Efter att Modo gått ut med att klubbens målvakt Erik Hanses gjort sig skyldig till sexuellt ofredande frågar sig Joakim Englund hur stort mörkertalet på sådana här incidenter är. Och berättar dessutom när en klubb han representerade drabbades av skandaler.

Varje säsong blir det någon form av svarta rubriker där hockeyspelare och alkohol är inblandade. I går kablades det ut att Modos målvakt Erik Hanses gjort sig skyldig till sexuellt ofredande efter att i augusti tafsat på en tjej.

Hockeyspelare tycks överlag ha svårt att sköta sig när alkoholen intas. Under min ändå ganska långa karriär som hockeyspelare har det nästan alltid laddats upp med lagfest vid passande tillfällen såsom spellediga helger. I ett hockeylag är det få som sitter och suger på sin öl någon längre tid eller sippar på sin whiskey. Nä, oftast intas alkoholen i större mängder.

Det råder en viss machokultur bland utövare av sporten ishockey som ibland visar sig från sin absolut sämsta sida när alkohol är inblandad. Machokultur, stora egon och en känsla av att vara odödlig är inte helt ovanliga drag hos framför allt det något yngre gardet av hockeyspelare. Detta i kombination med grupptryck gör att det lätt kan bli stökigt under dessa fester.

Mörkertalet på incidenter som härstammar från hockeyrelaterade lagfester tror jag är stor. Jag pratar inte bara om sexuellt ofredande utan egentligen om alla incidenter som inte är okej, typ slagsmål, fyllekörning, droger etc. Tyvärr är det bara toppen på isberget som lagförs och därmed når medias och allmänhetens ljus.

TVÅ RATTFYLLOR PÅ EN HELG

En av värsta incidenterna som skett i det lag jag spelat för har ett par år på nacken nu. Vi hade förlorat fyra raka matcher och det vankades spelledig helg. Vi hade tidigt inom laget kommit överens om att den helgen skulle förbli en vit sådan. Men när förlusterna tornade upp sig en efter en där i tråkiga december var vi många i laget som kände att det var läge för en lagfest i ett försök att lätta upp stämningen.

Några killar i laget gick in till coachen och bad om att vi skulle få tillåtelse att ha lagfest. Efter lite tjatande gick coachen slutligen med på det och jag minns klart och tydligt än idag vad hans sista ord var innan vi skiljdes inför helgen:
– Ta det lugnt nu i helgen och håll er för fan borta från skandaler.

För mig flöt helgen på och jag märkte inte av något som var konstigt eller så. När vi sedan återsamlades under måndagen fick vi reda på att den kanske snällaste killen i laget kört rattfull och även åkt fast för det. Efter det hade vi ett långt internt snack inom laget: detta var oacceptabelt och fick absolut inte upprepas.

Innan tisdagsträningen skulle börja kallade coachen återigen till möte. Den här gången hade en annan spelare gett sig till känna för samma förseelse. Men den här fyllekörningen hade skett under lördagen och var helt oberoende av den andra.

Jag minns att jag tänkte ”det här är inte sant”. Inte nog med att vi hade fyra torsk i bagaget, vi hade även problem med den här smörjan som kom ut i media senare samma tisdag. Till råga på allt så väntade en av ligans tråkigaste bortamatcher under onsdagen, nämligen Almtuna på bortaplan. Jag tror ni kan gissa er till hur matchen gick.

I likhet med Hanses i Modo är det jättetråkigt när sådant här händer. Men om man ska se något positivt med det hela är det väl att dessa personer förmodligen aldrig kommer göra om samma misstag. För om personerna inte hade blivit påkomna och ställda inför rätta vet man aldrig var det hade kunnat sluta nästa gång.