Trots att det varit stora svenska framgångar i turneringar sedan starten 2014, där ett svenskt lag stått som segrare fyra av fem gånger, har Champions Hockey League aldrig riktigt fått något fotfäste hos den svenska hockeypubliken.

Fjolårssäsongens vinnare Frölunda snittade, trots stora sportsliga framgångar, bara drygt 3 900 åskådare per match den gångna säsongen. Då ska vi också komma ihåg att den siffran är REJÄLT uppumpad av den fullsatta finalmatchen mot München i Scandinavium, annars hade göteborgarnas publiksnitt landat på ytterst blygsamma 2 545 åskådare per match. Det är ungefär en fjärdedel av den publik som Frölunda lockade till sina SHL-matcher den gångna säsongen.

En fjärdedel.

Att locka publik till dessa CHL-matcher har alltså visat sig vara svårare än att sälja snö till eskimåer. Det är väl inte mycket som talar för att de svenska publiksiffrorna ska skjuta i höjden den här säsongen heller, men trots att publiken sviker finns det, enligt mig i alla fall, en hel del charm med denna i så många fall kritiserade turnering.

GÖR HOCKEYN BÄTTRE PÅ SIKT

Personligen är jag försiktigt positivt inställt till turneringen. Här är jag förmodligen i minoritet bland de svenska hockeyälskarna. Visst, det går att göra sig lustig över den bristande kvalitén på lagen från ishockeyns blåbärsnationer som görs till slarvsylta av de svenska storklubbarna. 

Samtidigt öppnar turneringen upp för ett utbyte där klubbarna kan se och lära från varandra och där klubbarna från de mindre traditionella hockeynationerna får lära sig av Europas bästa. Det är jag övertygad om kommer göra både turneringen och hockeyn överlag jämnare – och bättre – på sikt.

Sen tror jag inte att supportrar till Luleå och Frölunda tycker att det är skittråkigt att kunna åka till Belfast respektive Cardiff, ta en (EN!) öl på stan för att sedan gå och se sitt favoritlag spela hockey i stan. Men vad vet jag?

Samtidigt ska man komma ihåg att de svenska lagen inte bara ställs mot sketna blåbärslag i den här turneringen. Ta Skellefteå den här säsongen som exempel. I gruppspelet ställs man den här säsongen mot ett Jesse Puljujärvi-dopat Kärpät och den schweiziska storklubben Bern – två lag som förmodligen kommer göra så att västerbottningarnas CHL-äventyr tar slut redan i gruppspelsfasen.

Även Färjestad får en riktig värdemätare i gruppspelet då de ställs mot fjolårets finallag München.

KHL-KLUBBARNA MÅSTE HOPPA PÅ TÅGET

Det går samtidigt inte blunda för att CHL brottas med en hel del problem. Publikproblematiken är ett, statusen ett annat (även om dessa problem inte finns i samma utsträckning i andra länder som i Sverige). Det största problemet turneringen har, i alla fall i mina ögon, är avsaknaden av KHL-deltagande. Jag är i grund och botten mycket positivt inställt till turneringen, den har en enorm potential, men då måste även de bästa lagen vara med.

Skala ner de deltagande lagen från 32 till 24, få med KHL-klubbarna på tåget och skala bort några av blåbärsklubbarna så har vi en turnering som helt plötsligt känns betydligt intressantare, jämnare och överlag mer tilltalande. Det fördes diskussioner mellan CHL och KHL förra säsongen, men KHL-klubbarna ska ha viljat välja vilka lag som ska delta. 

Det har också funnits önskemål från KHL:s sida att de ska få en friplas till kvars- eller semifinal, vilket så klart inte är acceptabelt. Någon gång bör dock CHL och KHL kunna hitta en kompromiss som gör att även Europas bästa klubblag kan delta i Europas största klubblagsturnering.

Pengar brukar annars vara något som är av stort intresse för KHL-klubbarna, och just prispengarna kommer att öka stadigt de kommande åren. När det svenska avtalet med CHL löper ut 2023 tilldelas vinnaren sju miljoner kronor totalt – mer än dubbelt så mycket som Frölunda fick för sin CHL-triumf förra säsongen. Den här säsongen tilldelas vinnaren 4,3 miljoner kronor – långt mycket mer än de 1,3 miljoner kronor Färjestad fick för att vinna SHL:s grundserie den gångna säsongen. Förhoppningsvis ökar statusen på turneringen i samma takt

Allt är med andra ord inte kattpiss med CHL.

***

Ett litet CHL-tips för våra svenska krigare kanske vore på sin plats?

Som ovan nämnt tror jag att Skellefteå får det tufft att ta sig ur sin grupp med Kärpät, Bern och vargbrännarna från Grenoble (ja, de heter faktiskt så).

Djurgården bör ta sig vidare från sin grupp (Mannheim, Vienna Capitals och Tychy) utan några större problem, Frölunda likaså (som har svensklaget Graz, Mountfield och Cardiff i sin grupp). Även Luleå (Liberec, Augsburg och Belfast) bör ta sig vidare utan att några som helst problem.

Jag tror även att Färjestad kravlar sig vidare till åttondelsfinalerna, dock har värmlänningarna efter Skellefteå den tuffaste gruppen av de svenska lagen. Red Bull München har slagit Malmö under försäsongen och tog sig hela vägen till final ifjol, medan Ambrì-Piotta inte ska avfärdas som någon enkel motståndare. Slovakiska Banska Bystrica bör man dock kunna plocka sex säkra poäng mot.

Väl i slutspelet är det svårt att sia om avancemang och så vidare, då det är i princip omöjligt att veta vilka som möter vilka i potentiella åttondelsfinaler. Men om jag tvingas tippa en slutvinnare av turneringen har jag svårt att gå emot Frölunda efter de tidigare visat att de tar denna turnering på största möjliga allvar och det faktum att de har ett SNUSKIGT bra lag i år.

/@rasmuskagstrom