Bloggen har pratat med BIK Karlskogas Dennis Fröland som gör succé i sin debutsäsong i Hockeyallsvenskan, där 26-åringen för närvarande ligger på andra plats i backarnas mål-liga med åtta mål. Men vägen dit har inte alltid varit spikrak.

Dennis Fröland vann SM-guld som tongivande center i Brynäs juniorlag säsongen 09/10 och drömmarna om hur högt han kunde nå som hockeyspelare stoppades bara av fantasin. Men på seniornivå har det varit en brokig väg för den spelskicklige backen. Det var först efter två poängstarka säsonger i Vimmerby säsongerna 16/17 och 17/18 i den södra Hockeyettan som intresset från allsvenskan blev konkret.

SKOLADES OM EFTER ELVA MATCHER

Seniorkarriären som center blev dock kortvarig då han blev omskolad till back efter endast elva matcher i Västervik.

Vad var bakgrunden till konverteringen från center till back och hur kändes det?
– Jag hade en tung start på seniorkarriären och hade endast gjort två poäng på mina elva första matcher där dessutom båda poängen kom mot Grästorp. Efter den tunga starten skulle jag ha varit extraforward till säsongens tolfte match när vi fick två backskador. Jag ville inte annat än att spela hockey och tackade därför ja när frågan om jag ville spela back dök upp. Till en början kändes det så klart ovant, men med tiden har jag insett att mina styrkor som hockeyspelare passar bättre från backpositionen.

Dina första två år som senior representerade du Västervik, sedan följdes karriären upp av Troja/Ljungby, Varberg, Vimmerby och nu spelar du alltså i BIK Karlskoga. Vi tar det från början, berätta mer om din tid i Västervik!
— Även om det började knackigt i Västervik så hade jag två bra år där jag fick stort förtroende som back. Efter två bra säsonger fanns förhoppningar om allsvenskt kontrakt och efter den andra säsongen var jag faktiskt och visade upp mig på ett camp anordnat av Almtuna. Det blev inget kontrakt i allsvenskan och då var vi mitt inne i sommaren när många lag började fyllas på.

Hur var känslan att stå kontraktslös en bra bit in på sommaren?
— Det var så klart tufft när lag efter lag började fyllas på. Jag hade hoppats på allsvenskan och under tiden tackat nej till en del lag i Hockeyettan. Lotten föll till slut på Troja/Ljungby som var sena med sitt lagbygge på grund av att man haft en lång säsong där man blivit degraderade från Hockeyallsvenskan. När Pelle Svensson hörde av sig var det inget att tveka på.

Sejouren i Troja/Ljungby blev bara ettårig, beskriv tiden där!
— Jag var glad över att komma till en toppklubb i Hockeyettan, men säsongen utvecklades inte på ett optimalt sätt för min del. Det blev hattigt mellan alla möjliga positioner och jag fick inte ut det bästa av mitt spel och nådde väl aldrig några höjder. Det var dessutom en rejäl missräkning att säsongen tog slut i play off 3 mot laget jag hade lämnat året innan.

Ändå skulle du få förnyat förtroende?
— Ja, vi diskuterade en förlängning men jag hade bokat en månadslång resa efter säsongen och ville bara åka iväg och fundera över mina framtida val som hockeyspelare. När jag inte kunde lämna ett snabbt besked till klubben bestämde vi oss för att gå skilda vägar och blickarna riktades utanför Sveriges gränser då det knappast var aktuellt med allsvenskan.

Du siktade utomlands men det slutade i ett (för mig) udda karriärsval. Du gick från en av Hockeyettans absolut toppklubbar till att skriva på för Varberg, hur kom det sig?
— Jag hade gått och väntat på ett kontrakt från ett danskt lag men det drog ut på tiden och plötsligt fick jag veta att klubben valt en annan spelare istället. Där stod jag återigen utan kontrakt när många klubbar redan fyllt upp sina platser. Alternativen var få samtidigt som Varberg lockade med mer än man senare visade sig ha täckning för. Trots många bra spelare i laget var det en strulig säsong där resultaten gick emot.

Ryktet säger att du hade två-årskontrakt i Varberg, stämmer detta?
— Ja, det stämmer. Jag lyckades komma ur kontraktet delvis på grund av att de inte riktigt uppfyllt sin del av avtalet. Men jag tror det var ömsesidigt att bryta kontraktet då jag inte avslutade den säsongen särskilt bra.

Sedan vände det tillbaka till östra sidan av Sverige där du levererat tidigare men den här gången föll valet på Vimmerby. Hur kom det sig?
— Tidigare assisterande sportchefen i Västervik, Daniel Stolt, var numera sportchef i Vimmerby och kontakten var redan etablerad. Jag kände att Vimmerby hade något spännande på gång med många spelare som var på uppgång. Trots bra möjligheter hos tidigare klubbar var det faktiskt här som polletten började trilla ner och den individuella träningen trappades upp för att vara förberedd om nästa nivå skulle uppenbara sig. Efter en riktigt bra säsong där vi föll i play off 3 hade jag inga tankar om allsvenskt kontrakt utan kände att vi hade något riktigt bra på gång med det gänget i Vimmerby så jag var helt inställd på att stanna. Det blev således en andra säsong i Vimmerby som fick en knölig start med ett tränarbyte som satte lite käppar i hjulet precis innan seriestart. Vi åkte ut i play off 1 förra säsongen och jag kände någonstans att jag lagt en bra grund för spel i allsvenskan.

Hur togs kontakten med Karlskoga och hur gick värvningen till?
— Tack vare att BIK Karlskoga klarade sig undan kval i sista omgången förra säsongen tog sportchef Fröberg ganska tidigt kontakt med mig. Jag kände mig redo för utmaningen med spel på en nivå jag aldrig tidigare spelat. Under de två senaste säsongerna har jag investerat i mig själv genom en högre träningsdos för att vara redo när dagen skulle komma.

Ryktet som florerat är att det är självaste Joel Persson som rekommenderat dig till BIK och Fröberg. Ligger det något i det?
— Jag har också nåtts av dessa rykten och jag tror att de stämmer men vet inte bakgrunden eller mer detaljer än så.

Slutligen, hur ser dina framtidsplaner ut? Är SHL inom greppbart avstånd?
— Det är livsfarligt att bli nöjd och självklart vill man uppåt. Men först och främst ska vi försöka göra en bra säsongsavslutning och förhoppningsvis kunna blanda oss in i striden om topp två. Men på det personliga planet är jag inte i BIK för att endast fylla upp en plats utan jag vill utvecklas och ta ytterligare kliv. Jag tränar hårt och vill fortsätta utvecklas för att förhoppningsvis en dag kunna vara redo för nästa steg om den möjligheten skulle uppenbara sig.