En dubbel sista utpost – hon ger sig in i det mansdominerade yrket: ”Jag vill göra det jag vill göra”
Likt hockeyn tillhör inte räddningstjänsten de mest kvinnodominerande yrkena. Julia Åberg har sedan lång tid spelat hockey på toppnivå. Nu ger sig 21-åringen också in i brandmansyrket.
— Det är samma sak som när jag började med hockeyn, det var inte riktigt till för tjejer heller enligt många, berättar hon för hockeysverige.se.
Först en operation för diskbråck och sedan ett sönderslitet korsband i knäet. Julia Åberg, svensk JVM-målvakt både 2013 och 2014, hade så många skadebakslag tidigt i karriären att det ett tag såg ut som att hon skulle tvingas lägga benskydden på hyllan. Efter allt strul med kroppen fick 21-åringen äntligen uppleva framgång förra säsongen. Flytten till USA och den amerikanska collegehockeyn var precis vad hon behövde och i dag är hon både pigg och kry tillbaka i Leksands IF och dessutom har hon bestämt sig för att bli brandman.
– Tanken att bli brandman har alltid funnits i bakhuvudet. Jag har varit inne på räddningstjänsten, polisen eller försvarsmakten. Nu blev det räddningstjänsten som jag snöade in på, berättar Julia Åberg som såg, precis som alla andra, på brandmannayrket som något lite mer manligt när hon var barn.
– Det var det här stereotypa, att man måste vara stor, stark och in och rädda folk från brinnande hus. Nu vet jag ju att det inte riktigt är så.
HAFT MÅNGA DRÖMYRKEN
Till och från har Julia Åberg haft just att bli brandman som ett drömyrke.
– Det har gått i perioder. Ena året ville jag bli hockeyproffs. Andra året ville jag bli ridskolelärare och så vidare (skratt). Det har gått lite fram och tillbaka, men polis och brandman har alltid varit bland toppyrkena.
PLUGGAR PÅ DISTANS
När hockeysverige.se får en intervju med Leksandsmålvakten är hon på utbildning i Kramfors.
– Jag pluggar egentligen på distans och åker bara hit några veckor per termin för att göra dom praktiska momenten. Jag tycker att det fungerar bra, men sedan är det så att dom här veckorna kan falla in olyckligt i samband med hockeysäsongen.
– Jag har ändå kommit till punkten där jag känner att jag måste prioritera den yrkesmässiga karriären också.
Hur ser din utbildning ut rent konkret?
– Vi har program på datorn där vi har föreläsningar via webkamera med lärare. Vi skriver precis som på vanliga utbildningar och har prov på datorn. Sedan är dom här praktiska momenten i hoptryckta på veckorna då vi är här uppe.
Kan du ha nytta av att vara lagidrottare i det här yrket?
– Ja, det tror jag. Jag har varit en sväng, under ett par veckor, på praktik i Falun. Där har jag fått känna på hur det är på station. Man blir väldigt sammansvetsade där också och man måste lita blint på varandra och så vidare. På så vis blir det lite samma lagkänsla som vi har i hockeylaget.
FYRA TJEJER
Julia Åberg är inte ensam tjej på utbildningen.
– Nej, det stämmer. Vi är 30 personer i klassen och av dom är fyra tjejer, så vi är några stycken i alla fall.
Brandman har genom åren varit ett typiskt manligt yrke, hur tänker du kring det idag?
– Det pratas en del om det där på utbildningen, men jag har inte tänkt på det så mycket. Det är samma sak som när jag började med hockeyn, det var inte riktigt till för tjejer heller enligt många och jag vill göra det jag vill göra.
Märker du av bland killarna att dom tittar snett på dig för att du är tjej?
– Nej, det har jag inte känt av någonting varken på station eller i klassen. Jag tror att dom flesta har ett ganska modernt sätt att se på det, att det ska vara mångfald och jämställt. Jag tycker att jag har fått ett gott mottagande av alla.
Varför borde fler tjejer söka som brandmän?
– Det behövs komma in fler tjejer i klasserna på skolorna och på stationerna så småningom. Klart att det är lite fysiska moment, men det är väldigt kul arbete att få utföra och tacksamt på många sätt samtidigt som det är en otroligt rolig utbildning. Så det här tycker jag flera tjejer ska prova på, säger 21-åringen som inte ser just den fysiska biten som något hinder för tjejer att slå sig fram som brandmän.
– Fysiskt klarar man det. Sedan har vi fys-tester som man måste klara för att få anställning. Även fys-tester för att komma in på utbildningen. På vissa stationer är testerna hårda och på vissa mindre hårda. Det där varierar lite, men visst har dom krav på dig och så ska det absolut vara.
KOMBINERAR UTBILDNINGEN MED HOCKEYN
Nu återstår det att se hur Julia Åberg kan kombinera sin utbildning med hockeyn, men hon tror att det kommer att fungera ganska bra.
– Jag har valt att plugga på distans för att klara av hockeyn så gott jag kan. Men, som sagt var veckorna jag åker upp hit måste jag göra för att få godkänt i momenten vi har.
– Det där kan tajma lite olyckligt. Jag kommer lösa det så gott jag kan. Jag känner också i dagsläget att det här är något jag är villig att offra för att få ett liv utanför hockeyn också.
Hur har Leksands IF ställt sig till det här?
– Ganska bra tycker jag. Givetvis är det inga glada miner när jag åker iväg, men jag är ganska klar med att det är så här det är nu.
Leksand tog sig till kvartsfinal den här säsongen och Julia Åberg låter inte riktigt nöjd med att laget inte tog sig längre.
– Det var en lite ojämn säsong. Vi hade vissa ganska höga toppar men även vissa djupa dalar. Överlag tycker jag ändå säsongen var ok. Vi är inte nöjda, men inte missnöjda heller. Jag hoppas att vi ska kunna göra lite bättre nästa säsong.
STARTADE SVAJIGT
Åberg stod 28 matcher under SDHL-säsongen och hade en räddningsprocent på 91.10.
– Det var första säsongen på länge som jag var tillbaka på den här nivån. Jag tycker att jag startade säsongen under hösten ganska svajigt, vilket var ganska väntat eftersom jag helt plötsligt kastades in för att spela varje match då Denise (Reuterström) blev skadad.
– Efter nyår kom jag in i det mer och jag fick avlastning av Denise. Jag hittade spelet och tempot lite grann. Det är slutet av säsongen jag tar med mig och det känns väldigt bra inför nästa säsong.
Till nästa säsong får Julia Åberg och Leksand tillbaka Ulf Hedberg som tränare. Något som Åberg tycker ska bli bra.
– Det var länge sedan jag hade honom och det var bara under en säsong. Jag tycker att det är jättekul att han är tillbaka, ett ansikte jag känner igen och så vidare. Samtidigt tycker jag att det är väldigt kul för Alex (Bröms) att han får ta över 18-landslaget.
Vad krävs för att Leksand ska bli ett topplag nästa säsong?
– Dels att man börjar fastställa en trupp ganska snart. Det ser lite tunt ut idag. Det känns som att det har varit lite mer fokus på herrarnas kval än på vårt lag även om vi har bytt tränare och så där. Jag tror att vi måste börja klart med lite spelare till att börja med.
– Sedan tror jag att vi behöver värva in lite spets till laget, vilket jag känner att vi saknade den här säsongen. Vi har ett väldigt jämt lag, men vi skulle även behöva lite spetskompetens också.
Den här artikeln handlar om: