Han var den prisade storvärvningen inför säsongen. Nu står det klart att Niklas Lihagen lämnar Köping redan innan det roliga hunnit börja.

Men frågar ni mig behöver det inte vara särskilt dåligt.

Det grundar jag naturligtvis inte på att Niklas Lihagen skulle vara en oskicklig hockeyspelare. Han må vara 35 år fyllda (36 senare under hösten), men det finns mycket hockey kvar i den sargade kroppen.

Men det är ju så här att Niklas Lihagen ska vara en ledare. Han har egenskaperna, han har skickligheten och han ska vara en som går i bräschen och leder sitt lag.

Om det nu är så att den hundraprocentiga möjligheten att lägga ner all tid inte finns där (vilket man kan läsa lite mellan raderna i beskedet om att han lämnar), på grund av jobb och civil situation. Något man naturligtvis kan ha den fullaste förståelse för hos en åldrande lirare som sliter i Hockeyettan för brödsmulor. Då är det nog ändå bäst att han inte är där.

För sådant där smittar. Ledande spelare som inte har möjlighet ge allt, som kanske måste ha lite gräddfil för att få ihop det, sänder signaler till andra att ha samma approach. Det är nog det bästa för alla parter att en Lihagen som inte kan ge allt kliver åt sidan innan säsongen drar igång. Det låter som rätt prioritering att göra för alla.

Hur klarar sig då Köping utan sin tilltänkte stjärna?

Ganska bra skulle jag tro. Faktum är ju att värvningen av Lihagen var lite okarakteristisk för att vara Köping från första början. Klubben har ju förlitat sig på att förädla doldisar snarare än värva rutinerade pjäser och varit väldigt framgångsrika på det sättet.

Det handlar mer om kollektivet i Köping och även om Lihagen naturligtvis är ett tungt tapp kan gruppen som helhet garanterat sluta sig och göra något bra av det här ändå.

Det hade varit ett betydligt tyngre slag för många andra klubbar.

* * *

1-0, 0-1, 1-0.

Det är de aningen lustiga siffrorna för Östersunds tre senaste träningsmatcher mot Brunflo, Borlänge och Hudiksvall.

Imponerande ett insläppt mål på tre matcher. Eller futtiga två mål producerade framåt på tre kamper.

Man kan välja att se det positiva eller negativa i det beroende hur man väljer att vinkla. Men konstateras kan ändå att laget gör en synnerligen målsnål försäsong.

Men å andra sidan, mot Hudiksvall igår saknades Linus Wernerson Libäck, Pontus Wernerson Libäck, Marcus Fornell, Elias Bjuhr och Tony Söderman. Det är inga dåliga offensiva pjäser att avvara så det är kanske inte så konstigt att offensiven blir haltande.

Positivt dock att det var provspelande Jesper Schiöler som gjorde målet. Där kan man tala om gott första intryck.

När det gäller Hudiksvall är det väl på något sätt lite symptomatiskt att laget efter att ha plockat in Per Ljusteräng för att lyfta offensiven blir nollade i sitt genrep.

Men fansen behöver knappast vara oroliga, det blir andra bullar när serien drar igång.

* * *

Igår kunde Väsby stolt presentera Fredrik Falk som klar för en återkomst i klubben. Det blev ju ingenting med Vita Hästen efter sommarens tryout och har spekulerats om Huddinge, men nu blir det alltså raka vägen tillbaka till norrort.

Falk spetsar backsidan i Väsby och det är väl knappast något snack om att laget kommer bli att räkna med i vinter igen.