"Var dit jag ville så fort jag fick höra att dom hört av sig"

Tredje NHL-säsongen - tredje klubben. Efter spel i Los Angeles och Calgary vill Oscar Fantenberg nu spela till sig en fast plats i Vancouver Canucks.
- De har något bra på gång, säger han om nya klubben.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Under förra säsongen trejdades Oscar Fantenberg från Los Angeles till Calgary. Efter säsongen blev han en så kallad free agent och hade med det fritt att söka ett nytt kontrakt inom NHL. Valet föll till slut på Vancouver där han blir lagkamrat med bland andra Alexander Edler, Loui Eriksson, Jacob Markström och inte minst Elias Pettersson.
- Jag har alltid tyckt att Vancouver är väldigt fin som stad. Som lag tycker jag att dom har någonting bra på gång, berättar 27-åringen från Ljungby när hockeysverige.se träffar honom på ett café i Jönköping där han är på plats för att träna.
- Det var väldigt kul att höra att dom var så pass intresserade som dom var och det var dit jag ville så fort jag fick höra att dom hört av sig.

Beskedet att det till slut skulle bli just Vancouver fick han en av sista dagarna i juni.
- Det var några klubbar som hörde av sig. Jag vägde för- och nackdelar lite. Sedan var det en del om hur jag ville ha det i kontraktet.
- Sista dygnet var det mycket samtal med agenten, lite fram och tillbaka och förhandlingar.

Vad var det som lockade med just Vancouver?
- Som jag sa tycker jag att dom har någonting på gång. Vancouver har ett ungt lag och många bitar i laget som kan bli bra.
- För min egen del kändes det verkligen som dom ville ha mig dit, att dom har en bra bild av mig som hockeyspelare och person. Det är också något jag vägde in, att dom inte bara slängde iväg kontrakt för att fylla ut. Dom såg att jag kan tillföra någonting, vilket också var något som lockade.

Hur ser du på din roll i laget?
- Vi har inte pratat om det ännu. Jag pratade med tränaren någon dag senare. Då frågade han mig om vad jag tycker att jag är för spelare men också lite om vad dom tror och vilka förväntningar dom har på campen, vad som komma skall där för att förbereda mig lite.
- Vad jag har hört är det en ganska intensiv och tuff camp så dom försöker nog bara förbereda mig så bra som möjligt så jag är redo då jag kommer dit.
- Sedan handlar det om att slåss om platserna. Vi har en ganska bred backbesättning så för mig blir det att slå mig in i laget. Det gäller att ta för sig direkt. 

HAR INGEN GIVEN PLATS

Just defensiven ser väldigt stark ut i Vancouver. I laget finns backar så som Jordie Benn, Tyler Myers, Troy Stecher, Alexander Edler och amerikanska talangen Quinn Hughes.
- Det är verkligen bra backar, men jag tycker det är bra med konkurrens så man inte känner redan innan man är där att jag har en plats. Det ger också en extra tändvätska under sommaren att träna och komma dit bra förberedd.
- Så har jag också haft det senaste två åren. Under min första säsong i L.A var det också att slå sig in. Det var ingen som hade trott att jag skulle ta en plats direkt där. Förra säsongen var det lite likadant eftersom vi hade samma backsättning då med. Det gäller att överleva och ta sig in i laget.
- På något sätt tycker jag det ger mig en extra drivkraft att vilja träna, bli bättre och pusha mig själv över gränsen, vilket måste göras då och då med träning och allt sådant.
- Jag tror att det är en nackdel att komma till ett lag som säger ”du har den här platsen”. Då kan man bli ganska bekväm eftersom människan i sig är ganska bekväm av naturen. Samtidigt ger dig mig lite glöd att visa att jag kan ta en plats och ge dom som tvivlade en liten knäpp på näsan. 

Oscar Fantenberg.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Det blir tredje NHL-klubben på lika många säsonger för Oscar Fantenberg. Han inledde med en och en halv säsong i Los Angeles. Efter det spelade han en halv säsong i Calgary och nu alltså spel med Vancouver.
- Det är väl kul att utforska världen (skratt). Jag tycker att det var lite speciellt att bli trejdad förra säsongen och det är en chock när det händer. 

"VILLE VARA KVAR I L.A."

Dessutom fick du byta solglasögon mot snökängor…
- Ja, det med. Jag ville vara kvar i L.A. Det var så jag kände. Eftersom det var dom som gett mig chansen att komma in i ligan så jag ville ge tillbaka.
- Sedan fattar jag det här med att jag var free agent och vi låg där vi låg i ligan. Vi skulle skicka lite spelare och bygga om lite. Det var också vad dom sa till mig, att L.A inte ville släppa mig utan att få någonting tillbaka.
- Det var, som sagt var, en chock, men samtidigt om jag tänker efter så var det inte en chock eftersom jag spelade en väldigt bra hockey innan deadline. Det var ändå kul att Calgary ville ha mig dit och spelade mig. 

Fungerade det bra i Calgary?
- Ja, det tycker jag. Det gick väldigt fort att komma in i laget och bra att spela med Rasmus (Andersson), vilket jag gjorde mestadels.
- Sedan vi var tio NHL-backar i Calgary och jag visste när jag kom dit att det skulle bli tufft. Sedan var det mentalt tufft att gå från att ha spelat 20 minuter med (Alec) Martinez i andra backpar, vilket jag gjorde i sista tio matcherna, möta motståndarnas bästa och känna förtroende, till att spela tolv minuter och känna att så fort motståndarnas bästa är inne så skulle jag av.
- Samtidigt var det en roll jag fick ta. Överlag känner jag att det inte är lätt att byta lag mitt under säsongen. Dom har spelat tillsammans sedan campen och har sin sammanhållning. Sedan kommer jag in och ruckar på positioner och platser i laget. Det var ändå en väldigt bra grupp som det var lätt att komma in i.

Drew Doughty och Oscar Fantenberg.

SVENSKTÄTT

I Calgary spelade ytterligare fyra svenskar, Mikael Backlund, Oliver Kylington, Elias Lindholm och nämnde Rasmus Andersson. 

- Jag kände ”Mickis” sedan VM och Elias från det jag spelade hemma i Sverige. Oliver och Rasmus hade jag spelat mot i AHL. Oliver och Adrian Kempe är jättebra kompisar så jag hade träffat Oliver även när han var i L.A och hälsade på.
- Sedan måste man bjuda till lite själv också. Det går inte att komma dit och så fort någon frågar om du ska med och äta lunch säger nej. Till slut slutar dom fråga. Du måste öppna upp lite och visa vem du själv är.
- Det är också något jag lärt mig ännu mer då jag varit där borta, att det inte funkar att låsa in sig. Jag tror inte det blir bra i en grupp.

Du var i Sotji innan Los Angeles, hur fungerade den sociala biten där?
- Då var det vi fyra importer som höll ihop och gick och käkade middag tillsammans. På så vis var det en helt annan sak.

Det måste ha varit lite tråkigt?
- Lite, men ryssarna är väldigt speciella och vill helst prata ryska. Sedan var det en, Ruslan Pedan, som kom hem efter att spelat på college och var jättebra på engelska. Han var nästan mer amerikan än ryss. Vi håller kontakten fortfarande. 

Oscar Fantenberg i duell med Sam Steel.

Foto: Bildbyrån

- Det ska bli kul. Markström känner jag från VM och Loui var med och tränade när en del då jag var i Frölunda. Elias och Edler… ”Garpen” (Johan Garpenlöv) var över i vintras när vi spelade mot Vancouver. Då snackade jag lite snabbt med dom bara. Det verkar vara bra killar.
- Edler skickade ett sms bara någon dag efter det blev klart och välkomnade mig och skrev att var det något så kunde jag höra av mig. 

HYLLAR ELIAS

Oscar Fantenberg har under säsongen ställts mot Vancouvers succéspelare, Elias Pettersson, och är imponerad över det han fått se. - Det var kul att möta honom och han är väldigt duktig…

Vad är svårigheten med att som back möta honom?
- För att vara så liten och inte har den kropp som många andra i NHL har så är det fascinerande att se hur han klarar av att spela där. Det är små saker som gör att han skapar sig extra tid hela tiden.
- Det ser ut som han har en halv eller en sekund extra än vad alla andra har. När han tar emot en puck blir det naturligt att han får den exakt där han vill ha den direkt istället för att ta emot den. Tappar du den där halvsekunden är backarna NHL där direkt.
- När han får pucken vet han exakt vad han ska göra med den. Han skapar den här halvsekunden som gör att han kan göra dom här målen och passningarna. Det är något naturligt som bara finns där. Dessutom tycker jag att han är avig med kroppsfinter och klubban.
- Det kan se så enkelt ut, men det är små saker. Som back brukar man veta hur motståndaren gör i vissa situationer. Men han gör något helt annat i samma situation. På så vis är han svår att läsa av.

Har du råkat ut för någon tunnel av honom?
- Nej, men förra säsongen när jag mötte honom, i övertid, försökte han göra en fint mot mig med klubban mellan sina egna ben, men han kom inte förbi. Vilket var skönt det, säger Oscar Fantenberg med ett leende och fortsätter:
- Jag spelade inte så mycket mot honom varken i L.A eller Calgary eftersom det oftast var toppbackarna som mötte honom.

Vilka förväntningar har du på flytten till Vancouver?
- Det är att få spela en hel säsong och ta en ännu fastare plats i ligan och hjälpa laget. Laget ser väldigt bra ut och jag vill spela slutspel. Personligen vill jag göra en ännu bättre säsong än den jag gjorde i fjol.
- Mitt mål är ändå först och främst att ta en plats och spela regelbundet. Sedan får jag bygga vidare på det. Jag vill spela kvar i NHL och då måste jag hela tiden göra bättre säsonger och visa att jag håller för att spela i NHL, avslutar Oscar Fantenberg innan hockeysverige.se låter honom testa sin nya matchtröja för första gången.