"Utan ekonomiska stödet från mina föräldrar hade det inte gått"

Efter fyra raka SM-guld och spel i både VM och OS beslutade sig Rebecca Stenberg för att lägga av efter vårens mästerskapstitel med Luleå. Detta blott 26 år gammal. Beslutet grundade sig till stor del i den ekonomiska verklighet som damspelarna lever med.
– Jag har ledsnat på att ha den här situationen, säger hon till hockeysverige.se. 

Konflikten mellan spelarna som bojkottade Damkronorna och Svenska ishockeyförbundet har varit det mest debatterade samtalsämnet i svensk hockey senaste veckan. En av punkterna som gjort att 43 spelare gick ut i strejk i förra veckan är att de ekonomiskt sett går minus på att representera landslaget. Verkligheten för spelare i SDHL i dag är att i princip alla jobbar eller pluggar vid sidan om sitt hockeyspelande. Det gör att många tvingas avsluta sin satsning på hockey i ett tidigt skede.

En av dem som gjort det är Rebecca Stenberg, 26.

Efter förra säsongens SM-guld med Luleå, hennes fjärde i ordningen, la hon skridskorna på hyllan.
– Det har tagit en längre tid att ta det här beslutet och inget jag kom på en dag att ”nu ska jag sluta”. Det här har växt fram och jag har känt under några år att jag inte kommer kunna spela så länge på grund av den ekonomiska situationen, berättar Rebecca Stenberg för hockeysverige.se och fortsätter:
– När jag sedan fick spela OS (2018) nådde jag ett av mina största mål inom hockeyn. Nu hade jag fått vara med om det och tagit många guld så jag kände att jag var ganska klar. Det här växte fram under säsongen kan man väl säga. 

"UTAN DET STÖDET HADE DET INTE GÅTT"

Det var ett evigt pysslande för att få ihop vardagen med både jobb och träning för den Piteåfostrade forwarden.
– Jo, så har det varit. Framför allt under senaste åren har jag fått pussla, men sedan jag riktigt bestämde mig för att satsa på OS, sommaren innan turneringen, har jag fått ekonomiskt stöd från mina föräldrar. Utan stödet hade det inte gått.   
– Jag behövde inte ta så många jobbpass vid sidan av hockeyn utan fick stöd av föräldrarna så jag kunde träna och få återhämtning. Jag har heller aldrig haft något SOK-bidrag eller liknande. Det är alltid föräldrarna jag har haft stöd av och det är jag väldigt tacksam över. 

Om du hade haft en ekonomisk ersättning så att du inte hade behövt jobba, hade du då fortsatt spela?
– Jo, det tror jag. Jag älskar fortfarande sporten och hela den biten. Jag har älskat varje sekund av den här säsongen och försökt njuta så mycket som möjligt sedan jag tog det här beslutet. Men jag har ledsnat på att ha den här situationen.
– Jag hade nog fortsatt om det var annorlunda och om jag hade kunnat ha hockeyn mer som ett jobb. 

Om du ska plocka ut tre höjdpunkter i karriären, vad blir det då?
– Det första jag alltid tänker på är junior-VM i Chicago 2010. Då var det inte så mycket uppmärksamhet kring damhockeyn. Ännu mindre kring juniorlandslaget. Det var riktigt häftigt för vi tog brons och det var den första stora turneringen jag var med på. Jag kommer ihåg att jag dessutom gjorde tre mål i bronsmatchen, säger Rebecca Stenberg med ett skratt innan hon ger sig på minne två:
– Första SM-guldet med Luleå kommer alltid vara speciellt. Vi hade haft en lång resa sedan vi var Munksund och fick kvala oss kvar i Riksserien, som det hette då, till att stå högst upp på pallen. Att dessutom få vinna guld första säsongen vi var Luleå var riktigt häftigt.
– Sedan är det faktiskt OS även om det inte riktigt gick vår väg resultatmässigt. Det var så häftigt med allting runt omkring och själva upplevelsen, men även matcherna och att få vara i en OS-by. 

Rebecca Stenberg med SM-bucklan i våras.Foto: Bildbyrån/Simon Eliasson

"DET BLEV VERKLIGEN EN SAGA"

Rebecca Stenberg fick dessutom avsluta karriären med att vinna SM-guld på hemmaplan.
– Det har varit målet sedan sommarträningen startade. När jag sedan fattat beslutet att sluta efter den här säsongen blev det ett ännu kraftigare mål. ”Nu måste jag verkligen avsluta på topp för att känna mig riktigt nöjd”.
– Sedan hade jag med lite perspektiv känt mig nöjd ändå, men det blev verkligen en saga. Det var häftigt, men jag tror inte att jag riktigt har kunnat smälta det ännu. 

Många slänger sin hockeyutrustning efter karriären, men så långt har ännu inte svenska mästaren, Rebecca Stenberg, gått.
– (Skratt) Just nu är den faktiskt hemma i Piteå hos mina föräldrar. Jag tror inte att jag ska slänga utrustningen utan den får vara kvar. Det är lite minnen i sådana grejer också. När jag sedan får barn vill jag kanske åka skridskor med dom och så där. 

Vad kommer du att hitta på framöver?
– Nu har jag tagit mina grejer och flyttat ner till ”Ö-vik” tillsammans med min kille. Jag har börjat jobba 75 procent på ett gym här. Vi får se var det leder. Det är ett lite nytt liv, men det känns spännande, kul och utmanande. 

Kan du se dig själv i en ledarroll inom hockeyn i framtiden?
– Det har jag absolut inte uteslutit. Just nu vill jag få lite distans till det, men det är verkligen ingen omöjlighet.