Rookien om att spela med sina ”Lidköpingsbrorsor”: ”Vi känner varandra väldigt bra”

För ett år sedan gjorde han debut med Frölundas a-lag och nyss nådde han 100 minuter och med det sitt första seniorkontrakt. Lidköpingsonen Oliwer Fjellström har tagit stora kliv det senaste året – sida vid sida med sina barndomsvänner.
– Det är väldigt skönt att ha dem bredvid sig, säger Oliwer Fjellström till hockeysverige.se.

GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
När Oliwer Fjellström som 17-åring gjorde debut i Frölundas A-lag hade laget en tio matchers vinstsvit på hemmaplan och toppade tabellen med god marginal. Ett starkt facit, positiv stämning i laget och luft under vingarna. Ett ganska behagligt läge att göra sin A-lagsdebut i, får man tro.

I dag ser läget annorlunda ut för Göteborgslaget. Med 16 matcher spelade, ligger de på en niondeplats i tabellen och har inte riktigt fått samma skjuts på hemmaplan som under säsongsinledningen i fjol. Men trots den tröga starten är Oliwer nöjd med hur hans utveckling sett ut från ett år till ett annat.
– Då satt jag ju mest på bänken, jag fick något byte ibland. Man fick inte känna på tempot riktigt. Men nu har jag fått gå in och spela ganska mycket, säger den unge forwarden till hockeysverige.se.

Han kom till Frölundas hockeygymnasium från Lidköping säsongen 2015/16, samtidigt som barndomsvännerna Rasmus Dahlin och Jacob Peterson. Tillsammans har de spelat hockey i HC Lidköping sedan de var små knattar och Oliwer berättar att de både pushar varandra och finns där för varandra utanför hockeylivet. De har blivit varandras bröder.
– Det är väldigt skönt att ha såna som man har känt hela livet bredvid dig hela tiden. Det är en trygghet i sig. Vi känner varandra väldigt bra.

De tre vännerna lagar mat, umgås på fritiden, stöttar och hjälper varandra. Ingen av killarna har sina föräldrar i närheten så de har blivit som en egen lite familj i sin nya stad.
– Vi har alla brunnit för hockeyn när vi har vuxit upp och att vara tillsammans med andra som har samma intresse har varit kul, säger Oliwer.

”DET GÅR GANSKA FORT IBLAND”

Vardagen ser annorlunda ut för den kvicke forwarden i dag jämfört med i fjol. Han har inte tränat med juniorerna på ett bra tag, vilket innebär att all träning istället sker på förmiddagarna. Något som påverkat hur gymnasiestudierna utformats.
– Skolan har ju minskat ner ganska häftigt. Jag går i skolan på eftermiddagarna nu i stället, de har anpassat skolan för mig. Så det är mycket eget ansvar, säger han.

Hur tycker du det gått?
– Jag tycker det har funkat bra hittills. Sedan får vi se om jag hinner klart skolan i år eller om det blir ett fjärde år.

Det blev åtta matcher med A-laget under förra säsongen, och 18-åringen ser en stor utveckling i sig själv sedan den där första matchen. Under sina 14 SHL-matcher denna säsong har han visat på mod, kvickhet och skicklighet i offensiven. Han tillbringar i snitt närmare sju minuter per match ute på isen.
– Jag tycker att jag har blivit fysiskt starkare och snabbare. Sedan har jag blivit mer bekväm med pucken och ser spelet bättre.

Vad känner du att du har kvar att utveckla?
– Jag måste fortfarande bli tyngre och starkare, känner jag. Sedan är det ju bara att fortsätta utveckla spelet med puck och kanske bli lite lugnare. Det går ganska fort ibland.

Och nu har du skrivit på rookiekontraktet, hur var det?
– Det var jättekul. Det är stort att skriva på sitt första seniorkontrakt. Det var en häftig känsla.