Ikväll tjuvstartar Hockeyettan med mötet mellan Visby/Roma och Hammarby som sedan följs av en helg fullsmockad med efterlängtade matcher. När grundserierna nu rullar igång är det några saker jag är lite extra nyfiken på att följa.

Givetvis ska det bli oerhört intressant att se hur storfavoriter som Boden, Troja/Ljungby och Mariestad håller för trycket. Det är lag som på papperet ser väldigt vassa ut och som nu förväntas prestera. Likaså ska det bli kul att bevittna hur den bittra rivaliteten mellan hårdsatsande Nybro och Kalmar utvecklar sig, om Östersund tillslut kan få ut potentialen som borde finnas i truppen, om Hudiksvall och Tranås kan bygga vidare på fjolårssuccén och hur mycket nostalgi egentligen är värt i Huddinge.

Men vid sidan av de uppenbara storheterna finns ett helt gäng outsiders som jag kommer följa med lite extra stort intresse den här hösten.

Då tänker jag till exempel på Forshaga. Vårens framgång med playoff 2-spel var ingen slump. Det finns rutin och klass i truppen och när de väl fick vara någorlunda skadefria kom den också fram. Nu har de fått behålla stora delar av truppen och har dessutom spetsat till den. Först med Robin Sterner och på sluttampen även med Johan Erkgärds som drog ett viktigt lass i Grums ifjol och Filip Nordström som nosade på ett allsvenskt kontrakt med Mora men nu kommer tillbaka. Visst är det lite Huddinge-varning här, att många av de bästa spelar där för att det är bekvämt, för att de vill vara i Värmland. Men Forshaga ser giftiga ut. Räcker det till Allettan?

Då tänker jag till exempel på Strömsbro, nykomlingen med de storvulna ambitionerna. Gävle-klubben vill vara i Hockeyallsvenskan inom tre år, men försäsongen har kantats av svaga resultat och rykten om att herrarna i det forna division 2-gänget är alldeles för dåligt tränade. Det blir en story att följa hur Strömsbro egentligen kommer att stå sig i Hockeyettan. Ambitionen att bygga kring Gävle-anknutna killar är lovvärd och det finns en hel del klass på många händer i truppen.

Då tänker jag till exempel på Halmstad som på papperet ser ut som en jumbokandidat i den södra serien trots att de förstärkt klokt och spetsigt. Söderserien kommer som skrivits en miljon gånger vid det här laget bli oerhört jämn och tät den här säsongen. Det är så pass många lag som storsatsar att Halmstad med sina små resurser namnmässigt över huvud taget inte kan vara med och konkurrera. Men ett bra gäng halvskadade åldermän har försvunnit och ersatts av eldiga ynglingar, i Sebastian Åkesson har de hittat en förmodad lekkamrat till Martin Pärna och några av russinen de plockade ur havererade Helsingborg är synnerligen smaskiga. Hur mycket bättre än en jumboplats är de?

I söderserien hittar vi också Mörrum och HC Dalen, spännande outsiders som ingen riktigt vet var de står, men där jag anar att Dalen är underskattade och Mörrum om möjligt än mer omöjliga att förutspå. Deras respektive resor kommer bli väldigt spännande att följa.

Samtidigt är jag också oerhört intresserad av att se hur importspelarna från lägre nivå kommer att kunna hävda sig i Hockeyettan. Jag tänker då naturligtvis på Kiruna AIFs två BeNeLiga-värvningar Kyle Brothers och Cheyne Matheson och division 2-kanadickerna Sean McGovern och Anthony Paskaruk som hämtats från Åmål till Tranås respektive Kiruna IF.

Ryker Leer i Visby/Roma ser också spännande ut, för att inte tala om lagets finska centerförvärv Teemu Huttu.

Sen måste jag förstås också tillstå att det ska bli ganska intressant att se hur skiftet från hård till mjuk ledning kommer fungera i Boden och Huddinge och hur nybyggena i Nyköping och Borlänge kommer att te sig.

Och vem blir den mest lyckade profilvärvningen? Marcus Paulsson? Per Savilahti Nagander? Stefan Gråhns? Conny Strömberg?

Själv är jag på hemligt uppdrag och missar all premiäraction under fredag och lördag, men räknar med att göra säsongsdebut i Sveriges kanske kallaste ishall i Kumla på söndag när det vankas premiärderby mot Lindlöven.

Jäklar så skoj att det äntligen drar igång på riktigt.