbar bör vara föredömen. Det gäller även i den här grenen kan jag tycka.