För ett drygt år sedan var han less. Trött på att förlora. Trött på att inte få chansen att spela de viktiga matcherna. I natt blev Ryan O’Reilly Stanley Cup-mästare och Conn Smythe Trophy-vinnare efter att ha gett St. Louis Blues precis det offensiva ledarskap man behövde för att gå hela vägen.

Ryan O’Reilly stod i Buffalo Sabres omklädningsrum med tom blick och förkunnade indirekt att han hade fått nog. Sättet han beskrev säsongen 2017/18 i Sabres kunde mellan raderna tolkas som en önskan om att få bli trejdad. Och det gjorde han nog också.

Efter att ha kommit till Buffalo från Colorado Avalanche 2015 hade han inte spelat en enda slutspelsmatch på tre år. Han hade inte ens varit nära.
– Det är en besvikelse, det är sorgligt. Under året har jag känt att jag förlorat kärleken till sporten vid flera tillfällen. Man måste få den tillbaka för det äter upp mig inifrån, sade en uppenbart känslosam O’Reilly till mediauppbådet.

Sabres hade precis missat slutspel med 35 poängs marginal och slutat sist i hela ligan. Det bidrog i slutändan till att de fick drafta Rasmus Dahlin med förstavalet förra sommaren – men också till att de förlorade Ryan O’Reilly.

GICK MOT ÄNNU EN SLUTSPELSLÖS SÄSONG

2 juli i fjol meddelade Sabres att de skeppat sin center till St. Louis Blues i utbyte för Patrik Berglund, Vladimir Sobotka, Tage Thompson och två draftval. En trejd som i allra högsta grad bidrog till att Blues i natt blev Stanley Cup-mästare för första gången i sin 52-åriga existens.

Men vägen dit var allt annat än rak. Runt nyår såg det ut som om O’Reilly skulle tvingas utstå ytterligare slutspelslös säsong. St. Louis Blues var ett av ligans sämsta lag – trots att nyförvärvet från Buffalo mer än levt upp till förväntningarna och blivit lagets ledande offensiva spelare.

Som vi alla vet nu svarade Blues för en helt enastående andra halva av säsongen. En halva som kröntes på bästa tänkbara sätt i natt. Men frågan är om laget hade stått där på isen i TD Garden som vinnare om det inte vore för Ryan O’Reilly.

28-åringen från Ontario, som bara hade spelat 13 slutspelsmatcher på nio år innan den här säsongen, tog sitt spel till en ny nivå i finalserien mot Boston Bruins. Som första spelare sedan Wayne Gretzky 1985 lyckades göra mål i fyra raka finalmatcher – och den första spelaren någonsin som lyckas göra mål i match fyra, fem, sex och sju i en och samma finalserie.

BÄST I FINALSERIEN – MEST VÄRDEFULL I SLUTSPELET

Jordan Binnington må ha varit den stora hjälte för Blues i match sju. Hans inspirerande spel tidigt i matchen hjälpte gästerna att reda ut stormen som Boston Bruins utsatte dem för. Men det var återigen O’Reilly som satte dem på kartan genom att styra in det förlösande 1–0-målet efter Jay Bouwmeesters skott.

Ryan O’Reilly avslutade finalserien med nio poäng (5+4) på sju matcher och var med det bäst av samtliga spelare i serien. Han lyckades till skillnad från Boston Bruins stjärnor vara som bäst när det gällde – offensivt som defensivt. Därför rådde det i slutändan inga större tvivel om att han var spelaren som förtjänade att få Conn Smythe Trophy.

Efter slutsignalen var han så jublande glad att han i ett ögonblick av eufori råkade använda ”f-ordet” i en intervju med Hockey Night in Canada. Han bad om ursäkt med sådan emfas att det nästan blev parodiskt. Men det spelar ingen roll under sådana här omständigheter. Det är de råa, spontana känslorna efter säsongens sista match som gör Stanley Cup så speciellt. För det är de som visar hur mycket en spelare verkligen bryr sig.

Det gör Ryan O’Reilly bevisligen. Han har av förklarliga skäl fått tillbaka kärleken till hockeyn igen.

VILKEN RESA!

Från att ha varit trött på att förlora och förlora år efter år blev Ryan O'Reilly i natt känslosam av andra anledningar. Han vann Stanley Cup – och utsågs till MVP. #twittpuck #nhlse pic.twitter.com/Zq17vEMS0a

— Hockeysverige.se (@hockeysverige) June 13, 2019