Det snurras hejvilt när Rakell, Zibanejad och Janmark är på isen. Så pass mycket att det är svårt att inte tänka på tvillingarna Sedin. För lika unika som de var som spelare, lika mycket genomsyrar deras spelfilosofi svensk hockey i dag. 

KÖPENHAMN (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det var under en intervju med radiostationen Sportsnet 560 i Vancouver som fröet såddes. I samband med tvillingarna Sedins avsked fick jag frågan om det fanns några yngre spelare i Sverige som påminde mig om bröderna. Det självklara svaret var nej – Sedinarna är unika på grund av sin kemi och förmåga att utnyttja varandra. Hockeyvärlden kommer av förklarliga skäl knappast att få se ett liknande radarpar på mycket länge.

Men ju mer jag har funderat på det, ju mer har det blivit tydligt att deras inverkan på svensk ishockey varit mycket mer fundamental än att begränsa sig till enskilda spelare. På många sätt genomsyrar den hela det svenska spelsättet.

Det har blivit extra framträdande när jag har sett Tre Kronors förstakedja i VM. Sättet på vilket Rickard Rakell, Mika Zibanejad och Mattias Janmark rör sig i anfallszon, hur de utnyttjar vinklar och ytor till sin fördel och distribuerar pucken till varandra är klassisk Sedin-hockey.

Och det stannar inte där. Analyserar man svensk anfallshockey på framför allt JVM-nivå blir det här ännu mer påtagligt. Rörelsemönster, förflyttningar, passningsspel, lösningar och ”cycle game”. Allt finns där, om än inte i samma förfinade form som originalet bjudit på.

Man kan givetvis ha en hönan-eller-ägget-diskussion här. Är Sedinarnas spel en produkt av svensk ishockeys filosofi och utbildning? Eller har deras unika förmåga bidragit till att forma densamma till något nytt? Svaret ligger antagligen någonstans mitt emellan dessa alternativ. Men det arv Daniel och Henrik lämnar efter sig, ett utbildningsmaterial som kan bidra till att forma ytterligare generationer framöver, är så värdefullt att jag röstar för alternativ två.

Det är som om Sedinarnas ande vilar tungt över svensk hockey som helhet.

*****

Ett steg framåt. Tre Kronor uppträdde med bättre fokus och mer pondus mot Österrike än vad som var fallet mot Frankrike senast. Förstakedjan kom i gång efter en lite blekare insats senast medan även andra formationer tog för sig lite i spelet med puck. Spelare som tidigare varit bleka eller anonyma, exempelvis, Gustav Nyquist, fick mer utrymme att vara kreativa. Det kan bli viktigt för fortsättningen.

Trist för Elias Pettersson att bli sjuk just som han började visa prov på bra spel. Adrian Kempe tog verkligen chansen i hans frånvaro och med Patric Hörnqvist på ingång lär det spetsa konkurrensen ytterligare. Jag hoppas att Pettersson fortfarande har en plats i laget när han återvänder, men det är nog inte helt givet. Att flytta på de yngsta spelarna, Elias eller Lias Andersson, känns – tyvärr – troligt.

Att få in Hörnqvist blir under alla omständigheter ett lyft för Tre Kronor. Som Månas Karlsson var inne på tidigare i dag har han både vinnarmentalitet och en unik spelstil som skänker Sverige ytterligare en dimension. Kanske som en slags murbräcka mot guldet.

*****

Matchens Tre Kronor:

RICKARD RAKELL (9)
Spelglädjen riktigt lyser om Rakell. Han vred, vände och snurrade med de underlägsna motståndarna. Två mål och en assist i kväll – och totalt tio poäng (5+5) på fyra matcher i VM. Det svenska VM-laget har sin obestridlige konung.

ADAM LARSSON
Att framhäva en defensiv back i en 7–0-seger kanske verkar märkligt, men Larsson var över allt och gjorde det mesta rätt mot Österrike. Det är alltid kul att se honom i landslaget eftersom han alltid får utrymme att visa att han är mer än en endimensionell kraft där. Vi kan kalla det Niklas Hjalmarsson-fenomenet.

ADRIAN KEMPE
Tog verkligen chansen till en mer framträdande roll i Elias Petterssons frånvaro. Satte snyggt 1–0 – hans första mål sedan början av februari – från sin ”sweet spot” i powerplay. Hade även ett fint förarbete till Gustav Nyquists 5–0-mål.