Juniorkronornas lustigkurre har hittat sitt framgångsrecept: ”Kände att ‘det här är jag'”

Med efternamnet Elvenes kommer förväntningar. Med en offensiv spelstil kommer pressen. Receptet för att lyckas? Att alltid vara sig själv.
– Man ska aldrig vara något man inte behöver vara. För min egen del har det alltid gått bäst när jag har varit mig själv från första början, säger Lucas Elvenes till hockeysverige.se. 

VICTORIA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Att följa framgångsrika föräldrars skridskoskär och på egen hand skapa sig en egen hockeykarriär är inte alltid det lättaste. Att dessutom följa en farfars, farbröders och en brors gör inte det hela lättare. Lucas Elvenes har genom att vara sig själv lärt sig uppskatta och hantera allt det där. Och nu representerar 19-åringen Sverige i Junior-VM.
– Det är superskoj. Det är galet, speciellt här i Kanada är det extra coolt. Det är bland det häftigaste jag någonsin kommer att uppleva, säger Elvenes. 

Tyngre var det i höstas. Från att ha varit ordinarie fick Elvenes plötsligt sparsamt med speltid i Rögle. I samma veva uppdagades en schism mellan honom och tränaren Cam Abbott.
– Det var en jättetuff period. Jag vill mest bara spela. Jag var trött på att bara träna och alltid vara utanför laget. Jag pratade väldigt mycket med min pappa, mamma, bror och min agent. Det var tufft, men jag har lärt mig mycket av det. 

Det var till och med tal om ett klubbyte, något som däremot aldrig blev verklighet.
– Det är jätteskönt att vara kvar i Rögle. Det är där jag vill vara och jag är glad att vi redde ut det till slut. Vi hade en diskussion, det är inget att ljuga om, men nu kommer vi överens. Jag får spela och jag trivs.

Är det svårt att vara sig själv efter en sådan grej? Du har ju trots allt en ganska utmärkande spelstil?
– Jag har alltid varit mig själv, även under den här tiden, och det kommer jag alltid att vara. Det känns som att de mer accepterat mig för den jag är nu.

Lucas Elvenes är alltid sig själv. Han gillar att stå i centrum, dram skämt och höras och synas.

Är du lagets ”pajas” här under JVM?
– (Haha), Ja det är jag nog. Men samtidigt när det väl gäller är jag såklart seriös, det är mer när vi har ledigt eller något sådant som jag tar fram den vanliga Lucas. 

Att synas gillar han inte bara att göra utanför isen. 

På den utmärker han sig med sina ibland lite våghalsiga dragningar och finurliga passningar. Även om alla inte hamnar rätt tvivlar han aldrig på att försöka igen. Och igen.
– Någon gång kommer det gå hem. Det har jag ju märkt, några går alltid hem för när de väl gör det blir det mål. Så det kommer jag aldrig sluta med. 

Samtidigt är det de egenskaperna som gjort att han tagit sig dit han gjort och att han får förtroende i både Rögle och i Juniorkronorna.
– Jag tror att jag får spela för min offensiva bit. Jag spelar ett riskfyllt spel, jag vill gärna hitta de avgörande passningarna, dribblar gärna av en gubbe eller två. Jag tror att det är det som sticker ut mest med mig.

Lucas Elvenes med pucken i en match mot Brynäs i SHL.

ETT NAMN SOM FÖRPLIKTIGAR 

Som för så många andra hockeyspelare började Lucas Elvenes karriär på gatan. Det var genom landhockeyn han först utvecklade sitt numera fina spelsinne och sin iögonfallande teknik. Men en stor del av hans talang ligger också i generna. 

I Ängelholm är efternamnet ’Elvenes’ förknippat med Rögle BK. Lucas farfar Björn Elvenes var den första att dra på sig den grönvita tröjan, och efter honom de tre bröderna Stefan, Roger och Tord. Stefan, som är Rögles främsta målskytt genom tiderna är pappa till Lucas och Ludvig som numera spelar i Modo.

Att ha Elvenes på ryggen betyder därför en hel del i Ängelholm, men ger på ett sätt också en hel del villkorslös kärlek.
– Jag tycker det är kul. Man får fler ögon på sig, så jag tycker bara att det är positivt. 

Fansen ställde sig genast bakom Lucas under den något stormiga perioden i höstas, och när han för två år sedan fick göra A-lagsdebut dammade Rögleklacken av en ramsa som ekade högt under den äldre Elvenes-generationens storhetsdagar.
– Jag tror jag bara gjorde en bra backcheck i mitt första byte och direkt hörde man ”Oh Ah Elvenes” från läktaren. Det var mäktigt, att få höra sitt eget namn.

Till sättet och utseendet är Lucas så nära pappa Stefan han kan komma, på isen vill han däremot hellre jämföra sig med Roger.
– Jo, men pappa var målskytt, ”Ludde” är målskytt. ”Rogge” var spelfördelare och det är jag också. Det är en bra ”kombo”.
– Jag är en ”passa först-spelare”. Jag har blivit det. Det blev så i Oskarshamn förra året. Då kände jag att ”det här är jag”

Pappa ”Stass” till vänster och farbror ”Rogge” till höger. FOTO: Bildbyrån

”MÅSTE BLI STARKARE”

Lucas Elvenes inledde förra säsongen i IK Oskarshamn i HockeyAllsvenskan, men kom tillbaka till Rögle vid jul. Väl där visade han att han tagit stora kliv i utvecklingen och blev en uppiggande injektion i Rögle som säkrade nytt SHL-kontrakt. Men Elvenes ska längre än så – helst till NHL och Vegas Golden Knights som draftade honom som nummer 127 totalt 2017.
– Det var jättehäftigt att bli draftad. Jag kollade på draften, men när jag inte blev vald la jag undan mobilen. Sen plötsligt fick jag massa SMS och det var såklart jätteskoj att det blev just Vegas. Ett nytt lag, en cool stad och häftig klubb, menar Lucas.

Han skrev ett treårigt rookiekontrakt med NHL-klubben i somras, men är utlånad till moderklubben Rögle. Vegas försöker etablera sig i NHL och upprepa Stanley Cup-finalsuccén från förra säsongen. Men Elvenes är inte orolig för att det kommer hålla dem tillbaka från att släppa fram talanger.
– Jag får intrycket över att de vill släppa fram yngre. Speciellt genom vika scouter och de som tar hand om en. De vill ha upp sina prospect och till slut tror jag att de kommer vilja spela dem mer. Det kände jag när jag var på försäsongscampen. Man får chansen och den måste man ta. 

Om och när Elvenes eventuellt får chansen står än så länge skrivit i stjärnorna och talangen från Ängelholm vet ännu inte vad nästa steg i karriären kommer bli.
– Jag har inte bestämt mig över det. Det är något som får komma. Sedan är det klart man kanske vill ta ett år till hemma, jag känner mig redo för NHL men samtidigt vill jag bli lite starkare. 

Och fortsätta vara sig själv.