Det är inte många inom svensk damishockey som fortsätter spela efter sin 30:e födelsedag. AIK:s veteran Erica Udén Johansson, nyss fyllda 30 år, är därför nästan unik inom SDHL.
– Det hade jag inte trott på själv då jag var liten, säger hon till hockeysverige.se.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Sundsvall är ett starkt hockeyfäste. Från trakterna kommer lag som Timrå, Heffners/Ortviken, Sundsvall, Njurunda och så vidare. Just Njurunda har bland annat fostrat spelare så som Henrik Zetterberg, Fredrik Modin och Erik Gustafsson. Därifrån kommer även en av Sveriges bästa spelare på damsidan, Erica Udén Johansson. Men för att hon ska kunna fortsätta spela elithockey har hon varit tvungen att flytta från sin hemstad och går nu in på sin andra säsong i AIK.
– Varför damhockeyns inte lyckas i Sundsvall? Jag vet faktiskt inte riktigt varför och har inget bra svar på det, säger förra OS-spelaren då vi slagit oss med på ett café inne på Karolinska Sjukhuset är hon just nu går på en utbildning för att bli fysioterapeuts.

Innan Udén Johansson flyttade ner till Stockholm var hon en säsong i Gävle, som även det är en stark hockeystad.
– Jag vet inte om jag tycker det är någon större skillnad på intresset för damhockeyn i Gävle jämfört med Sundsvall. Däremot hade Brynäs ett nära samarbete med Clockwork. Bland annat hjälpte dom min sambo med att få jobb i Uppsala.
– Det passade även bra nu då vi flyttade hit ner för då kunde han fortfarande jobba kvar i Uppsala. Brynäs hade kontakter som kunde hjälpa till så vi kunde få jobb.

Kände du det som ett nederlag att behöva flytta ifrån Sundsvall för att kunna fortsätta spela elithockey?
– Klart att jag känner så på ett sätt. Samtidigt hade jag flyttat därifrån tidigare också för att gå på college. Dessutom var jag en sväng i Modo och en i Segeltorp.
– Jag kände mer att det här var vad jag måste göra för att kunna fortsätta spela, så det blev ingen större grej ändå.

Liga för hockeygymnasier? "Varför inte"

Den som var damhockeyns staka person i Sundsvall under många år var Lars 'Sparven' Johansson, pappa till AIK-forwarden. Numera jobbar han på Sundsvalls Hockeys kansli.
– Han orkar inte längre hålla på med damhockeyn där eftersom han dragit det här lasset sedan jag var 15 år och dom startade damhockeyn, men innan dess också. Det blev för mycket och han orkade inte pusha länge.
– Han tycker att det ska finna möjligheter där uppe, men nu är det andra eldsjälar som ska få dra det lasset i stället.

Du som varit på college vad kan vi ta med oss därifrån för att kunna ge tjejer som spelar hockey bättre förutsättningar?
– Det är skillnad eftersom det är skola där och inte en klubb. På så vis är det även en enorm skillnad på budgeten.
– Sedan finns regeln i NCWA att samma sak som du ger till herrarna måste du ge till damerna och tvärtom. Bara en sådan sak gör att det blir bättre för damerna. Sedan beror det på vilken skola du kommer till, vilken ekonomi dom har och vilken sport det går bäst för just där. 

Erica Udén Johansson tycker att det låter som en bra idé att starta upp en liga för Sveriges hockeygymnasier. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Kan det vara en idé att låta våra hockeygymnasier ha en egen liga där skolorna spelar mot varandra?
– Ja, varför inte. Jag ser inga större problem i att dom skulle kunna ha en serie. Då har man ändå laget att köra med där. Vi har ändå kvar problemet med att vi inte har tillräckligt med folk för seniorlagen. Då behövs tjejerna som går på gymnasiet i dom lagen.
– Får vi till en ökad mängd tjejer som spelar så vi kan få till en riktig juniorverksamhet där spelarna får ta tid på sig att utvecklas för att sedan gå över till senior, då tror jag att det skulle vara en jättebra idé eftersom tjejerna får både bättre och jämnare motstånd.

Nu sitter en del 15-16 åriga tjejer på bänken i SDHL utan att få speciellt mycket speltid, vilket inte gynnar varken den individuella spelarens eller svensk damhockeys utveckling.
– Exakt. Det hämmar deras utveckling eftersom dom tjejerna hamnar efter. Då måste dom ta igen det senare, det vill säga om tjejerna inte har den stenhårda disciplinen att hela tiden jobba stenhårt för att ta en plats.
– Jag tycker att det borde bli mer som killarna har, att få mer tid på sig till man kommer upp till J20 om man nu inte är en extrem talang.
–  Idag på damsidan ska man vara senior redan vid 15 år. Det säger sig själv att det inte riktigt fungerar. 

Pluggar på Karolinska

Erica Udén Johansson har haft förmånen att kunna spela hockey på heltid under delar av karriären, vilket är få förunnat.
– Ja, jag har kunnat göra det under två, tre säsonger. Däremot skulle jag inte säga att jag tjänade enorma summor. Jag tjänade så jag överlevde från månad till månad.
– Jag hade så pass att jag kunde lägga full fokus på hockeyn. Däremot får jag dras med det efteråt. Till exempel har jag noll i pension-spar då jag är 30 år. Jag kommer ungefär få jobba fram till det att jag dör, säger Udén Johansson med ett skratt och fortsätter:
– Det har i alla fall hjälpt mig att kunna ha den här tiden för återhämtning och köra det här finliret som jag kanske inte hade hunnit med annars, extraträning på vissa moment. Annars blir det kanske bara tid för det som du måste göra med laget i träning.
– Under senaste säsongen i Sundsvall kunde jag bara spela hockey, men det kunde jag göra även under min säsong i Brynäs. Då hade jag dessutom SOK-stöd. Hade jag inte haft det så hade jag fortfarande behövt jobba även om det inte varit full tjänst. 

Under hela karriären har 30-åringen från Njurunda till och från valt att plugga vid sidan av hockeyn. Just utbildningen är också något som hon tycker är en viktig bit.
– Utbildning har varit viktigt för mig. Dels för att jag inte riktigt vetat vad jag vill bli. Nu vet jag vad jag är inriktad på, men specifikt vet jag inte ännu. Jag tycker om att hjälpa till med idrottsrelaterade skador, vilket det mest varit så här långt. Jag har även fått upp ögonen mer för vad fysioterapeuter mer kan göra..
– Samtidigt har skolan varit ett sätt att få mer tid för hockeyn. Dels för att man kan studielån och få bidrag därifrån. Samtidigt blir man inte lika låst som på ett jobb. Det har funkat bättre för mig att spela och gå i skolan än att spela och ha ett jobb. 

Erica Udén Johansson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur fungerar det nu då du spelar i AIK och pluggar på Karolinska?
– Det funkar ganska bra…

Hur ser en vanlig skol och hockey-dag ut?
– I morse ringde klockan 05.40. Efter det cyklade jag till hallen eftersom vi skulle på is klockan sju fram till åtta. Sedan cyklade jag hit. Här har vi haft föreläsning från nio. Idag slutar vi tidigare, vid två. Annars har vi föreläsningar till fyra.
– I och med att vi tränade på morgonen är jag klar med den, men då har jag istället har jag en massa plugg jag måste göra. Normalt är jag annars i hallen från fyra och några timmar framåt för is och fys. Oftast käkar jag middag vid halv nio, nio. Sedan är det bara hopp i säng.

När får du tid att träffa din sambo, Marcus?
– Vi har setts ganska mycket under sommaren, men han vet vad som gäller. Vi får ta vara på kvällarna vi har. I och med morgonträningarna vi har i AIK har det blivit lite enklare. Det blir inte bara ”Hej, god natt, vi ses imorgon”, säger Erica Udén Johansson med ett lätt skratt.

Idrottar din sambo?
– Nej, det gör han inte. Han är inte hockeyintresserad, men han är motorintresserad. Det har varit en resa för honom också.

Hur motorintresserad är du själv?
– Det har inte varit så mycket, men lite har jag blivit. Dessutom har jag tagit MC-kort, men jag har dock ingen hoj. Det kommer väl också, men än så länge får jag cykla till skolan och Ritorp. 

Det är inte många damspelare som fortsätter spela efter att ha fyllt 30 år. Erica Udén Johansson har nyss nått den åldern men planerar inte på att sluta i nuläget. Foto: Ronnie Rönnkvist.

"Jag känner att jag inte är riktigt klar ännu"

Erica Udén Johansson är nästan unik i svensk damhockey eftersom hon är 30 år och fortfarande spelar i SDHL.
– Det hade jag inte trott på själv då jag var liten…

Du har två år kvar på skolan, tror du att du spelar fortfarande då skolan är klar?
– Det vet jag inte. Nu blir det ett år i taget. Jag tycker att det är kul, men motivationsbristen finns i sommarträningen, skrattar 30-åringen och fortsätter:
– Jag vet vad som behövs för att spela på den nivå jag vill vara på. Där känner jag att det blir jobbigare och jobbigare för varje säsong. Som sagt var, ett år i taget så får jag se hur jag känner.

Hur ska vi få flera tjejer att inte lägga av för tidigt?
– En del är att inte få den här seniorexponeringen i för ung ålder. Många som är 15-16 år får prova på allt det som en seniorspelare gör. När du testat på det till du är 22 år, då har du ändå spelat i sju år, då finns det inte så mycket nytt att leta efter eller söka sig till.
– Det är den inre drivkraften man måste ha, att hitta ett sett att fortsätta utvecklas med. Hittar du inget att du vill till VM, landslaget, vinna SM guld eller komma till OS så tröttnar du. Varför ska man lägga ner den tiden då? Jag tror att våra tjejer exponeras för tidigt.
– Kan vi få juniorerna att stanna kvar som juniorer, utvecklas och få med sig hela paketet och inte bara få med sig spetskompetensen och jobba vidare med den, då tror jag tjejerna skulle hålla sig kvar längre.
– Sedan handlar det också om att få hjälp med att få vardagen att fungera. Vi som är över 25 år och fortfarande spelar kämpar dagligen med att få ihop vardagen. Unga tjejerna hör att vi klagar. Då tar dom till sig det, tänker jag, och vill också ha mer. Får dom inte det då skiter dom i det. Du ska inte behöva jobba arslet av dig för att kunna spela hockey.

Vad driver dig att fortsätta spela säsong efter säsong?
– Jag vet faktiskt inte riktigt (skratt). Jag tycker det är kul och skapar ett driv. Samtidigt har jag inte fått ut allt jag velat ge. Därför drivs jag framåt och fortsätta vill spela. Jag känner att jag inte är riktigt klar ännu.
– Jag kände efter OS att nu är det stopp. Sedan kände jag att det inte var så här jag ville avsluta min karriär. Då spelade jag ytterligare en säsong. Då kände jag att hockey faktiskt var kul igen och bestämde jag att det får bli minst ett år till.